måndag 21 september 2009

Galgberget igen

Ikväll när det var måndag tog jag mig upp till gamla kära Galgberget. Jag gissar att det är en ganska klassisk mark att motionera där under vår och höst. Det var inte så mycket folk idag, men det kan ju också betyda att vi alla springer ungefär lika fort och åt samma håll.

Men det var ingen skön resa ikväll. Det kändes att det var höst och inte ens Bruce i lurarna kunde lura mig till att känna någon positiv wowkänsla idag. Kanske ska jag tänka som många andra - att göra det spelar större roll än hur fort det går. Samtidigt vet jag väl egentligen om att jag inte skulle vara lika nöjd med att bara ta mig runt de motionslopp jag ibland är med i.

Jag får nog ta löpbandet till hjälp. Det har funkat förr och det är värt att testa igen.

Kajsa i farten

Det är inte jätteovanligt att gamla elitidrottare börjar springa längre distanser efter sin elitsatsning och detta gäller egentligen inte bara löpare. Nu har tiden kommit även för vår värlsmästarinna i höjdhopp, Kajsa Bergqvist. Kajsa sprang Stockholms halvmarathon förra helgen.

Det är ju roligt att se att de fortfarande håller igång efter den egna karriären. Jag hoppas hon är nöjd med sin insats, men som många av oss andra så tappade hon på slutet av loppet.

Annars kan man nu kolla i resultatlistan från Berlin Marathon som gick igår och se hur det gick för de man känner. Tyvärr var jag inte med i år, men det kommer ju fler tillfällen.

fredag 18 september 2009

Nu får det räcka!

I veckan som gått har jag egentligen känt mig frisk, eller i alla fall friskare än vanligt, och jag har också kommit ut i skorna. Men det har också funnits dagar när jag undrat om förkylningen är på väg tillbaka. Ikväll är en sån kväll igen. Jag bor precis som Sara också på Scandic inatt, men tyvärr inte på samma hotell. Även för mig är det för jobbets räkning, imorgon är det bröllopsfyrverkeri igen. Det märks att augusti och september är populära för bröllop.

Nästa vecka får jag väl försöka träna mig frisk. Hade det bara varit näsan som strulat hade det ju inte varit några problem, men när jag känner mig sårig i halsen vill jag egentligen inte ge mig ut.

Vid vilka småförkylningar vågar ni träna?

onsdag 16 september 2009

Hösten är här

Det märks att hösten är här, på alla möjliga sätt. Det blir mörkare och mörkare allt tidigare på dagen och ska man träna i dagsljus kan man inte göra det sent på kvällen som i somras. Nu när jag är frisk, eller tillräckligt i alla fall, märker jag hur svårt jag har att ta mig ut. Idag var inget undantag. Det blev ingen lång runda. Det jobbigaste var inte att springa, utan att ta sig ut.

Hösten innebär säkert ett lyft för gymmen och jag hoppas att även jag ska bli en flitigare besökare på gymmet i höst. Jag trivs faktiskt bra med att springa på löpband. När jag bodde i Åre och sprang på löpband på gymmet där tittade man rakt ut genom fönstret. Men att se ut, även om det inte hände så mycket utanför fönstret, var nästan lika bra som att ha en TV framför sig.

Jag funderar som bäst också på en lagom bra morot för träningen, liknande den utmaningen vi hade nu i sommar som faktiskt fungerade ganska bra. Jag får återkomma med mina funderingar om det.

söndag 13 september 2009

Utmaningsloppet som blev DNS

Ni har kanske redan läst på Saras blogg att vi inte kunde springa utmaningen igår eftersom vi båda var förkylda. Det går bara inte att hänga med i Saras bloggtempo!

Visst blev det ett litet bakslag när vi inte kunde slutföra vår utmaning. I alla fall blev den inte slutförd igår och troligtvis blir den då inte i år. Men hur som helst, vi måste ändå säga att vi har lyckats med syftet med utmaningen. Målet var att vi skulle komma igång och träna bättre under sommaren, vilket vi inte varit så bra på de sista åren.

Det var till och med så att polarn började tänka i planer som säsongsplanering och lopp nästa år. Detta har inte hänt på flera år, så det är bara att gratulera.

Hur jag själv ska tackla träningen i höst vet jag inte ännu. Jag tillhör inte de som röstade på att hösten är bästa träningssäsongen i Saras undersökning tidigare.

torsdag 10 september 2009

Dubbelt förkylt

Ni som har hängt med här ett tag vet att jag och löparpolarn har en utmaning nu i sensommartider som går ut på att vi ska springa ett millopp och en halvmara. Milloppet gjordes för snart två veckor sen och nu på lördag var det tänkt att halvmaran skulle få sin upplösning.

Men jag har varit halvkass sen helgen och är det fortfarande och ikväll ringde polarn och sa att han hade ont i halsen. Inget är helt spikat ännu, utan det gör vi imorgon. Men chansen att någon av oss eller till och med vi båda ska vara fullt friska och stå på startlinjen på lördag är inte särskilt stor.

Det händer att jag är förkyld, kanske lite för ofta. Men Sara brukar aldrig vara förkyld, men nu i veckan har bacilluskorna nått henne också. Några träningspass har till och med ställts in.

onsdag 9 september 2009

Liten förkylningsrunda

Jag tog mig faktiskt ut en liten runda ikväll. Jag vet inte om jag borde, om det var så bra, eller om det egentligen gav något. Allt eftersom jag fortfarande är lite småsnuvig. Men det kändes som jag ville ut och testa om det gick att springa. Naturligtvis ville jag inte att det skulle bli värre, men ofta tycker jag att det sätter lite fart på näsan om man kommer ut och kör ett pass.

Träningsläger utan träning

I helgen som gick var jag och Sara på Mallorca. Det skulle kunna varit ett träningsläger och visst hade jag träningskläderna med mig och såg fram emot att återuppleva gamla träningslägerminnen. Men i torsdags innan vi skulle sätta oss på nattbuss till Stockholm (flyget hade den egenskapen att det av någon anledning skulle flyga därifrån) så började jag få ont i halsen och kände mig inte helt okej. Tyvärr höll det i sig och flyget blev en jobbig resa med lite ont i halsen, lite rinnande näsa och ett sjuhelsikes ont i örat. Det halsonda gick faktiskt smidigt över, men jag nös och näsan rann så det blev helt enkelt ingen träning alls på de två dygnen vi var där.

Detta var naturligtvis inte bra med tanke på att jag till helgen har utmaning del 2 som innebär att vi ska springa en halvmara. Hur detta kommer att sluta får vi se på lördag. Framförallt får jag hålla tummarna för att jag blir återställd, för jag nyser fortfarande och från näsan fortsätter en seg gul gägga att sakta ta sig ut när jag tar i för kung och fosterland.