onsdag 29 juli 2009

Intervaller, som gör mig sur

Då har jag tränat dagens andra pass, tjoho, skulle man kunna säga. Men det gick inte jättebra, så det blir inte så mycket tjo heller. Jag bestämde nog redan igår när jag sa att det skulle bli dubbelpass idag, att det skulle bli morgonjogg och intervallpass.

Så nu ikväll var det bara att byta om och ge sig iväg. Inte för att jag var jätteladdad, jag höll som bäst på med mina olika projekt hemma. Men, men, jag bytte om och gav mig iväg. Joggade bort till Sannarps IP där vi brukar köra intervallerna på bana. Tyvärr var jag inte ensam ikväll, men medans jag joggade ett par varv hann de försvinna. Tur för mig, annars hade jag fått gå hem igen.

Ett nästan tomt Sannarps IP

Jag bestämde mig för att köra 600-metare. Jag tänkte att jag borde kunna hålla 2,12 som motsvarar 3,40 min/km. Då blev det lagom att jag startade var 3:e minut och fick alltså ca 50 sekunders vila om allt gick bra. Jag hade inte bestämt hur många jag skulle göra, det ändrades hela tiden när jag funderade på det, tyvärr.

Jag stack iväg på första intervallen och tänkte springa stort och fint och hoppas att det gick tillräckligt fort. Det gjorde det inte och jag kom in på 2:14,7. Okej, springa stort och fint funkar alltså inte. Då får jag väl slugga mig fram som vanligt då. Det gjorde jag och de följande gick på 2:09,2, 2:10,3, 2:09,0. Så nu hade jag gjort 4 stycken. Inte något antal jag var nöjd med eller hade tänkt innan. Men jag var trött. Inte så trött på att hålla farten i intervallerna. Inte trött på sättet att vilotiden var för kort. Men trött på att gång på gång dra iväg på en intervall till. Konstigt va? I Trollhättans 12-timmars hade jag inga problem med att hela tiden ta ett varv till, ett varv till, även efter 10 timmar löpning. Men 600 meter, det går tydligen inte. Gillar jag inte fart eller vad är det med mig? Jag skulle behöva en second eller vad det heter. En sån där som hoppar in i boxningsringen efter varje rond, en som torkar av mig svetten och säger att jag måste fortsätta, oavsett vad som händer. Jag vet inte om det var tanken på seconden eller sommarens utmaning som fick mig att faktiskt starta på den 5:e intervallen. Men den var jobbig, men gick ändå okej, men jag tänkte stanna efter 400 meter, men fortsatte och sprang in på 2:07,6. Den gick alltså ca 1,5 sekunder fortare än vad de andra hade gjort. På något omedvetet sätt kanske kroppen visste att det här skulle bli den sista, därför kan vi köra på, men jag vet inte. Hur som helst fanns där ingen second som kunde plocka upp restenra av mig efter den 5:e intervallen.

Jag gick hemåt, inte speciellt nöjd, men jag gjorde ändå några och de gick bra. Intervaller är inte min grej, men jag har redan gjorde fler intervallpass än jag brukar. Förhoppningsvis kan jag göra ett till ganska snart. Sara, kom hem så att vi kan springa intervaller, du får bli min second!

Morgonjogg, jo det är sant, nästan

Jo, det har faktiskt hänt, jag har nästan morgonjoggat. Det blev i och för sig fram på förmiddagen, men ändå. Jag ville äta något innan jag stack ut och fastnade i nattens mailskörd från restan av världen. Så, nej, tyvärr, jag har inte semester!

Eftersom det blev förmiddag så hade både jag och kroppen vaknat när jag stack ut. Solen skiner såklart och det var lite varmare än vad jag trodde. I alla fall rann svetten på ganska bra när jag kom hem. Det gick inte jättefort men samtidigt har jag svårt att springa tillräckligt sakta när jag springer själv, så det var nog ganska bra fart för att att vara morgon/förmiddagsjogg.

Tyvärr blev det ingen bild idag heller. Jag är bra på att glömma kameran och egentligen är det skönt att slippa ha den med också. Fotografen Sara som brukar ha kamera med sig har åkt på semester utan mig. Hoppas vi kan åka på semester tillsammans när jag får semester, då kan det blir träningsbilder, om vi tränar på semestern förstås.

tisdag 28 juli 2009

Friidrott på TV

Dagens träning kan nästan ses som ett dubbelpass. Eller vad räknas det som när man först är ute och springer sin runda, något längre än igår, och inte ens hinner hem innan friidrotten har börjat på TV? För friidrott på TV tycker jag räknas som träning, i alla fall för mig.

Dagens friidrott på TV var inte den bästa eller roligaste. Dels tycker jag inte att den var det och dels så påverkar det mig om någon av kommentatorerna inte är bra. Och SVT har tyvärr inte lyckats bli av med då dåliga kommentatorerna. Lite synd, för de har ju väldigt bra också. Tyvärr lär han klamra sig fast under VM också, men man kanske kan kolla på Eurosport eller nåt.

Hur som helst gav det lite motivation och Sara lyckades komma med en idé om att jag kan köra dubbelpass imorgon. Detta händer nästan aldrig, men imorgon jobbar jag hemifrån och då öker möjligheten till det. Jag ska sova på saken och kanske göra ett försök.

Liten sväng

Idag är inte ens jag nöjd med träningen. Det blev bara en liten springrunda för att det inte skulle bli ingenting. Jag kände faktiskt lite i låren sen bergsbestigningen igår.

Det går lätt att springa nu och det är ju bra. Jag måste försöka få lite bra löppass i veckan, med intervaller också. Så förvänta er intervaller!!

söndag 26 juli 2009

"Löpning" på Bohusleden

Idag var det dags att springa en bit av Bohusleden med lite andra bloggare från trakten. Jag hade egentligen ingen koll på detta utan hängde som vanligt med på ett utav Saras äventyr, även om detta inte var Saras idé från början.

Tyvärr visade det sig att Bohusleden inte är gjord för löpning för löpare. En stor del av sträckan bestod av smala stigar i skogen som var fyllda med trärötter, sten och små kärr. Inte min favorit alltså och det var nog ingen av oss 7-8 stycken som var speciellt nöjda med detta. Vi var ju löpare som hade tänkt springa, vi är ju inga inte orienterare.

Och ungefär sista halvan så kom också mitt alltför ofta förekommande magbesvär tillbaka. Jag hade ganska så ont till och från och det var inte lätt att springa alls. Men vi tog oss cirka 2,5 mil i alla fall och det var rätt så skönt att få åka hem via ett besök på McD. Vi skulle besökt MAX i Göteborg istället och hade stan bara varit lite bilvänligare att köra i så hade det blivit så.

För mer info om strapatsen och bilder, kika in på Saras blogg.

fredag 24 juli 2009

Lite magont på träningen

Dagens träning blev tyvärr ännu en träning med magont. Tyvärr händer det lite för ofta. När jag var yngre och sprang halvmaror fick jag alltid tokont i magen 1-2 timmar efter loppen, men nu är det oftare i form av magknip och under själva träningen.

Jag har haft ganska bra mage tidigare, men den har kanske blivit sämre. Jag funderar på om det skulle hjälpa om jag börjar träna magen lite. Man kan ju göra sit ups och vi har också såna där träningshjul för magen. Jag kanske ska leta fram och damma av hjulet.

Så dagens träning blev att springa med och heja fram Sara i hennes träning. Man får hjälpa till med det man kan.

Polarn gästbloggar, skada

Ni kommer väl ihåg vår utmaning? Jag har som ni vet blivit utmanad av polarn på milen och halvmaran. Dels för att det är kul, men mest för att det ska motivera oss att träna duktigt, eller i alla fall duktigare på sommaren än vad vi skulle gjort annars. Polarn bidrar också till bloggen med sina gästblogginlägg. Här nedan kommer ett om skador som är värt att läsa och tänka på.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

All träning har gått bra fram tills för knappt två veckor sedan. Till skillnad mot vissa andra tycker jag det är roligt med intervaller och det var just vad jag gjorde när det brände till i vänster vad. Nu var det ju inte första gången detta hände så jag är ganska luttrad. Hade detta hänt för två månader sen skulle allt vara frid och fröjd. Ytoligen hade jag lagt mig på soffan, öppnat chipspåsen, knäppt upp ölen och lite nöjt konstaterat att ödet inte vill att jag ska springa. Jag undrar ibland varför vi inte alla fått en gen som älskar att röra på sig om det nu är så nyttigt!?

Men chipspåsen får vänta, och rehabträning ta vid. En utmaning är en utmaning och är det något jag inte tycker om så är det att förlora, även om jag även här är väldigt luttrad. Rehabträning kan ibland vara rena vinstlotten. För ca tio år sedan hade jag en fotskada som inte blev bra. Jag kunde inte ta ett löpsteg från mitten av november till slutet av april. Nyckeln till lyckad rehabträning är att ha roligt. Jag hade "turen" att vi var flera som var skadade samtidigt. Vi pressade varandra på cykeln och körde wet-west. Träningen i sig var inte alltid så rolig, den det sociala runt omkring var skoj. Detta gjorde att man alltid kom till träningen.

Hur gick det då? Jo, när vi en efter en kunde springa igen slog vi faktiskt alla personliga rekord på våra distanser med endast några få veckors specifik banträning.

Vad kan man då lära sig av detta? Tha, man kanske inte behöver springa + 10 mil i veckan för att bli bra på löpning. Hjärtat struntar i vad du tränar. Är du skadad, försök hitta någon/några att träna alternativ träning med. För tro mig, det blir bra mycket roligare!

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Många tänkvärda ord om hur man borde motivera sig i motgång. För min egen del blir jag mest imponerad och peppad av hur polarn hela tiden tänker på att göra sitt allra bästa i vår utmaning och att vinna är det stora målet. För mig är det viktigt att göra bra resultat, men samtidigt kan jag inte bara lägga mig på rygg och vila och kasta in handduken, jag måste försöka kämpa!

onsdag 22 juli 2009

Hemska morgonpass

Idag gjorde jag någonting man inte ska göra, inte jag i alla fall. Jag "tränade" på morgonen, jag sprang alltså morgonpass. Det ska jag nog inte göra, för det var hemskt!

Den dryga milen var så lång och hemsk. Jag hade inte ätit innan hade ingen energi alls. Det gick trögt och kroppen var inte vaken, även om jag själv egentligen inte kände mig sömnig. Är det så att innan man kan träna morgonpass så måste man träna på att kunna träna morgonpass?

Men nu är det gjort och jag vet inte när jag vågar prova igen. Kanske får det bli när jag softar lite på en spinningcykel eller rycker lite i prylarna på gymmet. Eller ännu hellre, mental träning när jag ligger ner. :-)

tisdag 21 juli 2009

Fartlek på Galgberget

Idag var jag tvungen att göra något mer än bara sticka ut och springa en liten sväng. Jag tycker att jag löste det ganska bra.

Klockan hann bli 21 innan jag kom ut och jag stack upp till gamla kära slingan på Galgberget. Bestämde mig för att köra lite fartlek där jag skulle gå efter klockan. Det blev 2 serier av 1 + 1,5 + 2 + 1,5 + 1 minut med 1 minuts vila mellan varje. Visst är det eller kan i alla fall vara lite långt med 2 minutersintervaller, men jag tyckte nog att jag klarade det bra idag. Jag höll bra fart tror jag, även om det kanske är lite lättare att hålla bra fart och ha koll på den om man springer på bana. Det får bli en annan gång, snart. Nu när jag kommit in i det här med intervaller lite får jag ju inte tappa det.

Det blev alltså 10 intervaller och totalt ca 8 km och det får jag vara nöjd med idag.

Alternativ styrketräning

Idag måndag har jag känt av lite träningsvärk som efter styrketräning. Tyvärr har jag inte styrketränat, men känslan kommer säkert från att jag jobbade ganska mycket i söndags när vi sköt fyrverkeriet på Fallens Dagar i Trollhättan. Att skjuta ett stort fyrverkeri känns i kroppen. Annars har det blivit lite si och så med styrketräningen, men jag har sagt till Sara att vi ska gå dit tillsammans 2 gånger nästa vecka. Vad jag ska göra när jag är där vet jag däremot inte.

söndag 19 juli 2009

Vilken kille!

Kanske kanske finns det en smula hopp för svensk medeldistanslöpning genom den här killen, läs och njut!

lördag 18 juli 2009

Laholmsloppet, nej tack!

Det är skillnad på olika idrottsgrenar. När man gick i skolan var man tvungen att prova på alla möjliga konstiga saker, men nu är det mer på frivillig basis, och förhoppningsvis för att man tycker det är roligt. Men ibland blir det inte som man tänkt sig, ibland blir man lurad, ibland blir man förbannad och idag var en sådan dag.

Idag var det tänkt att vi skulle åka och vara med på ett motionslopp i LÖPNING. För ett gäng år sen sprang jag lite motionslopp, men de senaste åren har det mest blivit varvet och maran. På något sätt såg jag lite fram emot ett mindre motionslopp igen. Motionsloppet som skulle testas var Laholmsloppet. Det var inget stort lopp förr i tiden, men det var ännu mindre idag, mycket mindre. Och jag kan inte påstå att jag är förvånad, fortsätter de så här finns det snart inte längre.

Vi lämnade ett Halmstad utan regn och kom fram till ett Laholm i ösregn. Alla som känner mig eller har följt den här bloggen vet att jag inte gillar regn eller en massa vatten när man inte ska ha det. Det såg alltså inte så lovande ut. Vi satt i bilen och följde regnutvecklingen, som varierade lite men som troligtvis aldrig slutade. Till slut var det dags för både omklädning och stillasittande uppmjukning, i bilen. Men när det närmade sig start var det dags att lämna bilen och ställa sig i det ack så lilla startfältet som skulle springa 1 eller 2 varv någonstans i skogen. Man skulle kunna tro att jag skulle skriva att startskottet gick, men något skott fanns inte, snarare någon som skrek "spring" eller nåt sånt.

Vi startade och gav oss iväg men med en gång stod det ju klart att detta var inget för mig. Jag hade ju anmält mig för att springa, men detta handlade ju snarare om någon form av gyttjegång varvat med otaliga försök på att ta simborgarmärket. Det var alltså mer vatten än inte vatten utmed den så kallade banan och vattenbassängerna var ofta ganska djupa med tanke på att folk skulle sätta fötterna i dem. Någon löpning blev det alltså inte tal om och jag ville sluta men tyvärr fick jag ta mig till varvningen för att komma tillbaka från skogen. Och det hade väl inte varit för mycket begärt av arrangören att de hade satt ut kilometerskyltar så att folk visste hur långt de hade kvar att simma. Eller som när tjejen frågade funktionärerna vid vätskekontrollen hur långt det var kvar och fick svaret "hälften" utan att de visste hur långt hon skulle springa! Mycket intelligent, eller!?

Nä, inför nästa motionslopp vi funderar på att springa ska jag försäkra mig om att det faktiskt blir löpning som ska utövas och inget annat. I vatten vill jag bara springa om jag är skadad och då gärna i bassäng med wet west! Det blir inga bilder eftersom vi inte har någon undervattenskamera! Om ni av någon anledning funderar på att springa Laholmsloppet, tänk efter en extra gång innan ni betalar för att ge er i kast med någon form av simorientering, för löpning kunde man i alla fall inte kalla dagens utövning!

fredag 17 juli 2009

Intervaller som blev ingenting

Ibland blir det inte som man tänkt sig. I eftermiddag tänkte jag springa intervaller och eftersom Sara inte skulle med fick jag göra det själv. Tänk att jag själv skulle ge mig iväg för att köra intervaller, det är stort! Jag verkligen lufs-joggade dit och kände inte på något sätt att jag lätt skulle få fart på benen, men o andra sidan kände jag inga dåliga vibbar heller.

Men, när jag kom fram var jag inte välkommen. Det kändes inte så i alla fall, även om jag inte frågade. Jag vill ju inte ha publik när jag springer mina intervaller och där brukar vara tomt. Men just idag var där en massa funktionärer som jag gissar fixar lite för Laxaspelen som kanske är i helgen. Laxaspelen är en friidrottstävling som de har en helg i juli varje sommar, det kommer jag ihåg från den tiden när jag var där och kollade på klubbkompisarna, som t ex Utmanaren.

Jag blev så trött så jag orkade inte göra annat än att försöka ta mig tillbaka hem igen. Om vädret tillåter så planeras det lite för att springa ett motionslopp imorgon. Och visst borde det bli bra väder, just nu är det varmt och fint och vi ska ut och käka på Salt.

Restaurang Salt, oslagbart läge i Tylösand

onsdag 15 juli 2009

Löpning till Tylösand

Dagens träningspass var ingen runda utan gick, eller sprangs, ut till Tylösand. Picknick i sanddynorna till Orup och Lena PH på Solgården var inbokat och Sara hade åkt dit tidigare för att duka upp. Perfekt alltså!

Det är egentligen en väldigt bra väg att springa på och jag brukar gilla det, cykelväg med bra asfalt. Idga gick det inte som en dans på rosor utan det kändes faktiskt ganska segt i låren. Det kan det ju göra ibland, men då kan man ofta härleda det till något tidigare träningspass, men jag kommer inte på något sådant. Ja, ja, det var väl en tillfällighet. Jag hade mina Asics 3000 och kunde alltså inte förvänta mig att dojjorna skulle bidra till lätt och snabb löpning, men det är fortfarande så att jag tycker att jag springer på ganska bra, när jag väl springer. Passet idag blev väl snarare av modellen fartlek än ett distanspass med jämn och lagom fart. Jag tror i och för sig inte att bra fart i träningspassen skadar, kolla bara på de gamla rävarna som ofta körde mycket hårdare på träning än vad vi gör idag. Så jag kanske till och med blir bättre! :-)

Dagens mål, Solgården och sanddynorna i Tylösand


Utmanaren gästbloggar

Kommer ni ihåg att jag har blivit utmanad av min gamla löparpolare? Utmaningen går ut på att vi ska springa ett millopp och en halvmara och lägga ihop våra tider och jämföra. Det är ingen lätt utmaning, för någon av oss. Vi gissar att vi blir ganska jämna, men det blir en tuff kamp. Vill ni bli uppdaterade på utmaningen så kika på mitt tidigare inlägg om Utmaningen. Jag hoppas att Utmanaren kommer att gästblogga här med jämna mellanrum och här kommer nu hans första gästinlägg om hur han ser på Utmaningen.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Vad har jag gjort? Kunde jag inte bara tråka grabben med de snabba fötterna, och skriva något i stil med att "du kommer aldrig göra under 3 timmar på maran igen, din korta storhetstid är förbi". Men nej, här skulle utmanas. Jag, eftertänksamhetens mästare, gör det ogenomtänkta och utmanar de snabba fötterna och det är inte ens i glada vänners lag. Jäkla skit också, eller?

Vid närmare eftertanke är ju detta precis vad jag behöver. En tävling. Jag har väldigt svårt för att motivera mig till att träna om jag inte har en tävling framför mig som mål. Och detta gäller nog inte bara mig. Men hur många är det inte som bara kör en tävling om året, oftast Stockholm Marathon, Göteborgsvarvet eller Vasaloppet. Varför är det så? Jag tror att hade folk tävlat mer hade de troligtvis tränat både mer och mer kontinuerligt och på köpet hade med stor sannolikhet deras huvudtävling också gått bättre. Dessutom lär man sig hur kroppen reagerar i en tävlingssituation, inte att förringa när man står på startlinjen i Stockholm Marathon med en hjärtfrekvens nära max och sprängfylld blåsa.

För en dryg månad seden sprang jag Blodomloppet i Malmö. Jag har aldrig tävlat så otränad och hade dessutom behållt vintervikten. Jag kom in på 39,21 på de drygt 10 kilometerna. Jag var helt slut i flera dagar, men där tändes en gnista som nu har mynnat ut i en utmaning. Jag har tränat fyra pass i veckan sedan dess, kanske inte så mycket i sig men bra mycket mer än tidigare. För nog borde jag kunna pressa mig under 38 minuter på milen någon gång i sommar och även under 1,25 på halvmaran, gärna i samband med vår utmaning. Jag ska bara tävla lite först.

tisdag 14 juli 2009

Vanlig enkel löpning

Tisdag idag, veckans andra dag fick också veckans andra träningspass. Träningspasset som sådant var egentligen varken intervall, långpass, hyfsad distans eller något annat vettigt. Det var väl en 30 minuter vanlig enkel löpning och det bästa med detta var nog egentligen att det blev ett träningspass. Ibland kan det vara bra att man blir van vid att snöra på sig dojjorna och komma ut en sväng, trots att tiden är knapp, man kanske inte känner för det eller någon annan anledning. Speciellt när jag av någon anledning har hållt uppe med träningen ett tag känns det viktigaste av allt att komma ut tillräckligt ofta för att benen och resten av kroppen ska bli van vid att springa. Jag hoppas mina ben och min kropp är van vid det nu!

Bra mage är A och O

Ny vecka, nya träningspass och nya blogginlägg. Jag är inte jättenöjd med förra veckans träning, även om en del pass var bra. Det innebär ju att denna veckan har alla chanser att bli bättre.

Jag kom hem senare än vanligt från jobbet (nej, jag har inte semester). Och med en magknip som har hälsat på ibland på senare tid var jag inte helt laddad för träningen på Galgberget. Men jag skulle i alla fall springa dit och prova, så jag tog sällskap dit med Sara och hennes första varv. Sen var tanken att jag skulle springa två varv i någon form av snabbdistans. Så jag kollade klockan och stack iväg. Jag tyckte det kändes som farten var ganska okej, men ändå behaglig. Magen påminde mig hela tiden om att den inte mådde så bra, men jag krigade på. Allteftersom varvet gick kändes det som att farten var fortsatt bra och kanske till och med att jag ökade farten lite efter min behagliga öppning. Men efter ett varv kände jag att magen vann när den hela tiden skrek på mig att jag skulle stanna. Det bevisar att magen inte är helt oviktig, även om man springer med benen. :-)

Det är svårt att vara helnöjd när träningen inte går som planerat, men jag tycker ändå att det är kul att det känns som att jag hittat en ganska okej fart som dessutom känns ganska behaglig. Problemet kan ju i och för sig vara att det inte går så fort.

lördag 11 juli 2009

Bättre och aktivare steg?

Jag kom på en liten sak idag när jag sprang. Jag har de senaste passen sprungit i mina nya underbara Asics 3000, som inte är några snabba skor utan snarare långtradare. Trots detta tycker jag att jag på något obeskrivbart sätt märker att jag kanske har ett något aktivare steg och bättre kroppshållning. Detta tycker jag trots att det bara är korta små rundor jag har varit ute på och som heller inte har gått särskilt fort. Idag kom jag på att tänk, tänk om det på något sätt kan komma från att jag har börjat träna intervaller där steget är aktivare och kroppshållningen säkert lite bättre och mer upprätt.

Detta kan naturligtvis både vara helt fel eller komma från vad som helst. Eller så är det så att det väl inte kan vara så svårt att springa upprätt och aktivt om man bara joggar sakta några kilometer. Men, tänk om. Kanske kan det vara så att jag har märkt en skillnad som mina intervallpass kommer att kunna ge mig. Det är i så fall mer än välkommet, för intervallpass är kämpiga att göra och ännu värre att komma iväg till.

Träning eller after beach?

Går det att kombinera träning och after beach på en lördag i juli? Ja, det borde inte vara några problem, i alla fall inte om man går upp i tid, men har man kojat vid 3 tar man gärna lite sovmorgon, i alla fall jag.

Det var inte strandväder, men ändå ganska bra väder med lite sol och värme. Vi tog oss ut till Tylösand och efter att vi kollat lite på fitnessfolk i nån tävling gick vi till Punsch för sen lunch. Det blev en riktigt varm och skön lunch i solen.

Biff med beasås


och friterad nypotatis

Lagom efter lunchen skulle dagens band börja lira på after beach och även om vi inte varit på beachen gick vi dit. Mycket folk som vanligt och helt okej band. Men sen till den stora frågan, skulle jag komma ut på träning efter detta, jag som till och med slumrade i bilen på vägen hem. Och vi planerade ju att gå ut lite på stan ikväll också, så det var ingen tid för power nap. Alltså, bara att byta om med en gång och ge sig ut, och det gjorde jag också. Det blev en något längre runda än igår och löpträning 2 dagar på rad måste ju innebära kontinuitet i träningen.

fredag 10 juli 2009

Fredagsjogg

Av olika anledning ar det inte blivit någon träning på 2 dagar, så idag var jag bara tvungen att komma ut på någonting som kunde räknas som träning. Eftersom det blev en sen natt igår var jag ganska trött idag, men lyckades komma ut på en liten runda till slut. Det blev den gamla vanliga rundan utmed Nissan och efter en halvtimme var jag hemma igen.

Det gick egentligen inte så jättedåligt när jag väl var ute. Ungefär som vanligt alltså. I slutet kände jag till och med att jag körde på ganska bra och i bra stil om jag får säga det själv.

I Halmstad har vi blivit av med den riktiga sommarvärmen just nu, men jag hoppas att den snart kommer tillbaka. Det är ju så mycket roligare att träna i bra väder. Och chansen att det blir av är också större.

tisdag 7 juli 2009

10 km After Beach på Galgberget

Besöken kommer tätt till oss i Halmstad i sommar och idag var det dags igen för en kompisar på snabbvisit. Efter en fika på balkongen blev det glass på stranden i Tylösand. Solen var okej och med 22 grader i vattnet tycker många tydligen att det går att bada. Nu var det ju en snabbvisit så de hann inte stanna på After Beachen på Solgården som annars är en höjdare. Vi drog också hem och förberedde oss för träning.

För min del blev det 10 km After Beach på Galgberget med mig själv som DJ. Jag hade alltså ipoden med mig. Jag börjar vänja mig vid att ha den med mig på distanspassen och visst är det skönt att det händer något mer än bara springa, springa, springa.

I början gick det okej, inte mer. Efter ett tag tänkte ja, va? har jag inte sprungit mer än 3 km? Då kändes det verkligen sisådär men därifrån och framåt så gick det egentligen bara bättre och bättre. Jag tänkte mindre på distansen och det gick naturligt fortare och fortare, kändes det som. Jag hade egentligen ingen koll på farten, men hyfsad koll borde jag ha. Det var skönt att få ett distanspass jag är nöjd med.

Idag var tredje dagen i rad som jag tränade och det är ju bra. kanske att det blir något imorgon också. Vem vet, det kanske till och med blir intervaller, för så många som kör det kan ju inte ha fel. Det måste vara nyttigt med intervaller.

Jag och Sara tränade var för sig idag vilket innebär att jag inte har några bilder på hur jag såg ut innan, under och efter träning. Ni vet ju hur jag ser ut, men jag ska försöka bli bättre på att ha kamerautrustningen med mig när jag ska träna.

Usain Bolt

No further comments needed!!

Berlin och Boston

Förra året sprang jag Berlin Marathon och har funderat lite fram och tillbaka på om jag ska göra det igen. Förra året hade vi en bra helg i Berlin och banan är ju lätt, så det lockar lite att springa den igen om man är något bättre tränad. Men det finns väl fler maror i höst som är lätta. Har ni några tips på snabba roliga maror i Europa i höst?

Jag funderar också på Boston Marathon i april nästa år. Dels vore det kul att springa just Boston som är en klassisk mara och sen skulle det passa bra med en resa i vår till Boston, NY med omnejd. I Boston har de tidskrav för olika åldrar. De ska jag väl klara men anmälningsproceduren kanske blir knepigare. Men, egentligen, hur svårt kan det vara? Är det någon här som har sprungit i Boston och kan tipsa lite om hur det är?

måndag 6 juli 2009

Intervaller på bana, igen

Idag var det dags för intervaller, igen. Jag säger igen även om det faktiskt var ett tag sen sist. Men gillar man inte intervaller så känns det som de passen kommer alldeles för ofta. Dagen till ära visste jag knappt om jag skulle kunna träna alls, eftersom jag haft magknip halva eftermiddagen. Men Sara skulle iväg till Sannarps idrottsplats för sina intervaller så jag tänkte att jag hänger med så får vi se vad som händer när jag väl är där.

Intervallskor i hallen i väntan på start

Väl framme var magen inte helt som den skulle, men kanske jag skulle kunna köra ändå. Planen var 6*800 meter på 3 min, med 1 min vila. Det kändes som ett ganska lagom intervallpass, rätt så fort, men det borde gå, om nu inte magen satte stopp för det. Jag drog iväg och första gick så sakta som 3.08 så det fick bli skärpning. Magen kändes, men bara lite, så den kan jag inte skylla på heller. Andra intervallen gick bättre, nu kom jag ner på 3.02, alltid nåt. Men det skulle bli bättre, både tredje och fjärde intervallen gick på 2.58. Men då var jag trött, så trött att jag slutade springa efter halva femte intervallen, trots att jag hade 1.29 efter halva och alltså låg precis i samma fart som de föregående. Lite dåligt med pannben där Grabben, tänkte jag och var inte så nöjd.

Seriös Grabb med klocka för en gångs skull

Det gick ganska snabbt att komma på hur jag skulle straffas, jag skulle köra några 200 metare, som råkade bli fyra stycken. Jag tänkte att om de går på 40 sekunder så motsvarar det 3.20 min/km, vilket blev ett bra riktmål. Det gick bra och alla fyra intervallerna låg mellan 37.1 och 38.7 sekunder.

Trött ovan intervallgrabb

Jag var ganska trött efteråt, eller vad är trött? Jag var trött på det sättet att jag flåsade mycket och pulsen hade svårt att komma ner till 100. I just det läget så tänker jag på hur jobbigt det är med intervaller och att jag egentligen inte gillar det, det är ju så jobbigt. Men när vi väl var hemma kom jag på att det är ju likadant med intervallpass som med ultralopp - under tiden man gör det och strax efter är det inte speciellt kul, men när det har gått en stund var det kanske ganska okej ändå.

söndag 5 juli 2009

Söndagspass = distanspass

Idag var jag tillbaka på vanliga träningspass efter återhämtningspassen efter ultraloppet förra helgen. Det tidigare låsta steget hade låst upp sig och det hela kändes ganska okej med löpstilen. Jag har hittat tillbaka till att kunna springa ganska löpekonomiskt och lätt och det känns bra.

Kvällens pass var tänkt som ett vanligt distanspass på cirka timmen och så blev det också. Till en början gick det lite segt, men efter ett tag fick jag höra en privatkoncert av Bryan Adams och "Summer of 69". Helt plötsligt började armarna veva med trumpinnarna och tog med sig benen. Tack för det Bryan!

Någonstans här kände jag att jag fortfarande kan springa och att det finns ett flyt där någonstans, även om jag inte är där några längre stunder av olika anledningar. För lite senare tog det slut, det var egentligen inte orken i sig, utan energin i kroppen som tog slut, soppatorsk helt enkelt.

Imorgon börjar en ny vecka och även om vi får lite besök av ickelöpare i veckan ska jag försöka få till lite bra träningspass ändå.

lördag 4 juli 2009

Sommar och sol och inget mer

Idag var en typisk bra sommardag när det inte blev någon träning. Jag känner igen fenomenet och det är därför som det ofta är svårt att få till träningen på bra sommardagar. Solen skiner och det är hett i sommar-Halmstad. Jag kom inte upp med tuppen, men låg inte jättelänge heller. Självklart så ingår ett besök på stranden runt lunch och när man kommer därifrån framåt sen eftermiddag och det känns mer givet med en after beach någonstans, idag på balkongen, ja då lutar det som vanligt mer och mer åt att det inte blir någon träning.

Men imorgon kväll ska jag försöka att inte komma undan. Jag får se vad det blir, men vad som helst är som bekant bättre än dagens ingenting!

fredag 3 juli 2009

Sista återhämtningspasset efter ultraloppet

Idag hade jag mitt andra och sista återhämtningspass efter ultraloppet. Ultrasteget var nästan borta och jag hade bara lite ont i knät ibland. Och det är ju snart en vecka sen loppet gick så nu får den veckolånga smekmånaden vara över.

Men hur är det egentligen? Hur lång tid tar det att återhämta sig efter ett 12-timmarslopp? Efter en halvmara eller mara pratar man kanske om några veckor eller lite mer, men hur lång återhämtningstid snackas det om efter ett 12-timmarslopp?

Det var extremt hett i Halmstad när jag gav mig ut på en liten runda vid 17.30. Det var ingen lång runda och det gick inte speciellt fort, men jag blev ändå blöt i kläderna. Men att bli blöt i dagens träningskläder är ju okej. Tänk, för ett gäng år sen sprang de allra flesta omkring i vanliga bomullströjor. Då var det bara skorna som var tränings/löpningsanpassade och resten av kläderna var "vanliga" kläder. Nu är vartenda plagg specialanpassat, från skorna för just den typen av träningspass till specialgjorda fickor att ha runt armen för att ha Ipod eller mobiltelefonen i. Att utvecklingen går framåt är ju inte så konstigt, men med tanke på hur mycket som har hänt på relativt kort tid kan man undra hur vi ser ut när vi tränar om 10 år.

Tack FyrverkeriDesign för de perfekta träningströjorna

Även om det inte har varit så mycket träning sen ultraloppet så har jag tänkt lite på träning, så tack för det ultraloppet. När jag nu ska tillbaka till vanlig löpträning måste jag försöka att träna med lite ordning och reda och inte bara sticka ut och springa en sväng. Jag får ju inte glömma att jag har en utmaning som kommer allt närmare.

onsdag 1 juli 2009

Återhämtningspass efter ultralopp

Jag har nu gjort mitt första återhämtningspass efter mitt 12-timmars ultralopp i söndags. Jag tycker nog egentligen att jag inte borde behöva några speciella återhämtningspass eftersom jag tycker att kroppen hämtade sig ganska snabbt, men tji fick jag. Visst, jag har varit trött, men det beror nog lika mycket på missad sömn som själva loppet. Muskelmässigt har jag inte haft några problem efter loppet, men det har känts lite i en fot och i ett knä.

Pigg i Trollhättan...

...men trött efteråt

Men ikväll när jag och Sara skulle ta oss ut kom chocken. Jag kan inte springa längre! En hemsk känsla som jag snart återkommer till. Foten hade jag inga problem med men mitt knä spökade lite och jag kände av det lite hela tiden och mer ibland. Och visst kände jag i magen också, lite på samma sätt som jag gör efter maran. Men den här känslan alltså, så hemskt! Det kändes så kantigt och onormalt. Att säga att jag har fel sko på fel fot är fel, men jag vet inte om jag har någon bättre jämförelse. Kanske var det så att jag hade fastnat i ett kantigt och väldigt kort löpsteg i söndags för nu gick det bara inte att få fram benen, det kändes som de satt fast i en löpstil som inte är min egen. Jag fick stanna till och rivstarta för att försöka komma bort från detta konstiga steg och denna konstiga känsla.

Det ska bli intressant, men också nervöst, att se hur länge jag kommer känna av denna känsla? Jag vill ha tillbaka mitt löpsteg och det nu. Kanske att jag får satsa på ett intervallpass ganska snart, det borde hjälpa till att förlänga steglängden från minimal till normal.