måndag 31 augusti 2009

Redigering av miltid

Hmm, jag tänkte väl att någonting var fel med tiden på milloppet i lördags. Jag tyckte inte att jag tappade så mycket att klockan skulle rusa upp över 40 minuter som jag fått för mig. Polarn ringde idag och sa att tiden var 39.31. Den halvminuten känns ganska viktig. Mycket bättre än att behöva erkänna att man hade över 40 minuter på milen! :-)

söndag 30 augusti 2009

Halvlång distans på bana

Idag är det söndag och för många löpare är det antingen dagen för långpass eller dagen för vila efter gårdagens lopp. För mig skulle det bli ett längre distanspass, inte så långt som långpass, men längre än vanlig distans.

Sara skulle bort till Sannarps IP och jag hade ingen bra plan på var jag skulle springa och jag ville ju gärna ha lite koll på farten, så jag hängde med. Som ultralöpare får man inte vara rädd för att mala varv efter varv, efter varv, efter varv, efter varv, snark...

Polarn sa att han kör sina långpass på runt 5 min/km. Jag tycker det är lite långsamt och har svårt att göra det om jag springer själv. Jag tänkte i alla fall att jag skulle köra igång och försöka ligga runt 4.45 - 5 min/km och komma upp i ca 15 km. Jag körde igång och inte helt oväntat blev det lite fortare än tänkt. Kilometrarna tickade iväg en efter en och de låg mellan 4.30 - 4.45 min/km. Jag tänkte också att jag skulle lägga in snabbare kilometrar en bit in passet som jag fått tips om. Jag skulle försöka köra kilometer 9 och 10 i 4 min/km. Jag gjorde det och de gick på 3.58 och 3.55 min/km. Efter det gick jag 50 meter och pustade ut innan jag joggade igång igen och då hamnade jag snabbt in i ca 4.30 min/km fart igen. Jag kände att jag behövde tvinga mig själv till en lägre fart och kilometer 13 och 14 gick på bekvämliga ca 4.50 min/km vilket var bra för kilometer 15 skulle jag köra snabbare igen. Den var egentligen inga problem och gick på 3.49 min/km. Det blev sen en 16:e avslutningskilometer i runt 4.30 min/km.

Summa summarum kändes det väl okej. Men jag är inte direkt snabb. Jag blir lite trött, eller för trött, när det går strax under 4 min/km. Jag kanske är uthållig och det är ju bra, men för att tiderna ska bli okej behöver man vara ganska snabb också. Det är inte lätt det här!

Första delen av utmaningen

Igår genomfördes första delen av utmaningen med löparpolarn. Jag vet egentligen inte vad jag ska säga om det hela och det är väl ingen idé att försöka linda in det hela i en massa fina ord heller.

Vi tog oss till Trelleborg och Trelleborgsloppet och vädret och banan var okej, förutom den lilla regnskuren och den något mindre lättare delen av varvbanan. Vi sprang 10 km, uppdelade på två 5 km varv. Jag eller kanske vi båda trodde att det skulle sluta med att polarn var ca 1.00 - 1.30 före mig.

Jag kom iväg bra och som vanligt gick de första kilometerna lite för fort, men det är svårt att hålla igen när det går bra. Men visst skulle jag bli trött, tyvärr tidigare än vad jag hoppats på. Vid varvningen gick det lite tyngre, bättre igen i början på andra varvet, men precis som på första varvet gick det lite tyngre i slutet på varvet. I alla fall sa klockan det.

Mitt mål var runt 39 minuter och jag trodde nog jag skulle ha en bra chans att göra 39.00 - 39.30. Jag hade vid 8 km också bra möjlighet att fortfarande göra det. Jag tyckte egentligen inte att jag tappade fart efter det, men eftersom klockan stannade på ganska precis 40 minuter i mål, har jag antingen kroknat eller så var det längre än 2 kilometer.

För polarn, som gjort 2 tidigare lopp på 10 km i sommar, gick det mer som planerat. Han har vid de 2 andra loppen haft drygt 38 minuter och målet var att nu gå under 38 minuter vilket han också gjorde. Det blev alltså en skillnad på drygt 2 minuter och det är som sagt lite mer än vad jag hoppades på.

Nu är det 2 veckor till vi ska springa halvmaran. Den stora frågan är huruvida vi är tränade för den dubbla distansen. Det kanske vi inte är, men på 2 veckor kanske vi kan bli det.

onsdag 26 augusti 2009

Utmanaren gästbloggar

Jag har ju tidigare berättat om utmaningen som innebär att jag och gamla löparpolarn ska springa ett millopp och en halvmara och lägga ihop tiderna och se vem som vinner. Det hela är egentligen ett seriöst jippo som skulle få oss båda att träna lite bättre under sommaren och det tycker jag har lyckats ganska bra.

---------------------------------------------------------------------------------------------------

Det närmar sig

Ja, så är det bara en knapp vecka kvar till utmaningen. Jag ser fram emot det. All träning har gått bra hela sommaren. Satte upp som mål att springa 4 dagar i veckan vilket jag också gjort, blandat intervaller med distans och långpass. Är så förbered som jag kan bli. Har tävlat två gånger; Falkenbergs stadslopp, tid 38.35 och Prins Bertils minne, tid 38.10. Håller jag mig bara frisk i veckan och inte drar på mig några dagisbaciller eller svininfluenser så tror jag att jag går under 38 min på lördag i Trelleborg.

Det där med att jag sprungit 4 dagar i veckan är inte riktigt sant, en vecka blev det bara 3 pass vilket berodde på en bakisdag. Bara att konstatera att jag inte är tjugo längre. Förr i tiden kunde jag utan problem springa dagen efter och faktum är att både mitt personliga rekord på 800 m och 1500 m är satta två dagar efter riktigt blöta tillställningar.

Nåja, vi får väl se vilken uppladdning det blir inför lördagen. Är det någon som kan rekommendera en flaska rött, inte allt för kraftigt och som passar till en pastatallrik?

------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag är inte heller tjugo längre, inte riktigt. Och kanske är det så ett inte en utan flera flaskor rött till utmanaren på fredag är min största chans. Vi får se vad systemet har att erbjuda!

tisdag 25 augusti 2009

Intervaller blev regndans

Jaha, så skulle jag då vara duktig igen och springa lite fler intervaller idag, något längre än igår faktiskt. Vi lyckades komma iväg i tid så att vi skulle vara hemma innan det blev mörkt, vilket jag inte klarade igår. Nu var det ju så att vara ute i god tid inte alltid är bra. Idag innebar det att det var både fotbollsmatch och annan gruppträning på friidrottsbanorna. Vi som gärna tränar utan publik.

Det var alltså bara vända på dojjorna och jogga ut åt ett annat håll. Jag fick för mig att vi skulle jogga bort till en liten slinga jag har sprungit några gånger för hur längesen som helst. Vi sprang dit, men jag hittade den inte riktigt. Då blev jag lite trött, Sara ville springa hem på eget håll och jag sprang iväg ett annat håll. Och självklart började det regna på vägen hem också. Men det var ett lugnt och stilla sensommarduggregn, så till och med jag kunde klara det utan att smälta.

Ingen jävla modeblogg!

Det har varit lite dåligt med bilder här på bloggen den senaste tiden och det är egentligen tråkigt. Det sägs ju att en blogg blir roligare med bilder. Anledningarna är kanske många, men framförallt är det lätt att glömma om man inte tränar med kameran i handen. När Sara är med så tänker hon alltid på såna detaljer. Och tydligen har vi inte tränat tillsammans så mycket på sista tiden.

Igår när jag skulle ut på mitt intervallpass undrade Sara snällt om hon skulle ta kort på mig när jag stod ombytt vid ytterdörren. Det tog ungefär ingen tid alls att tänka och säga "nej, inte idag". Anledningen var att Sara precis visat en annan blogg, som också kallar sig träningsblogg. Inlägget i den bloggen var att bloggförfattaren mitt i träningspasset började filma sig själv och berätta vilket märke och färg hon hade på olika plagg, uppifrån och ner eller tvärtom. Jag tror i och för sig att hon missade vissa plagg, kanske medvetet för att de plaggen hade fel märke, jag vet inte. Med detta i färskt minne var det lätt att låta bli klädbilder i blogginlägget. Som Rosenblom säger, det här är ingen jävla modeblogg!

Så om ni förväntar er en massa videosnuttar där jag berättar om vilka märken mina kläder har, då måste jag göra er besvikna. Det överlåter jag till de som tycker det är väsentligt på en träningsblogg. Eller är det så att de som tycker det är väsentligt egentligen har en modeblogg, men råkar träna ibland?

Efter VM kommer träning

Jaha, så var då VM redan slut. Jag hann se en del, men mycket mindre än vad jag egentligen ville. Det var också mycket jobb förra veckan och sammantaget blev det inte så mycket träning, men det ska vi försöka ändra på nu.

Jag rivstartade veckan med att köra intervaller. Denna gång blev det 10*300 meter. Det blir ju totalt egentligen bara lite halvfåniga 3 km, men det skiter jag i den här gången. Skulle man jämföra distansen skulle det ju bli 33 intervaller om man vill ha samma distans som när man kör 10*1000 meter.

Av alla de intervallpass jag har kört i sommar, så var det första gången jag körde samma distans igen. Okej, det är inte jättemånga, men ändå många fler än vad det brukar vara på ett helt år. Förra gången låg intervallerna mellan 63 och 69 sekunder, med ett snitt på 65-66 sekuner. Denna gången, som jag trodde skulle gå bättre, ville jag ha alla intervaller under 65 sekunder. Detta lyckades jag med och intervallerna låg mellan 60,7-64,8 sekunder. Jag startar var 90:e sekund, vilket innebär att jag har ca 25-30 skunders vila, inte mycket, men det räcker.

Det har blivit lite roligare med intervaller och framförallt tror jag att de kanske kan hjälpa mig att bli snabbare, eller i alla fall mindre långsam! :-)

söndag 16 augusti 2009

VM i friidrott, näst bäst för motivationen

Ingen har väl missat att VM i friidrott har börjat. Egentligen borde man ta semester alla VM-dagar och tajma in sånt man måste göra, typ handla mat och kanske träna, när det inte är TV-sändning från VM. Tyvärr har jag det inte så, jag sittar framför TVn nu, men jobbar imorgon och resten av veckan, inte bra!

Men jag ska göra det bästa av det och försöka se så mycket som möjligt. För VM i friidrott är ju det näst bästa för motivationen, bara slagen av TV sändningar från friidrotten från OS.

Lite GAX i helgen

Så har man då varit varit på minisemester i Skåne, där löptävlingen GAX höll till. Vi fick passa på och springa lite med Maria, Staffan och Fredrika som var med på den häftiga galenskapen. För min del blev de två pass som också känns i kroppen. Det kanske inte gick så fort, men den som har provat vet att tiden man håller på tar ut sin rätt även om det inte går så fort. Jag har i alla fall fått min dos av träning den här helgen.

De gjorde alla fantastiska prestationer, men jag tänker inte berätta mer här, så bra skriver jag inte, och jag har ju bara små delar av deras upplevelse. Kolla in deras bloggar istället.

Min nyfikenhet för ultralöpning har inte blivit mindre. Men samtidigt vill jag ju lyckas hyfsat om jag är med igen. Jag undrar när det kan bli dags nästa gång. Det finns tydligen några fler chanser i år, men det verkar också som de sammanfaller med andra planerade aktiviteter. Som sagt, vi får se om det blir något mer i år, annars får jag gå i vintersömn och fundera över saken till nästa år.

Och grattis till dig också Camilla. Fantastiskt! Jag visste inte att du var en sån stjärna på det här! Vore kul om vi var med i samma lopp någon gång framöver.

torsdag 13 augusti 2009

Ultraträning

Jag hade en trevlig träning med en massa kul tankar innan magen började kännas, igen. Magen är inte min bästa vän sen ett tag tillbaka, hoppas vi blir kompisar snart igen.

Men om vi bortser från magenbesvären så började det som sagt bra. Jag sprang ut lugnt och städat och i tankarna fanns diverse tankar om ultralöpning. Anledningen är att vi imorgon lämnar Halmstad för en egentligen alldeles för kort sommarsemester i Skåne, jag hoppas på medelhavsvärme! Vi ska som sagt iväg för en kort semesterhelg eftersom alla andra verkar ha bokat upp alla utlandsresor så det inte fanns några kvar till oss till rimlga priser. Grrr. Men det roliga är att ett ultralopp som heter GAX går i Skåne just den här helgen. Man kan välja på 50 miles eller 100 miles, pest eller kolera för de allra flesta alltså. Nu ska vi inte vara med, så tokiga är vi ju inte, eller hur? ;-) Men Mia och Staffan som också sprang Trollhättans 12-timmars ska vara med, precis som Camilla, en gammal polare. Naturligtvis är ultra-Fredrika också på plats för att springa 50 miles. Nu har jag och Sara fått frågan om vi vill vara med och "paca" (på tal om konstiga ord i förra blogginlägget). Det låter ju kul. Vi är alltså tillfrågade av kompisarna för att vara harar under delar av loppet. Precis som på stora friidrottsgalor!

För ett par dagar sedan när vi bestämt att vi skulle till Skåne och jag visste att GAX gick där samtidigt, ja då funderade jag lite snabbt på om jag skulle vara med eller inte. Det slutade med att jag inte ska vara med. Dels är vi ju egentligen på semester och dels så går det ganska mycket på sand, vilket inte är perfekt för en asfaltsräv som jag. Men det ska bli kul ändå och det ska bli kul att igen komma i närheten av det här konstiga fenomenet ultralöpning.

Jag gjorde ju mitt första ultralopp i Trollhättans 12-timmars. Första gången över maradistansen och första passet över 3,5 timme blev 10,6 mil på loppets 12 timmar. Det gick alltså ganska bra om man börjar fundera på om man ska testa igen. Men tränar man till sånt här? Eller sticker man bara iväg och springer som jag gjorde i Trollhättan? Om man tränar kommer väl de passen bli idiotlånga? Jag springer väldigt sällan över 15 kilometer. Ja ja, det ska bli intressant och se vilka tankar som kommer smygande där nere i Skåne.

Mina tankar stördes när Bruce kom i lurarna med Glory days. Tankarna gick tillbaka till Ullevi och då menar jag inte Madonnas konsert förra veckan utan Bruce tidigare konserter. Sista låten på passet var det dags för Bruce igen och då med Born to run. Och då började jag undra igen, är jag "born to run"?

I väntans tider

I väntan på att det ska sluta åska och regna så har jag funderat en del. Jag är bra på att fundera. Jag är egentligen inte sån att jag måste förstå allt, men en del saker undrar jag över och just nu är det olika ord som förbryllar mig. Och det har nog egentligen börjat när jag kollar runt hos andra bloggare som skriver om träning och annat, eller kanske snarare som skriver om sitt liv där träning råkar vara en del.

Ett av de förbryllande orden är "kost". Man kan få tips och råd om kost, det finns kurs till kostcoach, plugga till kostekonom och man kan få sina kostvanor granskade. Jag undrar vad det är för fel på ordet "mat"? Är det för gammalt? Omodernt? Eller hjälp mig, vad är det för skillnad på mat och kost? Tidigare pratade man kanske om matvanor, men nu är det kostvanor. Vad är skillnaden? Har jag missat något här?

Men inom träning, prestation och resultat så blir ju fler och fler detaljer mer involverade och där har ju maten, förlåt, kosten, blivit en viktigare del, i alla fall enligt vissa. Och att vilan och sömnen också spelar roll är ju också känt. Och jag har för mig att man kan få hjälp med detta av en sömncoach. Inte illa! Kan man få hjälp av en sömnekonom också så att det räcker att sova 4 timmar men som känns och ger samma resultat som om man sov 8 timmar? Den sömnekonomen som kan garantera det skulle jag kanske anlita. Tänk vad mycket tid man skulle spara om man bara behövde sova 4 timmar per natt.

Andra ord man naturligt kommer i kontakt med på nätet när man surfar runt på bloggar är en massa ord som har med webben att göra, t ex webdesigner och webredaktör. Jag tror säkert man kan plugga en massa kurser och få poäng på detta. Och visst, handlar det om att faktiskt lära sig programmera något i HTML eller annat språk, då förstår jag att det inte är så enkelt. Men samtidigt finns det nu väldigt många olika verktyg som man kommer ganska långt med, utan att kunna en enda HTML-kod. Som bloggarna till exempel. De olika bloggverktygen pratar ju om att man är igång med en blogg på 5 minuter, vilket stämmer. Man behöver alltså inte gå någon kurs för att bli webredaktör, för det är ju varenda en som driver en blogg. Och bygger man upp en ny websida med något av verktygen som finns, ja då är man ju webdesigner också, inte illa! Tänk vad många olika yrken vi har, utan att veta om det.

Nu har det nog slutat åska. Det har visserligen hunnit regna lite mer, men det har slutat igen och de mörka molnen är borta, så jag ska göra ett nytt försök att ge mig ut en sväng. Vi får se vilka ord jag funderar på den här gången. Jag tar med mig min Ipod och hoppas att jag slipper fler konstiga ord som ramlar på mig.

tisdag 11 augusti 2009

Morgonjogg på kvällen

Idag var ingen bra dag. Jag hade inte planerat någon morgonjogg i morse, så det var okej. Men jag hade inte heller planerat att kvällspasset skulle kännas som en tung morgonjogg, vilket det gjorde. Jag vet inte specifikt var det var som gick fel eller vad det beror på, men jag kände mig 50 år äldre och det gick bara inte framåt så bra.

Konstigt, för det kändes ju så bra igår, på första träningen på en vecka. Och det var nog tur att det gjorde det igår, för hade det känts som det gjorde idag, hade jag kanske inte tränat alls idag.

Jag filurade lite i min långsamhet på hur det är för elitidrottarna. Visst, det kan bli skadade eller sjuka inför ett mästerskap eller annan stor tävling, och då är det extremt synd om dem. Men vad gör de om de vaknar på tävlingsdagen och när de ska ta sina första stapplande uppvärmingssteg så känner de att de blivit 50 år äldre över natten. Vad gör de då?

By the way, som folk säger, snart börjar friidrotts-VM. Det kanske hade varit bättre att ha semester då än i sunkvädret det här landet bjuder på nu.

måndag 10 augusti 2009

Jo, det blev träning idag

Veckan började faktiskt med ett träningspass. Jag har egentligen semester, men jämfört med förra veckan kändes det som jag började jobba idag igen. Jag gick upp tidigt, åkte till Göteborg, och tränade på kvällen. Alla dessa 3 delar skiljde sig från förra veckan. Jag hoppas jag snart hittar tillbaka till min semesterlunk, även om den kan få innehålla lite träning.

Eftersom det var ett tag sen jag sprang kändes det både bäst och naturligt att ta det lite lugnt idag och det blev en knapp mil uppe på gamla kära Galgberget, 3 varv alltså. För ett tag sedan kändes det psykologiskt jobbigt att behöva springa 3 varv på slinga, men nu går det bra. Idag kanske det delvis beror att det inte gick jättefort.

Även om förra veckan blev en vilovecka kändes det ganska bra idag, även om det inte gick så fort. Det kanske går att plocka upp en liten form framöver och det känns lite kul. Kan det vara så att min gamla filosofi, att vila sig i form, fortfarande funkar?

söndag 9 augusti 2009

Värdelös träningsvecka

Min första semestervecka blev precis så bra som träningsveckor på sommaren brukar bli, dvs skitdåliga! Jag har tidigare skrivit att jag har svårt att komma iväg på träning på sommaren och det är lite detsamma för polarn och det är därför vi kom på att vi skulle utmana varandra på 10 km och 21 km i sommar/höst.

Denna veckan, när jag har varit ledig, har vi varit på roadtrip och träningen har lyst med sin frånvaro. Att förra veckan avslutades bra eller att polarn också varit iväg och inte heller tränat så mycket, hjälper egentligen inte. Det har varit för dåligt med träning!

Men, polarn sa ändå att han trodde att jag tränat mer den här sommaren än vad jag gjort på väldigt många somrar. Och när vi nu börjar en ny vecka har jag ju alla chanser att träna mer än vad jag gjort denna veckan, för att träna mindre är omöjligt!

måndag 3 augusti 2009

Vilodag med känningar

Idag är det måndag och jag har vilodag. Att jag har vilodag är inget konstigt. Det är nog bara det att de flesta dagar som jag inte tränar brukar jag inte kalla vilodagar. Det är bara vanliga dagar när jag inte tränar. Det är skillnad det!

För i helgen har jag tränat duktigt, det tyckte till och med Sara och det säger inte lite! Med lördagens intervallpass och söndagens halvlånga distanspass i okej fart så genomförde jag faktiskt träningen så som jag tänkte innan helgen började, och det är inte ofta det händer.

Igår kväll och även idag har jag faktiskt känt mig lite trött i benen. Och det tycker jag faktiskt är bra. Det är inte så ofta jag känner mig trött i benen av ett träningspass, men att jag faktiskt känner av det nu ser jag bara som ett bevis på att jag faktiskt har tränat bra och att det kanske gav mig något.

Veckan kommer att vara lite flängig så vi får se hur jag lyckas träna under veckan, men vi håller tummarna.

söndag 2 augusti 2009

Simningens hemska dominans

Jag har läst det klockrena inlägget från rosenblom. Ni vet när man ibland får höra när någon berättar något som är så klockrent och man länge har tyckt likadant men inte kunnat formulera det bra. När jag läste rosenbloms inlägg både skrattade jag och nickade lite för mig själv.

Det handlar inte bara om den idrott vars VM precis har slutat, det handlar snarare om ett helt koncept. Naturligtvis menar jag konceptet "simning på alla möjliga sätt". För precis som rosenblom så bra har beskrivit det så undrar jag varför just simning ska få ha en gigantisk mängd olika versioner av tävlingar som alla går ut på att simma fram och tillbaka i en bassäng så fort som möjligt. Om vi jämför med löpning så har ju löpningen många olika distanser och till och med ett par distanser med häckar eller hinder. Men hur är det med simning? Jo, det finns ett gäng olika sätt att simma och självklart måste man tävla i dessa på alla möjliga distanser. Detta innebär hur många tävlingsgrenar som helst. Och detta ska hinnas med på ganska få dagar, med försök och final och allt vad det heter. Och ändå är många av simmarna med i flera av dessa tävlingar. Hur enkelt skulle det vara om t ex Wissman under ett fåtal dagar skulle springa både försök och final i 100, 200, 400, 800, stafett på ett par olika distanser? Och sen måste de ju springa dessa distanser på andra sätt, kanske baklänges, på hälarna, i sidled, utan skösnören, osv. Bara fantasin sätter gränser. Tyvärr har fantasin fått flöda lite väl fritt när det gäller simning.

Men det räcker ju inte med detta. De har ju tävlingar i både kort och lång bassäng också! Då kan man ju undra när marathondistansen kommer finnas med i mästerskapsform både på 400 meters varvbana och som nu ute på gatorna i stan på asfalt?

I helgen har Ironmandistansen i triatlon avgjorts i Kalmar. Där ingår simning. Men vet ni vad, där får man faktiskt simma på vilket simsätt man vill, fantastiskt va!? När jag skriver det här riskerar jag kanske väcka en björn som sover. För snart kommer väl triatlon inte bara att finnas med olika distanser. Om simningen får bestämma så finns det kanske snart triatlontävlingar som inte bara skiljer sig på distansen, utan också vilket simsätt man får simma på. Triatlon med frisim, triatlon med bröstsim, triatlon med ryggsim, fjärilsim, medley och jag vet inte vad de kallar allt. Och hur skulle det då se ut om cyklingen och löpningen skulle göra likadant och vi kommer på flera olika sätt att cykla och springa på. Om vi då antar att varje delgren i triatlon finns på 5 olika sätt och det ska tävlas i alla möjliga kombinationer, det skulle innebära över 100 olika kombinationer i triatlon, på varje distans! Snacka om att det krävs vältränade triathleter om man ska kunna tävla och vinna lika många guld som en del simmare gör när de kan välja tävlingsgrenar av det gigantiska smörgåsbord av tävlingsvarianter som erbjuds dem.

Långpass, eller kanske vanligt distanspass

Det var ju tänkt att jag skulle avsluta helgen och veckan med ett långpass. Nu kan jag kanske inte riktigt säga att det blev så. Jag tränade idag, men istället för ett långpass blev det ca 14 kilometer på dryga timmen hem till föräldrarna. Farten var inte heller som ett långpass, den var snabbare. Eftersom jag inte känner att jag riktigt kan lita på min fotpod till min Polarklocka så går jag istället på gmap och ren tid som gör att jag landar någonstans runt 4:30min/km.

Det var lite jobbigt idag. Dels kände jag lite i benen i början, antagligen från gårdagens intervallpass. Dels var det en del motvind och som vanligt lägger man märke till motvinden, men inte medvinden.

Annars är det väl inte så mycket att säga om dagens pass. Det man kan undra är när någon ringer från Asics och undrar om jag vill bli sponsrad, jag använder ju deras skor och även löparkläder väldigt flitigt. Just nu har jag FyrverkeriDesign som enda sponsor och det är ju bättre än inget, så jag kanske inte ska klaga! ;-)

Klar för träning i Asics mundering

lördag 1 augusti 2009

Intervallpass, som faktiskt gick bra!

Då var dagens andra pass klart, men första löppasset. Jag kan avslöja redan nu att det blev ett ganska lyckat intervallpass och det hör inte till vanligheterna att min kropp lyckas med det. Det fanns, eller finns fortfarande, en idé om att det skulle bli ett intervallpass och ett långpass i helgen och - so far so good.

Sara skulle inte med, men jag lyckades faktiskt komma iväg själv. Jag hade sen igår en egen liten plan om att försöka göra 8 * 1000 meter i 3.50min/km, med start var 5:e minut. Tipsen från utmanarpolarn var att sänka farten något jämfört med tidigare så att chansen att jag faktiskt skulle kunna köra det jag hade tänkt mig, ökade. Så även om 3.50 min/km inte låter så fort så var det det jag skulle sikta på tyckte jag.

Jag joggade bort till Sannarp och märkte att jag var själv, som tur var, annars hade det ju inte blivit något. Jag joggade ett varv och sträckte lite på mig. Benen kändes okej, men det kändes inte som resten av kroppen sprudlade av energi direkt.

Det blev Asics Hyperspeed 3 till vänster i bilden

Det var dags och jag drog iväg. 3.50 min/km blir 23 sekunder på varje 100 meter. Jag sprang iväg och kollade klockan noga, varje 100 meter. Det gjorde också att första tusingen gick på 3.50 och det kändes okej. Jag hoppades i och för sig att de kommande skulle gå antingen fortare eller med mindre ansträngning. Eftersom första intervallen brukar vara den långsammaste trodde jag faktiskt att jag hade en bra chans att de följande skulle gå bättre.

Och visst, jag körde på och de nästkommande gick på 3.45, 3.45 och 3.44. Nu hade jag alltså gjort hälften och var nöjd med resultatet. Dels med tiden, men också med pannbenet. Men efter dessa 4 första var jag lite trött även om det inte syns på tiderna (och då kan man ju undra hur trött jag egentligen var). Men målet var ju att köra 8 stycken och återigen kom tipset från utmanaren fram som säger att det är bättre att jag tar en serievila och fortsätter sen och faktiskt gör alla jag tänkt än att jag inte gör alla. Därför bestämde jag mig för 2 minuter extra serievila, men det kändes lite länge, 1 minut extra hade varit okej.

Jag stack iväg på min 5:e intervall och den första biten kändes det redan lite stelt och kantigt efter den lilla vilan. Men det gick bra och 5:e och 6:e intervallerna gick på 3.42 och 3.43. Ytterligare något fortare alltså, men jag var trött igen. Funderade lite snabbt om jag skulle struna i de två sista och kanske springa något kortare istället. Men va fasen, tiderna pekade ju på att jag fortfarande orkade så jag tänkte att så länge tiderna inte blir dåliga så orkar jag ju. 7:e intervallen gick på 3.44 och det blev också så att jag körde den sista planerade intervallen som också den gick på 3.44.

Det kändes skönt att jag faktiskt genomförde ett intervallpass som det var tänkt, det var längesen. Och ett intervallpass på 8 * 1000 meter vet jag inte om jag nånsin har gjort. Och bortsett från den första intervallen som alltid går långsammast så låg alla de andra 7 mellan 3.42 och 3.45 och det får jag vara nöjd med.

Nu återstår bara att köra det planerade långpasset imorgon, men om bara tiden finns borde det ju inte vara så svårt och lufsa omkring i 90 minuter! :-)

Trötta armar och konstig macka

Jag hann knappt gå upp innan jag var tvungen att gå till gymmet. Sara var redan där. Jag tänkte jag skulle rycka lite i prylarna där, men jösses vad jobbigt det är! Vi skulle köra lite bröst, men va fasen, det var ju mest jobbigt i armarna och armhålorna!

Ja, ja, jag var i alla fall där en stund. Det är ju tur att man inte springer med armarna för då hade jag snubblat på startlinjen!

Efteråt blev det en andra frukost eller kanske snarare lunch, på stan. Det blev macka, men jag saknar de riktiga mackorna från förr. Ni vet de där ljusa frallorna med mycket smör och pålägg på. Hur har de kunnat försvinna? Istället finns det mörkbruna hårda mackor, fyllda med fågelfrön som fastnar i tänderna jag vet inte hur länge. Och påläggen finns det bara lite i ena sidan så att man ska se vad som finns, men på andra sidan finns inget pålägg alls, bara mörka fågelfrön som sitter ihop så det blir en macka. Ja, ja, tydligen finns det nån som gillar dessa jobbigheter för de säljs ju.

Kort snabbdistans

Det blev inte tid för någon jätteträning idag, men jag tänkte att all träning är bättre än ingen träning. Så jag snörade på mig mina Asics Noosa och stack ut på en liten sväng. Jag kände redan innan jag stack ut att det skulle kunna bli en snabb runda och därför tog jag mina Noosa.

Mina färgglada Asics Noosa längst fram till höger

Det blev också så att jag redan från början gick på ett ganska bra tempo och det kändes okej. Mina Noosa är faktiskt ganska sköna att springa lite snabbare i. Mot slutet kände jag att jag började bli trött, det blåste mycket och jag ville egentligen stanna och börja gå. Men med det dåliga intervallpasset i färskt minne där jag inte hade pannben nog att göra tillräckligt många intervaller kämpade jag mig vidare hela vägen fram. Och visst går det, det är bara lite jobbigare, men vistt går det. Jag måste bli bättre på att kunna ta fram pannbenet i alla situationer.

Nu börjar helgen och förhoppningsvis får jag till lite vettig träning även då.