lördag 3 april 2010

Känning, smärta eller skada?

Att träna i olika former och däribland springa, är inte alltid en dans på rosor. Jag vill egentligen inte säga att det gör ont att bli bra, men visst känns det lite i kroppen ibland. Det kan naturligtvis vara vanlig hederlig träningsvärk, men det kan också vara något annat.

Jag tänkte lite på det under gårdagens långpass och det slog mig att det faktiskt har varit lite så den sista tiden. Vad då? Jo, att jag någon stund under träningens gång har känt någonting någonstans i kroppen, men det går ofta över under träningspassets gång och kommer inte tillbaka. Ibland kan det vara lite mer, antingen kännas lite mer eller kännas under en längre tid och kanske till och med efter träningspasset. Men vad är det och hur reagerar jag på det? Är det bara en känning, en smärta eller kanske till och med en skada? Var går gränsen?

Jag har genom åren inte haft något som jag kallar en större skada, tror jag. Jag har inte behövt göra något mer än att vila några dagar, max en vecka, sen har jag kunnat köra på som jag vill igen. Men ibland har jag under en träning känt någonting någonstans men det har försvunnit innan träningspasset är slut. Men ibland, på senare tid lite oftare, har någon känning någonstans, eller vi kan kalla det smärta, fortsatt även efter träningspasset. Vid något tillfälle har kanske samma känsla kommit i nästa träningspass eller i ett träningspass inom en vecka. Frågan är vad detta innebär. Är det inget att bry sig om, lite tillfälliga känningar eller smärtor får man räkna med? Eller är det kroppens signal på att den är lite överansträngd och om jag inte skärper mig i form av lugnar ner mig eller kanske stretchar bättre, kan det bli värre?

När jag var nere på träningslägret i Portugal frågade de på någon föreläsning hur många som varit skadade någon gång, på grund av sin träning. Jag tror mer än hälften räckte upp handen. Men var går gränsen? När har man lite ont och när är man skadad? Och vad händer om man blir skadad? Tyvärr tror jag att många av oss vilar och sen kör på i samma stil som innan vi blev skadade. Rimligtvis borde vi ändra på något så att vi inte blir skadade igen, men gör vi det? En sak som jag ofta hör är att vi ska lyssna på de som är duktiga och inte blir skadade, men hur är det med det? En del av oss kanske har förebilder eller tränare som vi får träningsprogram, tips och råd från, men är det så lyckat om de vi lyssnar på har en tendens att bli skadade? Eller är skadorna bara otur? Kanske ibland, kanske inte, jag vet inte.

6 kommentarer:

  1. Ursvårt att avgöra hur mycket man ska lyssna på kroppen. Lite ont gör det ju ibland, precis som du säger. Men när det gör så ont att man ändrar löpsteg och teknik, eller när det gör ont i vila - då ska man definitivt lyssna på kroppen. Allt för att slippa långa uppehåll. Kämpar själv med en envis hälseneinflammation just nu...

    SvaraRadera
  2. Håller med. Det är en hårfin gräns. Det är sällan man springer sig igenom en skada. Jag kör efter devisen vila om du är osäker. I slutändan tror jag man har igen det.

    SvaraRadera
  3. Problemet är att man oftast kör på och tänker att det går nog över.... Det är nog inget allvarligt. Vilket det förmodligen inte är, men när vi ska råda andra, så vet vi ...
    Känningar och smärta har vi ju av en anledning.

    SvaraRadera
  4. Svår definition. För mig är en skada: ben av, muskel av, ledband av. Försök stoppa mig.

    Jag har hög smärtgräns och har funderat på samma sak som du. Men eftersom jag går hos en superduktig naprapat som kollar igenom mina stela/krampiga/ömma partier så får jag för det mesta svar på vad som är galet- aldrig skada hittills. (Jo - en spricka i lillfingret när jag spelade basket)

    SvaraRadera
  5. Om jag inte mins fel har 9/10 personer på ett startfält i Stockholm Maran varit/är skadade. Vilket betyder att flera dem är säkert lite små skadade men ställer ändå upp trots skada. Nu får man precis som du är inne på fråga sig själv, vad är en skada?

    Ska man eller bör man avbryta ett lopp bara för att det börjar göra ont och vad är ont? Under ett träningspass är det lätt att säga nää nu gör det för ont, jag får ta och vila innan jag ger mig ut på nästa pass. Men om du står där vid starten på tävlingen som du har tänat och tränat för inte ger du dig bara för att det gör ont, eller hur?

    Vad vill jag säga med detta.........att vi hanterar smärta olika att under ett tränings pass kan vi lätt vika ner oss, medans under en tävling ska det mycket tills man ger upp.

    Dessutom tror jag folk i oftast vilar för kort stund man är rädd för att allt man har tränat för försvinner bara för att man vilar. Om folk vilar mera när de är skadade och besöker naprapat då och då skulle idtrottsmän/kvinnor vara mindre skadade.

    /Gax-Staffan

    SvaraRadera
  6. Jag försöker lära mig att vila mer för att undvika skador längre fram. Vet med mig att jag är sämst på att vila, jag stämmer in på Gax-Staffans beskrivning - en person som hellre tränar lite för mycket än för lite. Det lönar sig sällan i längden...

    SvaraRadera