OS-middag

Jag gillar de Olympiska Spelen! Så är det bara. En massa andra tävlingar som VM och sånt kan ju vara kul, men det är OS som gäller. Jag gillar Kanada också, så nu när OS har varit i Kanada har jag kollat ganska mycket på TV. Jag har nog knappt sett något annat program på TV på 2 veckor.

För ett par år sen var jag och Sara i Whistler och åkte skidor. Vi susade alltså ner för backarna där de alpina deltagarna har gjort upp om medaljerna. Gick omkring i den mysiga byn, som nu säkert är helt överbefolkad och kanske inte lika mysig. Jag köpte redan då på mig lite OS-prylar, som till exempel vin och kläder. Nu precis innan OS började har jag fått ytterligare lite OS-kläder, direkt från Whistler. Okej, lite tokigt kanske, jag vet. Men är det OS så är det.

Idag är det sista dagen på OS. Hockeymatchen blir en höjdpunkt i sig, på något sätt, även om Sverige kastade in klubborna för längesen. Jag ser också fram emot femmilen och där kan det nog gå hur som helst, vem vet, det blir kanske ytterligare en medalj till längdskidåkningen som klart dominerat den svenska medaljskörden i detta OS. Som fyrverkeriintresserad pyrotekniker hoppas jag också att OS avslutas med fyrverkeri. Fyrverkeri är trots allt ganska stort i Kanada med flera stora tävlingar där världens kanske mest prestigefyllda fyrverkeritävling hålls i Montreal varje sommar. (Och självklart har jag varit med där och tävlat med Sveriges lag).

Igår kväll, efter träningen, var det dags för OS-middag hemma hos oss. 3-rätters framför TV´n med vitt och rött OS-vin. Och självklart med OS-kläderna på. Det blev en kanonkväll med André Myhrers brons i slalom som höjdpunkten från TV´n. Tankarna gick också till när vi ska till Whistler igen, till träningslägret i Portugal som börjar om en vecka och till Boston Marathon i april som får allt mer fokus.

Här är lite bilder från vår OS-middag.

Lite vitt OS-vin kanske?

Missa inte våra skidbilder från Whister i bakgrunden.

Klart vi ska ha lite rött OS-vin till varmrätten!

Oxfile med rostade rotfrukter till varmrätt blir kanon!

Lite skön avkoppling med ett glas rött OS-vin kan väl inte skada.

Kortintervaller i brist på fantasi

Jaha, lördag idag och given träningsdag kan man tro. Efter en sovmorgon och en sväng på stan med fika kändes det inte helt kul att gå och träna. Eftersom gymmet stänger klockan 5 på lördagar så kunde jag inte ens skjuta upp det. Och senare ikväll är det ju ändå OS, så då måste man ju hålla sig hemma.

Vi kom till gymmet, jag och Sara, och hade bara en timme kvar innan de stängde. Visste fortfarande inte vad jag skulle göra. Men, jag tycker själv att det gick ganska okej. Det blev kortintervaller. Jag körde 15*1 minut med 1 minuts vila. De första 5 med farten 3.25 min/km, nästa 5 på 3.20 min/km och sista 5 på 3.15 min/km.

Med mina Snabba Fötter borde ju inte detta vara några problem. Det var det i och för sig inte heller, men jag är inte så van vid att springa kortintervaller eller i den farten, så det var kul. Man kan alltså lyckas träna nåt vettigt även om man har ont om tid.

Jag till och med stretchade idag även man man knappt kan tro det!

Test av sockar från CRAFT

Den här veckan ska vi berätta vad vi tycker om sockar från CRAFT. Sockar som specifikt träningsplagg är ganska kul. Det är inte jättelängesen vi sprang omkring i helt vanliga sockar i våra löpardojjor. Sen har det kommit sockar utan sömmar, sockar med olika tjocklek på olika delar av socken och ibland skojar de till det med att ha olika färger på olika delar av socken.

Jag vill ha olika typ av löparsockar beroende på vad jag ska springa för pass och därmed beroende på vad jag ska ha för skor. Ska jag springa ett pass som gör att jag har ett par större ordentligare träningsskor vill jag ha ett par sockar som naturligtvis är sköna och de behöver inte vara så tunna. Ska jag springa ett pass som gör att jag har ett par lättare tunnar skor vill jag också ha ett par tunna sockar.

Sockarna från CRAFT är väldigt sköna att ha på sig och lätta att ta på sig, vilket jag inte tycker alla löparsockar är. De är lite mittemellan tjocka och tunna så de är lätt att hitta användningsområde. Jag skulle kanske inte använda dem i mina tunnaste lättaste skor för snabba intervaller eller tävling, men annars kan jag använda dem till de flesta pass. Slutsatsen är att jag än så länge är mycket nöjd med sockarna.

CRAFT löparsockar

100 dagar kvar!

Idag är det 100 dagar kvar till Stockholm Marathon. Själv ska jag springa Boston Marathon däremellan, men för många långlöpare i Sverige är säkert Stockholm Marathon det stora målet.

Det är fortfarande en kall vinter med mer snö än vanligt i stora delar av landet. Kanske att fler har fått ta hjälp av löpbandet för att få till den träning de har tänkt sig, eller så har fler lyckats trotsa vädret och tränat snöpulsning.

Jag hoppas att ni är igång bra med träningen därute. Att ni kommit igång med de viktiga långpassen som bör vara stommen för de som siktar på maran i juni. Jag själv har sprungit ganska många maror i Stockholm och i år tränar jag mer än vanligt, tidigare på året än vanligt. Jag siktar på att göra ett riktigt bra lopp i Stockholm och att det kanske kan bli ett nytt personligt rekord. Jag ska framöver här på bloggen komma med lite tips inför maran.

Är ni många som ska springa Stockholm Marathon?
Vad har ni får mål?

Längtar ni också till sommaren med härliga uteserveringar?

Guld ger inspiration

Pulsen börjar så sakta gå ner och jag kan sitta stilla igen efter gastkramande stund framför TV´n och herrarnas 4*10 km. Längdåkarna har verkligen varit bra i detta OS och jag gillar längdskidor, så för mig ger detta inspiration.

Blomstercermonin har varit och jag har redan ställt klockan på 04.00 för att kolla den riktiga priscermonin från Medal Plaza. Det blir kanon! Jag kommer själv ihåg när jag fick kliva upp överst på den olympiska pallen i Kanada, en underbar känsla!

Jag överst på den olympiska pallen i Montreal, Kanada

Halvdåliga halvlånga intervaller

Jag tänkte springa längre intervaller idag. Men hur långa och hur fort? Och hur fort orkar man springa beroende på hur långa de är och hur många man tänkt göra? Inte lätt det här om man är nybörjare i gemet.

Det blev 5 minutersintervaller i 3.50 fart, dvs 1300 meters springande. Jag körde 5 stycken med 2 minuters vila. Jag vet inte vad jag ska säga om det helt enkelt. Var det okej eller inte? Jag tycker att jag borde kört lite längre tid om jag nu skulle köra långintervaller. Farten var väl okej i förhållande till sträckan. 2 minuters vila var kanske lite länge, men hade intervallerna varit lite längre i tid, så hade 2 minuters vila varit okej.

Ja, ja, på det igen bra, nångång. Under passet undrade jag lite om vad jag kan ha för tröskelfart som alla pratar om, men jag vet faktiskt inte.

Intervaller i all ära, men vila sig i form är skönt!

Idé om intervaller för långlöpare

Jag har tidigare år varit väldigt dålig på att springa intervaller. Men i år har jag börjat göra det och till och med börjat gilla det. Det känns som att det är bra kvalitativa träningspass som borde göra nytta.

Det känns som att det både tidigare och fortfarande är väldigt vanligt att löpare pratar om sina "tusingar" när det pratas om intervaller. Och det kanske är så att de intervallpass som genomförs till stor del är pass med ett visst antal "tusingar".

Om man som jag siktar på längre distanser, som halvmara och mara, tror jag att längre intervaller skulle vara bra. Men jag kanske inte ska tappa kortare intervaller heller. Jag tycker att vi som satsar på längre distanser borde sikta på både kortare och längre intervaller och jag tänker mig kortare intervaller i form av 1,5-2,5 minuter och längre intervaller på 6-8 minuter.

Jag tror att jag kommer ha bra nytta av de längre intervallpassen för mina längre distanser. Vad tror ni?

Intervaller på stranden, det är livskvalitet!

Återhämtningsjogg

Idag behövde jag en återhämtningsjogg. Det behövde mina ben och jag hade nog inte orkat så mycket mer heller. Men även om jag känner lite i vänster vad om jag har varit still för länge, gick det helt okej att jogga lite lugnt idag, bara 2 dagar efter mitt hårda långpass. Det tycker jag är bra.

Kosttillskott och flappjacks

Det händer att jag använder kosttillskott och då oftast det som ger mest kolhydrater. Kanske borde jag använda ett kosttillskott varje dag som har en bra sammansättning av kolhydrater och det andra jag behöver. Det måste nog lösas i veckan så jag kommer igång med det.

Sen har vi det här med flappjack. Jag har hört talas om detta, inte minst av mina ultravänner som verkar gilla det. Men är det något som skulle kunna funka som dagligt kosttillskott, eller är det typ bara kolhydrater i detta. Och framförallt, var hittar man flappjack nånstans?

Jag vill ju bara se bra ut naken...

Vila och träningsvärk efter gårdagens hårda långpass

Det sägs ju att man ska vila ibland och idag vilar jag. Mina vader känner av gårdagens hårda långpass och skulle behöva både massage och vila och det får dom. Samtidigt borde jag kanske röra lite på mig, för när jag är stilla stelnar vaderna till. Blir fel hur jag än gör alltså!

Pannben för löpband eller utomhusträning

Jag erkänner att jag inte är jätteförtjust i att springa utomhus i "dåligt" väder och speciellt inte om jag ska springa ensam. Har jag sällskap på rundan är det en helt annan sak, då springer jag gärna ute som vi gjorde på bloggjoggträffarna och då hade vi ju kanonväder.

Om mitt enda alternativ är att springa utomhus skulle det föra med sig att jag skulle träna mindre antal pass och med sämre kvalitet på både intervaller och långpass. Nu har jag ett gym jag trivs bra med på väldigt bekvämt avstånd hemifrån och därför passar jag på att träna en del på löpband där. Och då kör jag alla möjliga typer av pass på bandet, från korta intervaller till långa långpass.

Här kör jag mina löpbandspass

Ni är många som vid olika tillfällen tyckt att det är konstigt att jag kan springa så mycket på löpband och till och med långpass på löpband, det måste ju bli jättetråkigt. Jag skulle säga tvärtom, hur kan ni springa så mycket utomhus i så dåligt väder, det skulle jag aldrig palla. Vi har alltså olika referensramar och det är inget konstigt med det.

Jag brukar säga att jag inte bara tränar löpning på löpbandet, jag tränar pannbenet också. Att ha ett bra mentalt pannben på sista milen på maran ska inte underskattas. Det kan, och kommer att, behövas. Visst försöker jag använda mig av de hjälpmedel som finns vid löpnadet, TV och musik, men ibland kör jag helt själv.

Det handlar också om inställning. Om du till exempel ska springa 20 km på löpband, då börjar du troligtvis inte med att tänka på hur jobbigt och tråkigt det blir de sista 3 km. Du kanske snarare är inställd på att du ska hålla på en stund och försöker dela upp passet i delar om 5 km. Hur går det i början, hittar jag en skön fart, kommer jag in i en behaglig rytm. Efter första 5 km kan du känna dig nöjd, tänka positiva tankar, det gick ju bra, jag höll den här farten, när ska jag dricka nästa gång, osv. Helt plötsligt är du uppe på 10 km, och du börjar känna dig duktig. Och du ska se att det rullar på bättre än vad du tror och snart har du gjort dina 20km.

Se till att dela upp passet i tanken. Om du till exempel ska åka Vasaloppet, 90 km, ska du inte tänka på sista milen när du står på startlinjen klockan 8 på morgonen, du ska tänka på hur du kommer iväg, hur det går uppför den klassiska backen och att du ska hitta flytet och tänka fram till nästa station i Smågan efter cirka 11 km. Jag tror också att om du springer intervaller, oavsett var, så delar du upp även en kort intervall. Springer du tusingar, så kanske du tänker på att komma iväg bra, håller jag ett bra tempo, vad har jag för tid efter 400m, efter 500m har jag gjort hälften, vid 700m är det bara 300m kvar och se kör vi hela vägen in. Mentalt delar du upp en så kort del som kanske bara tar 4-5 minuter.

Att ha ett bra pannben tycker jag inte bara handlar om att vara tjurskallig, det handlar också om att mentalt kunna hantera situationen på ett bra sätt. Detta kommer du ha nytta av i slutet på ett marathonlopp där det verkligen kan gälla att dela upp sista biten i små delar för att på så sätt lättare motivera dig själv att inte behöva slå av på farten eller stanna. På så sätt tar du dig in i mål på Stockholm Stadion tack vare ett bra och smart pannben.

Jag längtar till att kunna träna på stranden i Tylösand!

30 km hårt progressivt långpass

Det var ett par dagar sen jag sprang, men idag skulle det bli av. Idag skulle det vara klassisk långpassöndag. Vet inte riktigt vad klockan var när jag vaknade, men jag hade gärna legat kvar i sängen en stund till. Men, jag gick upp, gjorde mig min gröt, såg reprisen på det härliga OS-loppet från igår över 30 km. Sen var det jag som skulle springa långpass lika långt. Ska jag springa lika långt på träning som de åker skidor på OS? Känns nästan fel, borde vara enklare att åka skidor långt än att springa långt.

Jag gick till gymmet, köpte nån konstig smak på sportdricka och valde ett band med OS-sändning på TV framför mig. Jag visste om att det skulle bli lite jobbigt och jag visste om att jag kanske skulle känna av vaderna från styrketräningen tidigare i veckan och jag visste att jag skulle behöva ta fram pannbenet för att fixa det.

Dagen till ära körde jag i mina Adidas Adizero Adios

Jag drog iväg i 4.30 fart och gröten gjorde sig påmind med en gång. Inte jättemycket, men ändå. Men det kunde jag ta och körde vidare. Det rullade på ganska bra, 5km, och sen 10 km. Jag bestämde att jag skulle köra på i 4.30 fart de första 20 kilometerna och sen fick jag se. Strax efter milen kom Sara förbi innan hennes pass och för några minuter hände det något annat. Sen var det bara att köra på upp till 20 km. Det gick ganska bra, inte för jobbigt, varken för kroppen eller för huvudet.

Jag hade en lite idé om att öka farten vid 20 km, så det gjorde jag. Jag ökade till 4.15 fart och visst kände jag skillnaden. 15 sekunder per kilometer är ändå en viss skillnad, det är helt klart. Nu började Saras pass gå mot sitt slut och en gång hörde jag ledaren för deras pass skrika "hela vägen, hela vägen" och jag försökte ta det till mig. Hela vägen fram till nästa brytpunkt, 25 km. Efter deras pass kom Sara förbi igen och då hade jag precis spänt bågen ytterligare. Vid 25 km ökade jag farten till 4.00 fart. Nu började jag känna att det gick ganska fort, eller snarare riktigt fort för min del. Jag blev osäker på om jag skulle orka fram till 30 km, eller om jag skulle få stanna vid 28 km. Men det gick okej fram till 27 km, så jag tänkte, nu jäklar. Men nu jäklar var jag tvungen att ta fram pannbenet. Men det gick ju och det brukar det ju göra om man satsar på det.

Långpass kanske inte ska springas så här fort, men det beror ju på målsättning också. Och alla långpass behöver kanske inte gå sakta, ibland får man spänna bågen för att se vad man faktiskt går för. Hur ska man annars kunna veta det när man står på startlinjen med nummerlappen på?

OS satsning

Jag är ganska nöjd med svenskarnas prestationer i OS så här långt. Och det är mycket tack vare längdåkarna, med eller utan bössa, som fixar medaljerna.

Jag är också bara ganska nöjd med mitt eget OS så här långt. Jag har sett ganska mycket på OS, men det kan bli mer, och det ska bli mer. Nu när det sorgligt nog bara är en vecka kvar av OS måste jag börja toksatsa på mitt OS-tittande. Det får bli träna och titta på OS för mest hela slanten nu sista veckan.

Idrottsjobb istället för träning

Ibland innebär fyrverkerijobb långa dagar, ibland är det utomhusjobb med mycket arbetstid och ibland är det inomhusjobb med mycket genrep och väntan. Dagens idrottsliga händelse var när vi var med och invigde Halmstad Arena med en massa gamla och nutida idrottshjältar. En del kände jag till för att de nästan varit idoler och en del hade jag aldrig hört namnet på, troligtvis för att just den idrotten inte är min favorit. Man kan ju inte gilla allt!

I förmiddags var jag lite orolig för halsen som kändes ganska tjock, men det har gått över. Nu när jag kommit hem och hann se det sista av det härliga längdskidloppet i OS känner jag mig lite mer motiverad för morgondagens långpass. Det bara måste jag köra och inte minst eftersom jag sett att en del andra varit så duktiga med sina långpass idag.

2.45 på maran på 3 pass i veckan

Ibland säger man att människan är av naturen lat. Och till detta kanske man kan haka på att man vill uppnå bra resultat med minsta möjliga träning. Petra har tidigare i sin marathonblogg varit inne på skillnaderna mellan förslagen på träningsprogram som finns på Marathon.se och i senaste numret av Runnersworld. Jag var då på resa, men har nu bläddrat lite i tidningen och hittat träningsprogrammet för maran där.

Jag följer själv inget speciellt program, men tycker ändå det är kul och titta lite på de träningsprogram som presenteras för att se lite hur de har tänkt. Det jag tycker är lite intressant med programmet i RW är att det i veckorna 5-9 bara är 3 pass i veckan. Däremot ska nästan alla pass runt milen springas i en fart strax över tänkt marafart och passen mellan 15-20 km ska springas i en fart runt 15-30 sekunder över tänkt marafart.

Och mängden dessa veckor ligger "bara" på 3-4 mil i veckan, Och det gör den oavsett om man siktar på 2.45 eller 5.15 som sluttid på maran. Det ska bli intressant att se hur utvecklingen av dessa program blir vecka 10 och framåt. Jag tilltalas ganska mycket att av springa i tänkt marafart och vänja kroppen vid det, även om det krävs att jag ska göra det 3 gånger i veckan.

Vad tror ni? Verkar detta rimligt? Är det för hårt i förhållande till fler lugnare pass men som kanske totalt sett samlar fler mil? Saknar man intervallpass och riktiga långpass?

Snillen spekulerar

Test av jacka från CRAFT

Löparjackor har jag haft några stycken genom åren. De flesta har varit ganska bra, men har ibland olika syfte. Någon kan ha lite värmefoder för vinterträning och andra kan vara ganska tunna för sommarträning. Men oavsett vilket, ska de naturligtvis vara sköna att ha på sig.

Jag har en mörkblå tunn löparjacka från CRAFT. Än så länge har jag bara använt den med underställströja och ibland också med mellanlagerströja. Jag ser fram emot att få använda den med lite mindre kläder under, men då får snön försvinna först.

Vinterlöpning i löparjacka från CRAFT

Jag gillar min jacka, den är så lätt och följsam och jag känner mig som en duktig löpare när jag har den på mig. Färgen passar mig bra om det nu ska ha betydelse, men det har det väl. Självklart ska man känna sig glad och nöjd med den utrustning man använder.

Går man in i en sportaffär och tittar efter löparjackor från CRAFT, finns det en mängd olika varianter. Jag har inte kollat detta närmare, men jag undrar ändå lite vad som kan skilja mellan dem och jag gissar att även priset skiljer sig åt. Men jag vill inte byta min jacka mot någon annan, jag är nöjd!

De andra bloggarna som också testar CRAFT-kläder är:
Träningsglädje
Upp och hoppa
River springer
Karin Tri
Spark i baken

PT för beach 2010

Trots ömmande träningsvärk i vaderna var det tid bokad på gymmet med PT. på förmiddagen fick jag massage på vaderna av pappa som fick använda vår starka thailandsinköpta goja. Det kan verkligen behövas, för de ömmar ganska ordentligt. Märks det att jag inte har träningsvärk speciellt ofta?

När jag kom till gymmet och berättade läget för PT så skrattade han lite lätt och visste om att det skulle bli så här. Det var tydligen meningen av nån anledning. Till och med så jag inte behövde jogga som uppvärmning utan jag fick cykla. Så vi satt där och cyklade en stund och pratade bland annat laktattest. Att jag inte alltid har full koll på alla teoretiska detaljer blir ganska påtagligt när jag frågade vad laktat betyder och det betyder tydligen mjölksyra. Visste ni det? Varför kallar man det inte mjölksyratest? Så oteoretiska hobbylöpare som mig också förstår!

Men idag körde vi inga vader och nog inte så mycket ben överhuvudtaget. Men det blev mycket armar och överkropp. Armar är väl inblandade i alla övningar, man måste ju hålla och dra och sånt där i alla möjliga prylar! Och tydligen kämpade jag duktigt, för nu orkar jag knappt hålla upp händerna på tangentbordet så jag kan blogga. Så illa är det! Men vi får hoppas att det gjorde nytta för beach 2010!

Ond löpbandsträning som ändå gick okej

Jag är inte riktigt i träningsform ännu efter skidandet i Åre. Jag behöver få lite flyt och några täta pass för att komma igång igen. Även med maten ska jag komma ifatt, men jag gjorde en bamseomgång korv stroganoff igår så det blev det idag igen.

Tanken när jag kom till gymmet var att mest springa igenom 10-12 kilometer i någon lagom fart, vad det nu skulle kunna vara. Men jag har väldigt ont i vaderna idag efter PT-träningen igår. Om jag håller igång och rör på mig så är det nästan okej, men har jag suttit ner några minuter så är det kört när jag reser mig upp igen.

Väl uppe på bandet började jag med att gå lite, stannade sen och stretchade lite (nåt jag gör för sällan) och sen fick jag för mig att dra igång. Jag drog upp direkt till 13 km/h (4.36min/km) och efter ett par minuter kom jag på att jag skulle öka 0,5 km/h var 5:e minut och så blev det. Jag körde 8 km och det blev att jag slutade på 3.45min/km fart, efter att ha ökat farten som jag tänkte var 5:e minut. Efter det var jag trött, men inte Hellnertrött. Så efter att ha gått på bandet några minuter gjorde jag 5*1 minut i 3.20min/km fart. Hmm, då började det gå ganska fort. Innan man kommit upp i samma fart som bandet kändes det nästan som jag knäade. Men det gick okej och jag måste ju upp på högre hastigheter om jag ska bli bättre, så det är väl bara att köra på.

Snart vår, snart intervaller ute på banan

2 veckors träningsläger i Monte Gordo, Portugal

Jag har anmält mig till 2 veckors träningsläger med Springtime Travel till Monte Gordo i Portugal. Jag är där de två veckorna (6-20 mars) som Team Stockholm Marathon också är där och det hoppas jag ska passa mig bra. Jag har funderat på deras läger tidigare men tyckt att jag kan träna lika bra hemma och själv. Men nu har jag Boston Marathon framför mig i april och tränar mer och bättre än vad jag brukar göra vintertid, så det känns som rätt tillfälle att testa deras läger.

Jag hoppas naturligtvis att jag ska få ganska mycket mängdträning i bra förhållanden, men också lite kvalitetsträning. Långsamma långpass i all ära, men för mig är det då bara en månad kvar till årets första mara och det börjar bli dags att få lite fart på benen. Jag ser också fram emot en motiverande miljö med likasinnade och förhoppningsvis kommer det sporra både där och framöver hemma. Jag hoppas helt enkelt att det blir skitbra!! Synd bara att inte Träningsglädje har möjlighet att följa med!

Är det någon som har varit med på deras läger tidigare? Vad är era erfarenheter? Vad får man inte missa och vad kan man kanske hoppa över?

Blir perfekt att få "leka" lite på stranden!

Mat, mat och mat

Jag har ett problem. Jag har för hög förbränning. I vanliga fall har jag egentligen inga problem med det, men när jag börjar träna mer behöver jag få i mig ännu mer mat som ger ännu mer energi och det är inte så lätt.

Ibland kan jag äta och äta mycket, men ofta har jag svårt att få till det med mellanmål. Hur kan det vara så svårt? En vanlig macka, en knäckemacka, lite gröt, eller vad som helst, men nä, det är alldeles för dåligt, det blir inte av.

Jag funderar ibland på att jag ska få in en rutin med att dricka kolhydrat/proteindryck varje dag. Inte som ersättare utan som tillägg. Jag har ganska lätt för att dricka dessa drycker och det är ju ett lätt och snabbt sätt att få i sig fler kalorier.

Någon mer som har liknande problem?

Dagens träning med PT

Nu när jag är hemma i Halmstad igen kan man återgå till lite vardagsliv, tyvärr. Men det innebär också att jag kan träna med min PT igen. Är det bra eller mindre bra? Naturligtvis är det bra, men jag blir så trött efteråt. Jag vet knappt vad vi tränar utan bara hänger med och gör vad han säger och det går faktiskt bra.

Men jag har lärt mig att jag har svårt att först styrketräna och sen springa, för det orkar jag inte. Jag testade idag, men jag är för trött. Det tar 5-10 minuter att komma in i löpningen efter styrketräningen, så den biten går egentligen bra att kombinera. Men orken är slut!

Mina mål i siffror

Jag skrev i ett tidigare inlägg ikväll att jag efterfrågade löparbloggar som inte bara tränar för att må bra utan också vill nå specifika resultat. Och som jag skrev så kan jag också bli bättre på det, så nu är det alltså dags.

Mitt största mål framöver är Boston Marathon i april och sen kommer maran i Stockholm lite senare av bara farten. Jag har tidigare gjort 2.57 och det känns fånigt att sikta på 3 timmar (eftersom jag då skulle kunna göra under 3 timmar men precis missa pers). Därför är mitt mål att göra 2.55 i antingen Boston eller Stockholm.

Bekräftelsen till Boston Marathon

När det gäller halvmarathon så är mitt mål inte lika viktigt, men jag skulle vilja göra 1.20 på Göteborgsvarvet (eller annan halvmara). Jag har gjort 1.22 mer än en gång, men skulle vilja kliva under 1.20.

Mina mål finns nu också till höger i bloggen. Någon mer som har specifika tidsmål ni vill nå, eller längdmål om det handlar om tidslopp inom ultralöpning?

Jag vill också kunna ta ut mig!

Marcus Hellner gjorde ett grymt lopp idag på 15 km i OS. Jag gillar sättet Marcus kan ta ut sig på, helt sanslöst! Jag skulle också vilja kunna pressa mig själv på det sättet, även om det bara är för resultat på min nivå.

Ni som är duktiga på att ta ut er, hur ska jag göra? Hur ska jag tänka? Är det så att antingen har man det eller så har man det inte? Kanske är det så att ju bättre tränad man är, ju lättare att ta ut sig fullständigt är det? Vad tror ni?

Hemma i OS-soffan

Nu är jag hemma i Halmstad igen. Snön ligger kvar, tyvärr. Så gymmet fick ett litet besök och det blev en liten jogg på bandet. I Åre blev det mest styrketräning för benen och lite löpning, nu ska det bli tvärtom.

Nu sitter jag i min OS-tröja och tittar på OS och motiverar mig. Charlotte Kalla motiverar mig mycket, hon är grym. Visst skulle hon vinna idag, och det gjorde hon. Snart är det killarnas tur på 15 km så TV-kvällen är ung.

Jag gillar starkt de blå-gröna färgerna i OS-profileringen, men Kallas mössa var ju också grymt snygg!

OS-tröjan är på hemma i soffan!

Motivera eller stressa?

Nu är det även dags för mig som bloggjoggande kille att skriva ett blogginlägg om hur vi bloggare motiverar eller stressar oss själva, varandra eller andra. Vi är alla olika men vi verkar vara ganska överens om att vilan behövs, även om en det säkert finns de som kan köra alternativ träning och ändå kalla det vilodag.

När det gäller om vi stressar upp eller motiverar oss själva eller andra i vårt träningsbloggande är väl upp till var och en att avgöra. Alla, oavsett om vi bloggar om vår träning eller inte, har olika mål med sin träning. En del kanske har som mål att må bra och därför vill komma ut på någon form av träning två gånger i veckan och är nöjd med det för att uppnå sitt mål. Men en del, däribland mig själv, har inte bara som mål att må bra utan vill också bli bättre i sin idrott och det innebär för löpare att man vill bli snabbare. Är man, eller vill bli, ultralöpare måste man också få träna för det, dvs långa långpass.

Mitt mål är att bli bättre på löpning och då vill jag träna för det och blogga om det. Jag bloggar för att det motiverar och inspirerar mig själv och min förhoppning är också att bloggen ska inspirera och motivera andra i sin träning, oavsett nivå. Om någon blir stressad över att jag tränar för att bli bättre, dvs springa fortare och bloggar om det, är det ju tråkigt, för det är inte min mening. Jag själv blir inte stressad över att andra är bättre än mig, det triggar mig snarare - men det ser jag inte som något negativt. Samma sak gäller nu när det är OS. Jag följer OS för att jag är intresserad av det och deras prestationer triggar mig i min egen träning, men jag blir inte stressad över deras resultat.

Nu har jag tyvärr inte stenkoll på jättemånga löparbloggar, men jag tycker det är ganska många som tränar för att just må bra, för att det är kul osv. Jag skulle gärna se att fler bloggade om sina konkreta målsättningar framöver, även om det innebär att det tydligt skrivs ut i siffror på bloggen. Nu är jag kanske inte heller så tydlig med att skriva ut mina kommande mål på bloggen, men inombords har jag ändå en ganska klar bild av det, (inlägg om konkreta mål kommer snart). Jag är intresserad av hur löpare jobbar sig framåt mot sina mål. Kanske kan jag själv lära mig något och kanske kan jag bidra med något.

Jag vill ju bara bli en bättre löpare!

Missöden på löpband

Så här under vintertid och kanske speciellt i år när vi har mer snö än vanligt i stora delar av Sverige är det nog fler än vanligt som har hittat in till löpbanden på gymmen. Men hur bra är vi egentligen på att springa på löpband? Och då tänker jag inte på hur fort eller länge vi kan springa utan snarare hur vi klarar av att hålla oss till den ytan som finns att springa på så att vi inte "flyger" av bandet. Ibland, kanske speciellt när vi kör intervaller på löpband, hoppar vi av bandet precis när vi har gjort vår intervall och sätter fötterna vid sidan om bandet. Allt går väldigt fort och i slutet av ett intervallpass kanske vi till och med är lite trötta. Eller händer det att vi är lite osäkra på vår kapacitet och för att inte komma efter på bandet så springer vi med steg så långt fram det bara går så vi nästan slår fötterna i plastramen framför bandet eller slår händerna i ramen vi har framför oss.

Jag har än så länge aldrig ramlat av ett löpband, men det känns som att det skulle kunna hända. Samtidigt så har jag bara vid ett enda tillfälle sett någon som har ramlat av bandet och jag vet faktiskt inte vad som var anledningen till det den gången. En dag när jag sprang på gymmet här i veckan var det en kille på bandet bredvid som sprang så långt fram på bandet han kunde. Han hade magen mot ramen framför och han slängde fram fötterna så långt han kunde så han gång på gång var ytterst nära att sparka på plastramen framför. Och med tanke på den kamp han kämpade mot bandet hade jag inte blivit förvånad om han åkt av bandet av en eller annan anledning.

Hur är erfarenheterna av missöden på löpband? Har ni sett någon ramla på bandet eller kanske har du själv flugit av bandet av en eller annan anledning?

Ultralångpass

Idag, just nu, kör ett gäng löpare med MarathonMia i spetsen ett långpass i Stockholm, som för en del blir ett ultralångpass. Jag måste erkänna att jag är lite avis att jag inte är med, trots att det säkert joggas fram i snömodd som egentligen inte är min grej.

Men jag tycker de gör en cool grej och trots att jag inte är med inspireras jag lite av det. De ska springa alla gator på Kungsholmen. Jag har funderat lite över hur träningen kommer att bli på träningslägret i Monte Gordo och vilken typ av pass jag kommer vilja vara med på. Med tanke på det pass som körs i Stockholm idag kanske jag får överväga att hänga med Rune Larsson på hans långa långpass. Jag tror inte det kommer slita för mycket på kroppen inför Boston Marathon, en "vältränad" grabb som jag fixar väl det?

OS-invigning

Klockan är snart 04.30 svensk tid och vi är mitt i OS-invigningen. Deltagarna och lite löst folk har gått i och den kanadensiska profilen Bryan Adams kör sitt nummer. Jag sitter klistrad framför tv´n, men det är jag väl inte ensam om? Är det OS-invigning så är det! Let the games begin!

Jag med min OS-mössa är helrätt i vinter!

Träningsläger i Monte Gordo, Algarve

Det var längesen jag var på ett träningsläger på sydligare breddgrader. Tidigare drog friidrottsklubben till varmare breddgrader på påsklovet, men det är ett par, några eller många år sen nu. Men nu är det dags igen. I början av mars åker jag på träningsläger till Monte Gordo med Springtime Travel.

Jag har egentligen funderat på detta i flera år. Men det har inte blivit av tidigare och jag har kanske undrat varför jag skulle träna bättre där än hemma. Eller skulle jag åka dit för inspirationens skull? I år är ett lite speciellt år när jag tränar för Boston Marathon i april, så jag hoppas träningslägret blir perfekt både när det gäller träning och motivation. Och lite sol och värme tackar jag aldrig nej till.

Strandlöpning på Phi Phi i Thailand

Jag har sett Springtime Travel på mässorna vid olika lopp, men inte rest med dem tidigare. Mina föräldrar åkte med dem till Hawaii och Honolulu Marathon för några år sen. De var nöjda med resan då och jag hoppas jag kommer bli lika nöjd nu.

Hur som helst är jag säker på att jag kommer träna på som tusan och ha hur kul som helst. Nu gäller det att träna på bra fram till träningslägret så att man kan köra på bra och vara med på allt man vill där nere. Nu ska det tränas och jag ser fram emot att sätta pers på maran i år, dvs under 2.57.

Lutning på löpband

Många pratar om vad man ska ha för lutning på löpband för att det på bästa sätt ska likna utomhusmiljön. En del säger 1%, en del säger 2% och jag säger, gör vad du vill! Jag kör mina intervaller på löpband på 0%. Efterliknar detta det luftmotstånd som blir utomhus? Nä, kanske inte. Det är ju inte helt enkelt att efterlikna det luftmotstånd som blir på en 400-meters bana. Och jag kan inte heller ändra mattan på löpbandet för att motsvara asfalt, tartan, grusväg eller vilket underlag man nu vill att löpbandet ska likna.

Om man inte väldigt exakt vill mäta och jämföra sina tider på sina pass på löpbandet med sina pass utomhus tycker jag inte man behöver ha en viss % lutning på bandet. Låt intervallerna på löpbandet vara just intervaller på löpbandet.

Test av underställ från CRAFT

Denna veckan ska understället från CRAFT utvärderas. Det är inte första understället från CRAFT jag har och jag har alltid varit nöjd. Mitt förra underställ som inte var från CRAFT sitter ganska tajt. Understället från CRAFT är inte lika tajt. Både tajt och mindre tajt kan ju vara bra om man är ute när det är väldigt kallt och man behöver två par underställ, det är inte ovanligt när det är dags för skidåkning.

Understället från CRAFT är väldigt mjukt och skönt. Det kliar inte, vilket jag ibland kan ha ont av. Sen är det ju så att ett underställ sällan eller aldrig används för sig själv. Om jag inte har det till skidåkning har jag det gärna under löparbyxor och löparjacka. Kombinationen tycker jag är väldigt bra. Det känns väldigt ledigt, enkelt och funktionellt.

De andra bloggarna som också testar CRAFT-kläder är:
Träningsglädje
Upp och hoppa
River springer
Karin Tri
Spark i baken

Några tankar kring löpning på löpband

Jag får ibland frågor om träning på löpband så därför har jag skrivit några av mina tankar kring träning på löpband. För mig fungerar det faktiskt ganska bra och gett mig bra resultat!

Progressiv stegring
I ett distanspass på 30 – 60 minuter kan man öka farten t ex var 10-15:e minut. På så sätt slutar du alltid snabbare än du börjar, vilket är positivt. På löpband kan man också hålla bra koll på fartökningen på ett bra sätt.

Intervaller
Intervaller är perfekta att köra på löpband när det är svårt att göra det ute. Att köra lite intervaller och kanske snabbdistanspass även under vintern gör att du lättare får upp tempot när våren kommer. Vilka intervaller man kör spelar nog mindre roll och varför inte variera?

Långpass
Självklart har vi alla olika mål och kommande distanser vi tränar för, men för de som har lopp med längre distanser framför sig så tycker jag även löpbandet kan passa för långpass. Det låter kanske tokigt, men för längre distanser behöver även det psykoligiska pannbenet tränas och det får det göra när man kör långpass på löpband. Men variera gärna farten lite och spring t ex några kilometer mot slutet i nära tänkt tävlingsfart för att vänja kroppen.

Att det blir av
Många är duktiga på att komma ut och springa oavsett väder, men vi är nog också många som hellre stannar i soffan. Med löpbandets hjälp har jag gjort många pass och löpta mil som annars inte skulle blivit av. Alternativet kan vara ute eller inne, men för många kan det också vara inne eller inte alls, och då är inne inte så dåligt!

Använd ipod, tv, speglar, dricka, handduk, mm
Använd de hjälpmedel man enkelt kan använda sig av när man springer inomhus på löpband. Ipod kan vara bra, TV likaså. Ha med dig dricka och handduk om inte gymmet ställer upp med detta. Jag tycker även att speglar framför och vid sidan kan vara bra för att kolla steget lite och så man inte sjunker ihop när man blir trött (fram med höften!)

Till sist!
Springer man ute så blir det ganska naturligt att man joggar iväg i en för kroppen lagom utgångsfart, oavsett om det är i en uppvärmning eller i början på sin träningsrunda. På löpbandet är det lätt till att nästan direkt ställa in bandet på den fart man har tänkt sig. Detta tycker jag kan vara lite förödande. Det känns ofta mycket jobbigare att direkt hoppa på i en hög hastighet än att låta de första 5-10 minuterna gå till att sakta smyga sig upp till den tänka hastigheten.

CRAFT i backen

När jag nu åker ganska mycket skidor har jag fått förmånen att prova ett skidställ från CRAFT, jacka och byxor. Jag har tidigare åkt med skidkläder från Peak, Cross och Extrem och nu provar jag alltså CRAFT. Det är svårt att jämföra olika märken eftersom olika plagg kanske har lite olika användningsområden. Men samtidigt, det plagget jag har och använder, blir min verklighet.

Jag tycker det är kul att prova något lite nytt, för jag tycker nog att CRAFT är ganska nya i skidbacken om man ser till jacka och byxor. Mina byxor är svarta och min jacka är orange, så jag syns ganska bra i backen. Jag tycker det är kul med lite färg nu, kanske mest för att mina senaste skidkläder har varit lite färglösa.

Kläderna känns ganska tunna och blir därför lätta och följsamma, men är kanske inte de varmaste skidkläderna jag har haft. Jag måste alltså kompensera med mer underställ om det är kallt ute. Samtidigt är det sällan kroppen jag fryser om, det är fötterna och fingrarna som är värst.
Dragkedjan på jackan är tyvärr en klar miss. Den funkar skitdåligt och har gjort så hela tiden. Trots att jag nu haft jackan ganska mycket så har jag fortfarande inte riktigt hittat den rätta knycken för att enkelt få dragkedjan att fungera. En liten bagatell, men en positiv sådan är mobilfickan i brösthöjd. Perfekt så att mobilen inte behöver trängas med alla annat kan kanske har i fickorna.

En annan detalj är att det känns bra att gå i dessa kläder på byn. Ibland kan det vara så att man inte vill gå på byn i skidjackan, men med denna jackan går det jättebra.

Så här glad är jag för mina skidkläder från CRAFT

Halmstad + Åre = sant

Idag har jag varit uppe på gymmet i Åre, Golds Gym. Det var ett kärt återseende eftersom det var där jag hängde när jag jobbade i Åre, även om det då hette Åre Träningscenter och såg lite annorlunda ut.

Och det kostar inte nåt. För även om mitt gym i Halmstad inte är Sats så har de samarbete med ett gäng olika gym lite överallt, bland annat i Åre. Väldigt bra!

Jag kände en del i låren när vi åkte skidor idag, men när jag sprang på gymmet gick det ganska bra ändå. Detta får blir en liten mellanvecka, men jag ska försöka springa en del ändå. Idag blev det 10 km på 45 minuter.

Tränar lårmusklerna, bra för löpningen?

Jag är i Åre och åker skidor. Det är kul och så, men frågan är hur det påverkar min löpträning. Jag har nu åkt hur mycket som helst (känns det som) i 3 dagar och jag måste erkänna att jag är ganska trött i låren. Så det är säkert bra för lårmusklerna att åka skidor, men gynnar detta min löpning? Jag är ju egentligen av åsikten att man blir bra på det man tränar, men jag hoppas också att jag kan dra nytta av starkare lår i löpningen.

Men eftersom jag kommer att vara här i totalt 10 dagar kan jag inte helt ta semester från löpningen. Det blir kanske inte en perfekt löparvecka, men jag ska ändå försöka få in några pass.

Boston Marathon kryper allt närmre och det märks faktiskt på många olika sätt. Boston är redan 19 april och känns viktigt, vilket gör att jag måste träna på bra även nu under vintern. (Hade jag bara haft Stockholm Marathon framför mig hade jag nog inte sprungit alls i Åre). Snart börjar OS och ungefär samtidigt kommer jag hem till Halmstad igen. Då kanske jag får börja ett litet träningsläger och hade snön smällt tills dess hade det varit perfekt.

Test av mössa från CRAFT

Vi har även en mössa från CRAFT som har testats nu i vinter. Även om jag springer en del inomhus så har jag också tränat lite utomhus. Och vid träningspassen utomhus har mössan från CRAFT varit lika given som ett par bra dojjor.

Vad tycker jag då om mössan? Hur ska en bra mössa vara egentligen? Jag är, som jag tidigare skrivit om, ganska frusen av mig så jag har gärna en mössa som faktiskt värmer bra. En bra mössa får inte heller klia som en del kan göra.

Mössan från CRAFT sitter väldigt tajt på skallen, trots att jag tror att jag har rätt storlek. Så tajt att jag efter ett pass har en ordentlig rand i pannan. Den sitter alltså ordentligt tajt. Men den kliar inte, vilket är bra. Men är den tillräckligt varm? Nja, för mig är den inte riktigt tillräckligt varm, eller är den det? Det är svårt, det är ju skillnad på om det är -2 grader eller -15 grader ute. Hur som helst blir det skönt när man inte behöver mössa längre!

De andra bloggarna som också testar CRAFT-kläder är:
Träningsglädje
Upp och hoppa
River springer
Karin Tri
Spark i baken

75 dagar kvar!!

Det närmar sig med stormsteg, det som kanske blir årets höjdpunkt för mig inom löpningen, Boston Marathon, och jag har fått en startplats. Boston Marathon går i år för 114 året, så Stockholm Marathon är ju rena nybörjaren i sammanhanget!

Samtidigt som träningen flyter på trots att det är mitt i vintern så tänker jag allt mer framåt på hur det kommer att vara i Boston den helgen. Hur den löpande staden kommer att sprudla av liv, hur alla caféer är helt smockfulla av folk i löparskor och hur det finns hur mycket sportprylar som helst att shoppa på alla möjliga ställen.

Vi kommer att komma dit på fredag kväll vilket gör att vi har 2 hela dagar i staden innan loppet som går måndagen den 19 april. Vi kan också se Boston efter loppet eftersom vi inte lämnar förrän tisdag morgon för lite storstadsshopping i New York.

Missnöjd med 12 km på sats

Idag var det tänkt att jag skulle köra ett längre pass, kanske runt 30 km. Vi har mellanlandat i Stockholm på väg upp till Åre och jag tänkte passa på att ta mig förbi det gamla sats-gymmet. Det gjorde jag, men kunde nog inte blivit mer missnöjd.

Det som gjorde mig missnöjd var att det var svinkallt i gymmet eller i alla fall den delen där löpbanden står och drickan jag köpte kunde jag inte få annat än svinkall. Så vad händer, jag kör igång lite lugnt, dricker inte så mycket eftersom den är så kall, men ändå börjar magen säga ifrån och jag får en massa osköna sura uppstötningar redan innan 10 km. För jäkligt, men jag kände heller inte att jag ville fortsätta och dra på mig en massa dumheter, så jag slutade efter 12 km.

En annan sak som slår mig när jag nu gästar andra gym är att det är grymt skönt att ha ett "hemmagym" dit man oftast går och som man är nöjd.

10 dagar kvar!!

Idag är det 10 dagar kvar till det som kanske mest av allt får mig framför TV´n. Idag är det 10 dagar kvar till tusentals idrottare hoppas få betalt för sitt slit. Idag är det 10 dagar kvar till OS i Vancouver.

När det är OS så visas mer av de idrotter på TV som inte brukar få så mycket sändningstid och jag tittar också mer på dessa grenar. Det finns också de som får delta fast de kanske inte riktigt håller den klass som deras medtävlande gör. Vem minns inte Eddie the eagle?

När det är OS och jag ser idrottarnas prestationer smittas jag också till att träna mer för att uppnå mina egna mål. Och även om träningen går bra nu och motivationen finns där, så kommer jag motiveras ännu mer under OS och kanske kan jag till och med se tiden som OS pågår som mitt eget lilla träningsläger.

Om 10 dagar har många köpt ny TV. Om 10 dagar riktas världens ögon mot Vancouver. Om 10 dagar börjar OS.

Intervallpass som satt där det skulle

Idag fick jag till en mitt-på-dagen-träning. Tiden blev som vanligt lite knapp, och då är det ju perfekt att ta till knepet intervallpass. Bra träning på kort tid!

Men jag tycker inte riktigt om att köra samma typ av intervallpass för ofta. Jag tror det kommer från tidigare när jag inte tränade intervaller alls. Jag vill inte kunna jämföra och se att jag blir sämre eller är tröttare än jag varit på liknande pass tidigare. Då känns det lättare att köra i en annan fart eller en annan längd eller vila.

När jag lämnade omklädningsrummet hade jag fortfarande ingen aning om vad det skulle bli. Men jag är grymt nöjd med resultatet, både vad det blev och hur det gick och kändes. Det blev 12 * 90-30 i 3.35-3.40 min/km (12 ggr 90 sek i 3.35-3.40 min/km med 30 sek gåvila). Som vanligt var nog de första två värst, sen rullade det på ganska bra. Och jag tyckte det var helt okej med "bara" 30 sek vila. Man hann stanna till, gå några steg, torka sig lite i pannan och sen var det dags igen. Återhämtningen är nog ganska bra. Jag börjar trivas med intervaller!

Återhämtningsjogg

Helt slut ikväll. Inte efter gårdagens långpass utan från dagens jobbiga jobb. Men, trots att soffan såg inbjudande ut när jag kom hem tog jag mig till gymmet med en gång för en kort återhämtningsjogg. Det var nog tur att jag gick till gymmet med en gång, för de har inte öppet på kvällstid, inte min kvällstid i alla fall. Så jag hann bara 8 km, sen skulle de stänga.

Ja, ja, men 8 km som återhämtning efter långpasset får duga. Hoppas fortsättningen på veckan blir något bättre. Fast i slutet av veckan stundar Åre och då är det lite svårare att få till löpträningen, tyvärr.

Söndagens långpass med SvD-gänget

Gårdagens långpass bjöd på ytterligare 25 km i ett soligt Stockholm. Vi var ett liknande gäng som förra helgen och vi fick till och med sovmorgon till 10.30, vilket jag är glad för. Återigen började vår resa i Rålambshovsparken och vi tog ett varv runt Kungsholmen och ett varv runt Södermalm, snabbt förklarat. Med på passet var Petra, Ingmarie, Mia, Miranda, Staffan, Maria och jag själv.

Tempot var ganska lugnt, tror vi snittade ca 6 min/km och för mig var det ett skönt långpass och dansa fram i. Även om farten inte är så betungande på en del långpass så är det kanske snarare leder och sånt som ska vänja sig vid att hålla på länge. Ibland känner jag av detta, men nu har jag tydligen kört tillräckligt många långpass för att detta inte ska kännas alls. Även idag, morgonen efter, så känner jag ingenting. Ett bra besked tycker jag nog.

Det sämsta med passet var nog all den snömodd vi ofta var tvungna att besegra. Det halkas omkring och blir onödigt jobbigt och slitsamt. Men det härdar väl det också, kanske speciellt för en som tycker löpband är ganska behagliga på vintern. Det bästa med passet var som vanligt sällskapet för visst är det roligare att få mingla omkring och snacka lite samtidigt som man tränar.

Bloggjoggare