Springa till bussen

Idag skulle jag åka buss, igen. Jag åker nog ganska mycket tåg och buss och jag brukar tajma det hela ganska bra. Jag brukar gå i mitt vanliga raska tempo och komma fram 2-3 minuter innan tåget eller bussen ska gå, i ganska god tid alltså. Idag var det värre. Jag insåg redan från början att det skulle bli ganska tajt, så jag började springa redan från ytterdörren. Och visst blev det tajt, nästan för tajt. Jag hade tur på det sättet att jag visste att jag skulle möta bussen i dess färdriktning. Det är ganska öppet fram till hållplatsen och jag kan genom parken se hur den kommer fram till hållplatsen och jag hoppas att där är någon mer som ska med så att bussen stannar. Det är det, bussen stannar, men hinner stänga dörren och börjar köra innan jag är framme vid hållplatsen. Men det är ju inte första gången det händer, så det är ju bara att hoppa ut lite lätt i vägen och vifta med armarna hej vilt. Bussen stannar och jag hoppar på. Allt frid och fröjd.

Men, jag var helt slut när jag satte mig ner på bussen. Det kändes i halsen som om det var svinkallt ute, trots att det inte var det. Jag flåsade ordentligt ganska länge och jag undrar varför. Hallå, är inte jag långdistansare med en viss mängd kondition även när jag inte är jättebra tränad? Okej, jag hade en väska och en kasse att släpa på, men det borde inte göra sån skillnad. Varför blir man helt slut efter en språngmarsch till bussen när man kan köra både intervaller och långpass utan att få upp samma hemska flås?

Jag är inte ensam...

... om att tycka att det kan vara för dåligt väder för att träna utomhus. För ett par veckor sedan sa till och med polarn att det hände att han tyckte att det var så dåligt att väder att han ställde sig en stund på löpbandet och det var riktigt skönt. Och han som brukar gilla det här med lite dåligt väder!

Och igår på det som nuförtiden kallas posten såg jag pingisliran Jörgen Persson. Han snackade med de som jobbar där och beklagade sig om att han tänkte sticka ut och springa en sväng men tyckte det var för dåligt väder. Oj vad skönt det var att höra en "riktig" idrottsman som kan klaga på vädret och kanske till och med hoppa över ett träningspass pga vädret!

Jag är alltså inte ensam om att tycka att det finns så dåligt väder att man hoppar över träningen, eller ska vi kalla det att jag flyttar fram träningen istället? Det låter kanske bättre.

Träningsläger blir komigångträning

Helgens planerade träningsläger är inte inställt, det är bara framflyttat. Med tanke på min lilla men ändå befintliga förkylning eller var det nu har varit så känner jag inte för att dra igång med 2 pass om dagen så där bara pang på. Nu blir det istället en helg där jag förhoppningsvis kan göra något aktivt löprelaterat varje dag, även om det inte blir så hårda pass.

Målet för veckan får naturligtvis redigeras och nu känns det mer relevant att hoppas på att jag kan göra något fredag, lördag och söndag. Om allt går bra kanske jag till och med kan fortsätta med långpass på söndagar, det hade varit bra tror jag.

Bättre men inte bra

Jag mår bättre idag, ganska bra senare delen av dagen faktiskt, men inte så bra så att jag kan träna. Jag känner mig inte så öm i kroppen längre men halsen känns lite tjock.

Helgen närmar sig och det känns ganska viktigt att jag faktiskt blir frisk och kan träna i helgen när löparpolarn kommer hit. Blir ju lite tråkigt om han får träna själv och vi för övrigt "bara" kan prata träning.

Nu blir det en kopp te, igen!

Sviter från gårdagen?

Idag är det måndag. Om man har varit duktig på söndagen och sprungit långpass är det helt okej att vara lite trött på måndagen och vila från träningen. Nu var jag inte jätteduktig igår, men jag tvingas ändå vila från träningen, minst idag. Efter träningen igår hade jag huvudvärk vilket jag inte har speciellt ofta. Idag är det helt borta, men dessvärre har jag ont i halsen och känner mig lite allmänt hängig. Ingen träning för mig alltså!

Jag har funderat lite på träningen framöver och jag tror vi ska göra det till helgen också när vi har planerat in en träningshelg (så jag måste bli frisk). Det finns många olika typer av träningspass, speciellt för mig som är van vid att sticka ut och springa en sväng. Det jag framförallt tänker på är långpassen, ska man springa maran så måste man träna långpass. Jag har då tänkt att ungefär en tredjedel av långpasset kanske ska gå i tänkt marafart, för att vänja kroppen. T ex skulle man kunna dela upp det så här i ett långpass på 25 km. 1-12 km i långpassfart, 13-20 km i tänkt marafart och sen 21-25km i långpassfart igen. Vad tror ni om det?

Slutet på en dålig träningsvecka

Veckan har inte varit så bra träningsmässigt som den skulle. Målet var 50 km och det har gått rakt åt skogen. Visst har jag haft någon eller några dagar som har försvunnit pga resor och jobb, men inte så att det inte var möjligt att få till sina 50 km.

Idag söndag var det dags för långpass igen. Tanken var 20 km som förra veckan, men även det gick åt pipan. Jag hade lite huvudvärk men körde igång ändå. Det var väl inte den perfekta dagen eller passet, men några kilometer rullade på i alla fall. Jag satsade mot 15 km i lugn fart. Efter en mil ökade jag farten till en fart som motsvarar 3 timmar på maran. Sista 2-3 kilometer blev snarare en fartlek för att överhuvudtaget ha motivation att köra fram till 15 km.

Nästa vecka måste jag ändå fortsätta satsa framåt och målet är 60 km. Det är ingen omöjlighet och nästa helg har vi en träningshelg inplanerad så då borde jag samla på mig lite kilometrar.

Ännu ett något för tungt löppass

Veckans första löppass var gårdagens 8 km på löpband. Det roliga är att det kändes helt okej att det var dags för träning igen, nästan så att det kändes längesen. bara för att jag hade vilodag i måndags. Det låter positivt tycker jag. Att det inte kändes speciellt lätt att springa 8 km, trots att jag sprungit 20 två dagar innan var lite tråkigare. Jag hoppades att "bara" 8 skulle kännas enkelt, men nja, det gjorde det inte. Jag har nu sprungit 5 löppass på 8 dagar och jag tycker nog att det är dags att jag börjar hitta tillbaka till löpningen. Hallå, jag ska ju vara lättränad! Det trodde jag i alla fall.