30 km hårt progressivt långpass

Det var ett par dagar sen jag sprang, men idag skulle det bli av. Idag skulle det vara klassisk långpassöndag. Vet inte riktigt vad klockan var när jag vaknade, men jag hade gärna legat kvar i sängen en stund till. Men, jag gick upp, gjorde mig min gröt, såg reprisen på det härliga OS-loppet från igår över 30 km. Sen var det jag som skulle springa långpass lika långt. Ska jag springa lika långt på träning som de åker skidor på OS? Känns nästan fel, borde vara enklare att åka skidor långt än att springa långt.

Jag gick till gymmet, köpte nån konstig smak på sportdricka och valde ett band med OS-sändning på TV framför mig. Jag visste om att det skulle bli lite jobbigt och jag visste om att jag kanske skulle känna av vaderna från styrketräningen tidigare i veckan och jag visste att jag skulle behöva ta fram pannbenet för att fixa det.

Dagen till ära körde jag i mina Adidas Adizero Adios

Jag drog iväg i 4.30 fart och gröten gjorde sig påmind med en gång. Inte jättemycket, men ändå. Men det kunde jag ta och körde vidare. Det rullade på ganska bra, 5km, och sen 10 km. Jag bestämde att jag skulle köra på i 4.30 fart de första 20 kilometerna och sen fick jag se. Strax efter milen kom Sara förbi innan hennes pass och för några minuter hände det något annat. Sen var det bara att köra på upp till 20 km. Det gick ganska bra, inte för jobbigt, varken för kroppen eller för huvudet.

Jag hade en lite idé om att öka farten vid 20 km, så det gjorde jag. Jag ökade till 4.15 fart och visst kände jag skillnaden. 15 sekunder per kilometer är ändå en viss skillnad, det är helt klart. Nu började Saras pass gå mot sitt slut och en gång hörde jag ledaren för deras pass skrika "hela vägen, hela vägen" och jag försökte ta det till mig. Hela vägen fram till nästa brytpunkt, 25 km. Efter deras pass kom Sara förbi igen och då hade jag precis spänt bågen ytterligare. Vid 25 km ökade jag farten till 4.00 fart. Nu började jag känna att det gick ganska fort, eller snarare riktigt fort för min del. Jag blev osäker på om jag skulle orka fram till 30 km, eller om jag skulle få stanna vid 28 km. Men det gick okej fram till 27 km, så jag tänkte, nu jäklar. Men nu jäklar var jag tvungen att ta fram pannbenet. Men det gick ju och det brukar det ju göra om man satsar på det.

Långpass kanske inte ska springas så här fort, men det beror ju på målsättning också. Och alla långpass behöver kanske inte gå sakta, ibland får man spänna bågen för att se vad man faktiskt går för. Hur ska man annars kunna veta det när man står på startlinjen med nummerlappen på?