Så här under vintertid och kanske speciellt i år när vi har mer snö än vanligt i stora delar av Sverige är det nog fler än vanligt som har hittat in till löpbanden på gymmen. Men hur bra är vi egentligen på att springa på löpband? Och då tänker jag inte på hur fort eller länge vi kan springa utan snarare hur vi klarar av att hålla oss till den ytan som finns att springa på så att vi inte "flyger" av bandet. Ibland, kanske speciellt när vi kör intervaller på löpband, hoppar vi av bandet precis när vi har gjort vår intervall och sätter fötterna vid sidan om bandet. Allt går väldigt fort och i slutet av ett intervallpass kanske vi till och med är lite trötta. Eller händer det att vi är lite osäkra på vår kapacitet och för att inte komma efter på bandet så springer vi med steg så långt fram det bara går så vi nästan slår fötterna i plastramen framför bandet eller slår händerna i ramen vi har framför oss.
Jag har än så länge aldrig ramlat av ett löpband, men det känns som att det skulle kunna hända. Samtidigt så har jag bara vid ett enda tillfälle sett någon som har ramlat av bandet och jag vet faktiskt inte vad som var anledningen till det den gången. En dag när jag sprang på gymmet här i veckan var det en kille på bandet bredvid som sprang så långt fram på bandet han kunde. Han hade magen mot ramen framför och han slängde fram fötterna så långt han kunde så han gång på gång var ytterst nära att sparka på plastramen framför. Och med tanke på den kamp han kämpade mot bandet hade jag inte blivit förvånad om han åkt av bandet av en eller annan anledning.
Hur är erfarenheterna av missöden på löpband? Har ni sett någon ramla på bandet eller kanske har du själv flugit av bandet av en eller annan anledning?
Det var jag, Gunder och Arne. . .
1 dag sedan
Det jag ofta funderat på är hur det blir om strömmen går? Kommer ihåg när jag bodde i Halmstad och strömmen gick på hela Öster, bl.a på SATS. Någon måste ju ha stått på ett löpband just då. Blir det tvärstopp? Tänk om man liksom håller 3.30 fart och det blir tvärnit. Hu!Har själv klarat mig från missöden. Ännu....
SvaraRaderaNär strömmen går bromsar löpbandet oftast av automatiskt, i alla fall de nyare modellerna. Vi har två band som är både slut i stötdämpningen och lite ojämna. Ett av banden kan haka upp sig i tempo om 14km/h, är man inte med på det..drattar man nog på ändan. På nåt märkligt sett har jag "peppar peppar" lyckats parera dessa nitar. :/
SvaraRaderaJag har själv aldrig ramlat av eller sett någon göra det, men som du skriver, i slutet av vissa intervallpass är man ju väldigt trött och jag har inte alltid full kontroll, har t ex sparkat i plastlådan i framkant ofta och en gång varit riktigt nära att känna att foten är på väg bakom bandet.
SvaraRaderaJag har ibland trampat på plastdelen på framkanten och tappat balansen...inte ramlat av än men det har varit nära då man klämmer intervaller i 4,00-tempo (EXTREMT fort för att vara jag) och känner sig lite lätt snurrig...
SvaraRaderaJag hade faktiskt en incident i början av januari. Löpbandet flyttade på sig sakta sakta under passet utan att jag märkte något. Till slut hade det flyttat på sig så långt att sladden inte räckte till. Då kom jag undan med blotta förskräckelsen...
SvaraRaderaJag skrev om det på adressen nedan...
http://rosenblom.org/2010/the-power-of-love/
Jag springer mer än någonsin ute, har nog aldrig varit vinterlöpare förut. Men för att svara på din fråga så kan jag erkänna att jag har åkt av bandet en gång. Varför kommer jag inte ihåg faktiskt, men jag var uppe på två röda och liksom skakade på huvudet och fundera på hur många som såg det...?
SvaraRaderaFör snart 2 veckor sedan höll det på att gå riktigt illa för mig på löpbandet. Körde på ett gammalt dåligt löpband och gick av för att stretcha. Jag var säker på att jag tryckt på pausknappen men bandet tuggade fortfarande på i 5:00 tempo. Hade musik i öronen så jag hörde inte att det var igång utan klev på igen.
SvaraRaderaRamlade framåt och slog underarmen i konsollen, (har fortfarande ont i armen). Lyckades dock hålla mig kvar på bandet.
Jag har betydligt större respekt för löpband efter detta...
Nja, inget av allvarlig karaktär. Visst har jag vacklat till ibland och varit nära att göra en praktvurpa men jag har alltid lyckat hålla mig på fötter.
SvaraRaderaFör ett par månader sedan när jag ännu inte hade så mycket rutin på löpbandslöpning fick jag med mig en typ av vattenflaska som var direkt olämplig att dricka ur när man springer, vilket gjorde att jag satte i halsen rejält under pågående träningspass. Jag orkar inte återge allt igen så jag hänvisar istället till mitt blogginlägg om incidenten. Trevlig läsning!
http://roadrunner40.blogspot.com/2009/11/drapligt-och-drypande-pa-lopbandet.html
Jag jobbar med ett 40km/h-löpband som är ett hemmabygge av V8-motorer och annat löst sladdande. På samma sida som man står och testleder så finns en halvtaskig kontakt som förser hela härligheten med ström. Där hänger en sladd och svajar. Den får man inte trampa på. För om man gör det lossnar kontakten ur löpbandet (ehm, kontakten hänger nätt och jämt kvar även utan sladdtramp...) En mycket olycklig dag råkade jag stå lite fel och trampa på den sladden. 20km/h och bandet tvärdog. Personen på löpbandet reagerade ungefär som man gör när man tror att trappan är slut och det visar sig att det var två trappsteg kvar. Umhpf. Men det gick bra. Generellt tror jag vi klarar mycket mer stryk än vi tror.
SvaraRaderaPå mitt gamla gym var löpbanden lite knasiga... eller i varje fall ett av dem. Om man sprang för fort (typ snabbare än 12km/h) så kunde det plötsligt lägga av. Mitt i ett steg. Det var ganska obehagligt och hände mig ett antal gånger. Jag ramlade inte av utan känslan blev som den som Frida beskriver. Som att snubbla. Det värsta var att de som jobbade på gymmet inte tog mig på allvar. De verkade tro att jag inbillade mig. Jag tror inte att de tyckte att löpbanden skulle användas till löpning, bara till promenader eller möjligtvis lätt jogg.
SvaraRaderaTack för att ni delat med er så flitigt av era erfarenheter och anekdoter vid löpbandet. Det finns tydligen lite som har hänt därute och fler än jag som tänker på vad som skulle kunna hända.
SvaraRadera