15 + 24 km

Det var några dagar sen jag skrev här. Har jag inte tränat sen dess? Visst har jag det. I fredags blev det 15 km på bandet på ca 70 minuter, helt okej. Men det gick faktiskt ganska bra, det var inga problem att hålla farten och det mentala att stå på bandet i en dryg timme gick faktiskt också ganska bra.

I lördags fanns det väl en idé om att jag skulle springa ett längre pass, men så blev det inte. Det är ju så mycket annat man ska göra på lördagarna. Men bortförklaringar duger inte, så i söndags tog jag en liten revansch med 24 km på 2 timmar. Ingen jättehastighet direkt, men det är ju inte det som krävs på långpass heller. Ungefär första halvan hade jag okej sällskap från tv'n men sen blev det sämre. Jag hade inte bara en halvjobbig mental resa på bandet, kroppen var inte heller riktigt med mig. Jag åt frukost/brunch för nära träningen helt enkelt och det jag kände i magen ville aldrig släppa. Men, jag fullföljde och förhoppningsvis har jag med mig det in i nästa långpass.

Tillbaka på löpbandet

Idag gick ingenting fel. Vi tog oss till gymmet och efter lite snack med pt'n gick jag på bandet ungefär samtidigt som deltagarna i biggest looser gick upp på vågen. Till och med jag har ju börjat tycka att detta program är bra och eftersom det är textat funkar det även utan volym, som på gymmet. Men nu när det är i slutet av serien så handlar det mer om deras viktnedgångar och mindre om deras träning. Det innebär att vi får se allt mindre av deras pt och hur de pushar deltagarna hela dagarna.

Det blev 10 km på bandet och jag tyckte det gick riktigt bra. Var det för att farten var beskedliga 12-13 km/h, för att jag hade ett bra program att titta på eller kan det kanske vara för att jag börjar komma förbi en del av den mentala spärren det kan vara att träna på bandet en längre stund? Hur som helst är det skönt att det rullar på ganska bra. Nu ska jag bara se till att inte bli mer förkyld så kommer det säkert bara att bli bättre och bättre.

Springa ute i snön

Efter en ny liten sur tid med halsont så är det dags att fortsätta träna. Att jag skulle träna idag var ganska självklart och även om man kan träna allt möjligt så skulle det springas. Planen och förhoppningen var naturligtvis att jag skulle kunna springa på gymmet, men gymmet har inte öppettider som passar min dygnsrytm. De öppnar svintidigt och stänger tyvärr också alldeles för tidigt på kvällen.

Så då fick det ju bli en liten sväng utomhus. Trots snön så skulle det nästan bli kul. Jag gillar i och för sig inte halkan, men snön gör inte så mycket. Jag klädde på mig allt möjligt kändes det som och tankarna gick tillbaka till säsongslivet i Åre där man ofta tog på sig allt möjligt och det blev nästan mysigt och gå ut i kylan.

Jag är än så länge mycket nöjd med mina nya löparkläder och ikväll hade jag till och med på mig vägve, förlåt, den gula reflexvästen. Visst var det lite kallt om händerna, men det var ju kallt ute!

Men imorgon hoppas jag ändå att det blir en sväng till gymmet.

Inlägg från gammal träning

Mitt planerade längre pass i onsdags var bra planerat men genomförandet katastrofalt. Jag som skulle köra på till Vänner och Biggest Looser. Det har varit så mycket annat så jag såg framåt passet som att det skulle bli en lugn stund på dagen. Men energin tog tokslut alldeles för fort. Jag kom 7-8 kilometer och sen var energin slut och med min dåliga motivation just då hade jag åkt ut med huvudet för ur Biggest Looser.

Stressen tidigare på dagen hade gjort träningen till ett andrum, men att jag t ex fick springa till posten för att hinna dit med leveranser är kanske inte perfekt uppladdning. Tänk att man känner att man måste springa fortare för att hinna med i jobbet än vad man gör när man tränar.

Planerad träningstid för kvällen

Efter gårdagens hejarop för biggest looser har jag nu planerat in dagens längre träningspass. Naturligtvis ska jag köra mellan 18.30 - 20.00 ungefär. Först vänner och sen biggest looser. Det måste ju hjälpa motivationen i dagens längre pass. Om det till och med kommer att få kallas långpass, det återstår att se. Var går egentligen gränsen till långpass, i kilometer räknat? Är 20 km ett långpass? Eller ska man gå på tid, t ex över 90 minuter får kallas långpass?

Motiverande inomhuspass

Idag var det dags att springa på gymmet igen. Jag har faktiskt sprungit utomhus de senaste passen, trots att jag inte tycker det är kanon vid den här årstiden. Men jag har faktiskt tyckt att det ha varit okej, kanske är det nya löparkläderna som gör det lite roligare. Och jag har ju haft sällskap vissa pass och det piggar ju alltid upp.

12 km hade jag tänkt mig på gymmet i ganska behaglig fart och så blev det. 12 km flöt förbi ganska okej på strax under timmen. Inte mycket mer och säga om det egentligen. Men vad hjälpte mig idag? Ja, idag hade jag ingen ipod med mig, men jag hade faktiskt planerat tiden för träningen på samma annat sätt. Jag skulle springa en timme när det var biggest looser på tv.

Biggest looser är ett speciellt program. Det finns ju en massa olika program i ungefär samma syfte, programmet ska få folk att gå ner i vikt. Men jag måste säga att jag tycker att biggest looser är annorlunda. Jag har inte sett det så många gånger, men det har hänt att jag har sett hela eller delar av programmet tidigare, ibland just på gymmet. Jag tycker naturligtvis att deltagarna är jätteduktiga och jag hoppas att de motiverar många andra. Lite mer specifikt så fastnar jag nog mest för med vilket engagemang både deltagare och tränare går in för det. På samma sätt som deltagarna är fantastiska så är också deras tränare fantastiska.

Nu behöver inte jag försöka bli biggest looser, jag skulle hellre gå upp några kilo. Men jag skulle inte ha något emot att bli tränad på liknande sätt fast med målet att gå upp några kilo samtidigt som jag blir en bättre maralöpare. Nu finns kanske inte det så då får jag hålla tillgodo med biggest looser på tv.

Ingen favorit, men ändå repris

Idag skulle jag lika gärna kunna låta bli att skriva nåt. Jag kan lika gärna hänvisa till gårdagens inlägg. Samma runda, samma känsla, samma väder. Fast inte samma låter i ipoden, men det beror väl mest på att den är inställd på random.

Men jag tror ändå att det är lite så här det är. Det handlar inte alltid om att alla träningspass är jättewow, utan man måste träna ändå. Och just detta måste jag komma in i nu i vinter. Naturligtvis hoppas jag att så många pass som möjligt blir roliga eller bra på nåt sätt, men ibland måste jag tvinga mig ut även om känslan inte är perfekt.

Hur tänker ni för att lyckas ta er ut när ni egentligen inte känner för det?

Tröttare ben än igår

Igår gick träningen riktigt okej. Idag kom jag ut lite senare än tänkt så det fick bli utomhusträningen för gymmet har stängt kvällstid. Samma utrustning som igår, men oj vad mycket jobbigare det kändes. Jag var trött i benen redan från början kändes det som. Inget träningspass som man vill komma ihåg alltså.

Men idag blev det tydligen att det här med ipod verkligen hjälper. Utan ipod tänkte jag på att det var lite kallt och blåsigt och att jag var helt själv. Med ipod så kändes det mycket varmare och jag var ju inte ensam heller, jag delade ju scen med en massa artister med Bruce Springsteen i spetsen.

I´m back

Idag hoppas jag var första dagen i min lilla come back efter att halsen bråkat med mig. Jag har inte tid att ha ont i halsen så mycket och jag vill inte träna när jag har ont i halsen. Men nu är det pkej och jag hoppas det fortsätter så.

Idag tog jag mig faktiskt ut och sprang, själv. Det hade hunnit bli mörkt i Halmstad när jag hade bytt om så det fick bli någon asfaltsrunda. Jag gav mig iväg lite lugnt och ville ha det så idag. Det kändes faktiskt okej, jag fick bra tankar i huvudet och ipod i öronen som gjorde att tiden flöt förbi.

Jag kom ut på lite nya vägar och till slut visste jag faktiskt inte riktigt var jag var, men jag kan ändå inte säga att jag var vilse. Det var kanske lika bra att jag inte hade full koll, det gjorde kanske att rundan blev något längre än vad den annars skulle blivit. Så komma fel är bra!

Imorgon ska det bli ett lite längre pass och det är min förhoppning att jag verkligen ska komma igång med ett långpass i veckan. Det tillsammans med lite tröskelpass längre fram borde bli en bra stomme till Boston marathon.

Kall liten runda blev längre än tänkt

Idag råkade det lite spontant bli en joggingrunda på lunchen. Sara skulle ut och undrade om jag ville haka på. Ville och ville, men ja, det kunde jag väl göra. Men jäklar vad kallt det var ute i Halmstad idag! Kvicksilvret måste ha frusit fast i botten på termometern. Jag hann knappt komma utanför dörren innan jag frös om händerna och för att inte tala om benen. Benen fryser man sällan om, men nu gjorde jag det.

Men vi joggade iväg och jag tänkte att idag hade löpbandet varit bra. Men även om det är kallt kommer man framåt. Vi skulle ju bara ut på en liten lunchjogg, trodde jag. Borta vid delningen på rundan visade det sig att vi skulle springa långa varvet, inte vad jag trodde direkt. Men det gjorde vi och det rullade på och snart hade vi inte så långt kvar hem.

Men kallt var det. Nu när jag sitter här och skriver inlägget känner jag fortfarande hur motoriken i fingrar och händer fortfarande är sargad efter den kyliga lunchjoggen.

Hur blir man av med halsont?

Nu börjar det bli tråkigt. Alldeles för många mornar har jag vaknat med lite irriterande ont i halsen. Min vanliga och enda åtgärd är egentligen att dricka en massa te och det funkar ganska bra. Men det vill inte sluta. Jag känner mig egentligen bra i kroppen, men varför kan inte halsen vara bra då också? Det är framförallt några timmar på förmiddagen, sen lugnar det ner sig.

Och den stora frågan är kanske, kan jag träna lite på em/kväll när jag inte känner något? Eller borde jag helt hoppa över träningen tills dess att halsen är helt bra dygnet runt?

Jag kanske borde äta glass, det är väl skönt för halsen, och gott!

Söndagsträning med Sara

Efter lördagens träning med polarn var jag inte helt bra i halsen idag. Det var mest som en tjock klump som hade parkerat på nåt olämpligt ställe. Dagens planerade längre pass fick därför skjutas upp. Istället följde jag med Sara på en liten söndagsrunda i mörker och duggregn. Inte min grej direkt, men det gick ganska bra ändå. Med nya kläder på kroppen var jag ganska nyfiken på hur kläderna skulle lyckas stå emot regnet. Nu var det ju bara duggregn och ingen lång runda, så jag får återkomma med utvärderingen efter lite tuffare utmaningar för kläderna, om jag själv nu vill vara med om det.

Lördagsträning med polarn

Igår blev det trots allt ett träningspass med polarn. Vi körde inte träningsläger i helgen, mest för att jag har varit lite krasslig i veckan, men ett lördagspass i lagom fart skulle vi ändå försöka oss på.

Klockan 3 kom polarn in till stan. Sara var på annan träning och jag var nästan ombytt och klar. Planen var att köra en av polarns gamla rundor från förr när han bodde i stan. Vi gav oss iväg utmed Nissan. Jag kände igen mig till en början, men efter några kilometer vek vi av från en av mina vanliga rundor. Det blev en blandning av stig och grusväg och asfalt innan vi kom ut på en väg där jag kände igen mig lite mer. Det började skymma och vi insåg att passet skulle bli över timmen innan vi var hemma igen. Men det gjorde egentligen inget. Vi hamnade på 67 minuter och gissningsvis ca 14 km, inte mindre i alla fall, hoppas jag.

Det var längesen jag sprang utomhus kändes det som. Jag testade lite nya kläder från Craft som verkade funka bra, i stora drag i alla fall. Men de behöver testas lite mer i olika väder för att riktigt bilda sig en uppfattningen om kläderna. Även om jag tidigare på morgonen känt av halsen lite, som gjorde att jag drack två koppar te innan träningen, så gick det ganska bra och springa. Benen kändes okej, det flöt på bra. Farten var inte så hög vilket gjorde att det inte var så jobbigt av den anledningen och visst skulle vi utan problem kunnat sprungit längre i den farten.

Efter träningen blev det lite banan och glögg och Sara kom också hem. Polarn passade på att smygläsa Runners world. Vi käkade tillsammans och visst blev det en hel del löparsnack. Angående mitt kommande mål Boston Marathon så pratade vi både om långpass och tröskelpass. Inga jättedetaljer diskuterades utan mer om vad tröskelpass egentligen är och vad det är bra för. Men egentligen kom vi hela tiden tillbaka till att alla möjliga detaljerna i de olika träningspassen faktiskt inte behöver spela så stor roll. Det viktigaste är inte detaljerna i träningspassen, det viktigaste är att jag kommer iväg och kör träningspassen. Det låter ganska sant så det får avsluta detta blogginlägg.

Springa till bussen

Idag skulle jag åka buss, igen. Jag åker nog ganska mycket tåg och buss och jag brukar tajma det hela ganska bra. Jag brukar gå i mitt vanliga raska tempo och komma fram 2-3 minuter innan tåget eller bussen ska gå, i ganska god tid alltså. Idag var det värre. Jag insåg redan från början att det skulle bli ganska tajt, så jag började springa redan från ytterdörren. Och visst blev det tajt, nästan för tajt. Jag hade tur på det sättet att jag visste att jag skulle möta bussen i dess färdriktning. Det är ganska öppet fram till hållplatsen och jag kan genom parken se hur den kommer fram till hållplatsen och jag hoppas att där är någon mer som ska med så att bussen stannar. Det är det, bussen stannar, men hinner stänga dörren och börjar köra innan jag är framme vid hållplatsen. Men det är ju inte första gången det händer, så det är ju bara att hoppa ut lite lätt i vägen och vifta med armarna hej vilt. Bussen stannar och jag hoppar på. Allt frid och fröjd.

Men, jag var helt slut när jag satte mig ner på bussen. Det kändes i halsen som om det var svinkallt ute, trots att det inte var det. Jag flåsade ordentligt ganska länge och jag undrar varför. Hallå, är inte jag långdistansare med en viss mängd kondition även när jag inte är jättebra tränad? Okej, jag hade en väska och en kasse att släpa på, men det borde inte göra sån skillnad. Varför blir man helt slut efter en språngmarsch till bussen när man kan köra både intervaller och långpass utan att få upp samma hemska flås?

Jag är inte ensam...

... om att tycka att det kan vara för dåligt väder för att träna utomhus. För ett par veckor sedan sa till och med polarn att det hände att han tyckte att det var så dåligt att väder att han ställde sig en stund på löpbandet och det var riktigt skönt. Och han som brukar gilla det här med lite dåligt väder!

Och igår på det som nuförtiden kallas posten såg jag pingisliran Jörgen Persson. Han snackade med de som jobbar där och beklagade sig om att han tänkte sticka ut och springa en sväng men tyckte det var för dåligt väder. Oj vad skönt det var att höra en "riktig" idrottsman som kan klaga på vädret och kanske till och med hoppa över ett träningspass pga vädret!

Jag är alltså inte ensam om att tycka att det finns så dåligt väder att man hoppar över träningen, eller ska vi kalla det att jag flyttar fram träningen istället? Det låter kanske bättre.

Träningsläger blir komigångträning

Helgens planerade träningsläger är inte inställt, det är bara framflyttat. Med tanke på min lilla men ändå befintliga förkylning eller var det nu har varit så känner jag inte för att dra igång med 2 pass om dagen så där bara pang på. Nu blir det istället en helg där jag förhoppningsvis kan göra något aktivt löprelaterat varje dag, även om det inte blir så hårda pass.

Målet för veckan får naturligtvis redigeras och nu känns det mer relevant att hoppas på att jag kan göra något fredag, lördag och söndag. Om allt går bra kanske jag till och med kan fortsätta med långpass på söndagar, det hade varit bra tror jag.

Bättre men inte bra

Jag mår bättre idag, ganska bra senare delen av dagen faktiskt, men inte så bra så att jag kan träna. Jag känner mig inte så öm i kroppen längre men halsen känns lite tjock.

Helgen närmar sig och det känns ganska viktigt att jag faktiskt blir frisk och kan träna i helgen när löparpolarn kommer hit. Blir ju lite tråkigt om han får träna själv och vi för övrigt "bara" kan prata träning.

Nu blir det en kopp te, igen!

Sviter från gårdagen?

Idag är det måndag. Om man har varit duktig på söndagen och sprungit långpass är det helt okej att vara lite trött på måndagen och vila från träningen. Nu var jag inte jätteduktig igår, men jag tvingas ändå vila från träningen, minst idag. Efter träningen igår hade jag huvudvärk vilket jag inte har speciellt ofta. Idag är det helt borta, men dessvärre har jag ont i halsen och känner mig lite allmänt hängig. Ingen träning för mig alltså!

Jag har funderat lite på träningen framöver och jag tror vi ska göra det till helgen också när vi har planerat in en träningshelg (så jag måste bli frisk). Det finns många olika typer av träningspass, speciellt för mig som är van vid att sticka ut och springa en sväng. Det jag framförallt tänker på är långpassen, ska man springa maran så måste man träna långpass. Jag har då tänkt att ungefär en tredjedel av långpasset kanske ska gå i tänkt marafart, för att vänja kroppen. T ex skulle man kunna dela upp det så här i ett långpass på 25 km. 1-12 km i långpassfart, 13-20 km i tänkt marafart och sen 21-25km i långpassfart igen. Vad tror ni om det?

Slutet på en dålig träningsvecka

Veckan har inte varit så bra träningsmässigt som den skulle. Målet var 50 km och det har gått rakt åt skogen. Visst har jag haft någon eller några dagar som har försvunnit pga resor och jobb, men inte så att det inte var möjligt att få till sina 50 km.

Idag söndag var det dags för långpass igen. Tanken var 20 km som förra veckan, men även det gick åt pipan. Jag hade lite huvudvärk men körde igång ändå. Det var väl inte den perfekta dagen eller passet, men några kilometer rullade på i alla fall. Jag satsade mot 15 km i lugn fart. Efter en mil ökade jag farten till en fart som motsvarar 3 timmar på maran. Sista 2-3 kilometer blev snarare en fartlek för att överhuvudtaget ha motivation att köra fram till 15 km.

Nästa vecka måste jag ändå fortsätta satsa framåt och målet är 60 km. Det är ingen omöjlighet och nästa helg har vi en träningshelg inplanerad så då borde jag samla på mig lite kilometrar.

Ännu ett något för tungt löppass

Veckans första löppass var gårdagens 8 km på löpband. Det roliga är att det kändes helt okej att det var dags för träning igen, nästan så att det kändes längesen. bara för att jag hade vilodag i måndags. Det låter positivt tycker jag. Att det inte kändes speciellt lätt att springa 8 km, trots att jag sprungit 20 två dagar innan var lite tråkigare. Jag hoppades att "bara" 8 skulle kännas enkelt, men nja, det gjorde det inte. Jag har nu sprungit 5 löppass på 8 dagar och jag tycker nog att det är dags att jag börjar hitta tillbaka till löpningen. Hallå, jag ska ju vara lättränad! Det trodde jag i alla fall.

Tung vilodag

Idga har det varit en välbehövlig vilodag. Ibland när man inte tränar känner man att man borde, men indag är ingen sån dag. Jag är lite trött och kroppen och ganska trött i benen. Gårdagens långpass satte sina spår. Det är väl egentligen inte ett bevis på att det var ett jättebra eller tufft långpass, men för min del just nu var det så.

Inatt hade jag svårt att slappna av och somna, benen värkte lite och var allmänt besvärliga. Men, men, träningen var säkert bra och gav nåt. Nu har jag 6 dagar på mig och springa veckans 50 km.

20 km långpass - jag vann

Idag stod 20 km långpass på programmet. Kanske inte för att jag ville det utan för att jag tidigare i veckan bara fått ihop 20 km och målet för veckan var 40 km.

Även om jag precis börjat om igen med träningen och bara gjort tre pass tidigare under senhösten så kände jag aldrig att det skulle vara omöjligt att springa 20 km idag. Så det vara bara att ställa sig på bandet framför tv'n och köra igång. När man vet att man ska springa långt får man ett helt annat fokus, man tänker inte på nästa kilometer eller nästa minut, som kanske mer är fallet om man ska springa 5 kilometer.

En annan grej är ju att inte behöva blicka mot målet utan att dela upp det i olika etapper. Jag planerade in drickapaus var 15:e minut första milen och sen var 10-12: minut sista milen. Långpasset till ära hade jag också olika hjälpmedel:

• Boston i tankarna
• Biggest loser på tv
• Nåt cirkelträningspass med Sara och skrikande ledare i rummet jämte

Sara kom efter sitt pass ut och kollade läget och bara det gör att man inte bara tänker på hur långt det är kvar, hur jobbigt det är och hur ont det gör. Fast egentligen var det ingen större fara på taket, men jag måste erkänna att jag var ganska trött i slutet och det började kännas lite i benen. Att jag blir trött är en sak, men jag gillar inte när någon kroppsdel börjar göra sig påmind. Okej, det var väl ingen stor smärta, men man känner ju att man borde stretcha mer, men hur ska man orka det efter ett träningspass? Man skulle ha sin egen massör som kunde dra i kroppen efteråt så att man själv slapp göra det. Men det är man väl för dålig för!

Snittet på passet hamnade runt 4,45min/km och det tycker jag är helt okej för att vara första långpasset, om nu 20 km räknas som långpass. Egentligen behöver väl inte långpassen gå fortare än så heller så det känns ju skönt att veta. Men längre kan de ju bli.

Nästa vecka är målet 50 km, men jag hoppas att jag inte behöver springa halva veckodosen på söndag eftermiddag.

8 nya jobbiga km

Idag fick jag till 8 nya km på bandet. Det låter kanske inte så mycket men jag har ju faktiskt ökat sträckan varje pass denna veckan. Med dagens pass är jag uppe i 20 km och med veckomålet på 40 km och två dagar kvar måste jag fortsätta att öka sträcka om jag ska nå målet. Det ska nog gå, för om jag inte klarar mitt veckomål första veckan, hur ska det då gå sen?

Jag har sprungit veckans pass på löpbandet i mina nya Adidas Adizero LT. De är som många andra tunna skor ganska sköna att ha på sig, men kanske inte passar perfekt när man inte springer. När jag sen springer så tycker jag att de är ganska okej ändå. Men idag hände nåt efter 2-3 km. Helt plötsligt kändes det som det var något stort under ena stortån, jättekonstigt. Jag har varit med om liknande tidigare med inget syns eller märks när man sen kollar dojjan. Hur som helst sprang jag bara vidare och allteftersom försvann det mer och mer och efter 5-6 km tror jag att det var borta igen. Någon som har varit med om något liknande?

Konsultation med PT

Nu rör det på sig måste jag säga. Och det är inte bara den vanliga löpträningen som så sakteliga börjar komma igång. Idag var jag också på konsultation med en potentiell PT. Konsultation innebär att man sitter och tjatar en timme för att kolla om man vill satsa sina slantar på en personlig tränare. Det är en bra fråga, för en PT ett lagom / normalt antal timmar kan lätt kosta lika mycket som årskortet på gymmet! Men, om det klart och tydligt faktiskt hjälper mig att nå målet, så kan det vara värt det!

Vinterkläder att springa i

Jag gillar vinter och skidåkning, men att springa utomhus är inte riktigt min grej. Däremot fixar jag tristessen på löpband med lite träning. Men, jag måste ju ändå springa lite utomhus under vinterhalvåret och då är frågan vad jag ska springa i för kläder.

Eftersom jag länge sprungit med Asics på fötterna så har det blivit att jag haft Asics kläder också. Men nu tittar jag lite efter vad det finns för alternativ. Jag vill att det ska vara bra, naturligtvis, och det får gärna vara någon form av windstopper i dem eftersom jag fryser så jäkla lätt. Jag har tittat lite på Gore och kan kanske tänka mig att testa det, men jag har också tittat på Salomon och Craft finns ju alltid.

Har ni någon bra info om dessa märken är bra, eller har ni bra erfarenheter av andra märken?

2 första träningspassen

Träningen har så sakteliga börjat. Eftersom jag inte tränat ett enda pass på mer än en månad så får det bli en mjukstart, inte bara för att jag vill det, utan också för att jag inte är speciellt bra tränad, just nu. Men jag brukar vara ganska lättränad, så jag räknar med att vara i okej form i slutet av veckan. ;-)

Som jag sagt tidigare är jag ingen fantast av att springa ute i kylan och jag tycker det är ganska okej att springa på löpband. Så igår blev det 5 km på löpband och idag blev det 7 km på löpband. Igår kändes det jättejobbigt och jag måste erkänna att jag gick lite emellanåt. Idag gick det lite lättare och fortare samtidigt som jag också sprang lite längre. Jag är på gång! Målet denna veckan är att komma upp i 40 km och nästa vecka tror jag målet blir 50 km. Jag ska försöka smyga in ett morgonpass också för att känna lite på det. Efter dessa 2 första veckorna ska jag försöka strukturera upp min träning lite mer, men till en början måste jag få upp lite kondis.

Jag tog faktiskt ett annat stort steg på gymmet också. Jag bokade in mig själv på en timmes konsultation, som de så fint kallar det, imorgon. Jag ska väl mest berätta för någon om mina planer och försöka lista ut om de kommer kunna hjälpa mig eller inte. Det blir kul, tror jag.

Kick off för Boston Marathon

Nu har jag kommit hem till Halmstad och jag ser med egna ögon posten som har skickats till mig från Boston Marathon. Det är alltså på riktigt, jag är anmäld och antagen till Boston Marathon. Inte illa om jag får säga det själv!

Första brevet från Boston!

Men jag vill ju inte "bara" springa i Boston, jag vill ju gärna prestera ett bra resultat också. Och det är här det uppstår en mängd intressanta frågor som egentligen grundar sig på:

Vad är ett bra resultat och hur ska jag lyckas uppnå det?

Jag har gjort runt 3 timmar vid tre tillfällen, med pers på 2.57 i ganska bra löparväder även om det var lite väl kallt för min smak den gången. Så under 3 timmar och gärna pers är väl en bra målsättning. Sen finns de som tycker att jag kanske kan göra ner mot 2.50 också. Det låter smickrande och kul hade det varit, men 7-10 minuter hit eller dit är ganska mycket. Och jag har knappt 6 månader på mig.

Det finns lite olika nyckelområden som blir viktiga för att jag ska klara av mitt mål och de områdena tänkte jag gå in lite mer på.

Det kommer krävas en hel del träning och det är jag faktiskt ganska beredd på just nu. Ibland tycker man ju att man inte har tid som det heter (och även jag brukar skylla på det). Men just nu så har jag faktiskt tid till att träna, så det kan jag inte skylla på just nu. Nu har jag inte tränat alls den senaste månaden så jag börjar nästan på noll. Men ganska snabbt måste jag komma upp i en bra mängd löppass och där måste också långpass ingå. Långpass är inte alltid det roligaste men jag ska nog kunna klara det. Vi har också intervallpass som vi inte får glömma. Intervaller kan säkert också vara bra att ha, även till ett marathonlopp. Det ska ju i princip gå i 4 min/km i 42 km så att vänja kroppen vid dessa hastigheter med hjälp av intervaller kan säkert vara bra. Jag funderar också på vad morgonjoggar kan göra. Jag hörde någongång en marathonlöpare som med 3 lugna morgonpass på 5-6 km i veckan blev klart snabbare på maran. Kanske kan det vara ett sätt att dryga ut veckomängden. Jag ska ta hjälp av löparpolaren när det gäller träningen, det kan behövas.

Jag tänkte också kika lite på Szalkais träningsprogram. Jag har tittat på dem tidigare, men aldrig följt dem. Är det någon som har gjort det och har några värdefulla kommentarer?

Det är höst och på väg att bli vinter vilket inte är min bästa årstid när det gäller att träna duktigt utomhus. Men jag sprang faktiskt det mesta av mina träningspass inför mitt pers på 2.57 inomhus på löpband i Åre och nu i Halmstad har jag nära till gymmet, Form Friskvård, med bra löpband. Så jag kommer att köra en hel del på löpband. Kanske inte perfekt, men bättre det än att det inte blir av alls.

Jag funderar också på hur jag behöver träna styrka i vinter för detta. Jag skulle gärna gå upp några kilo, speciellt om det kunde vara i muskler, men att gå upp i vikt är inte det lättaste. Kanske ska jag igen satsa på en personlig tränare för att komma igång. Visst kan benen bli starkare men det finns fler ställen på kroppen som behöver lite styrka även för en långskubbare.

En annan stor del av det hela är motivationen. Motivationen och därmed antal bra träningspass kan variera mycket och det utrymmet kommer kanske inte riktigt att finnas. Jag vet att det kommer att bli svårt att köra på hela halvåret utan dipp, men jag ska försöka köra på så gott det går. När det gäller motivation tänkte jag ta Sara till hjälp. Och att vi kanske hamnar på samma gym i vinter kommer säkert också hjälpa till. En annan motivationshöjare som inte ska förkastas är att trivas bra med som utrustning och detta kan innebära att man "måste" shoppa skor och träningskläder. Det är naturligtvis inte gratis, men om det kan hjälpa mig till ett bra resultat i Boston är det värt det. Jag måste erkänna att jag faktiskt redan började min motivationsshoppning redan i Bangkok när jag helt oväntat slog till med ett par Adidas Adizero LT.

Adidas Adizero LT

En annan kanske oväntad del i det hela är för mig maten. Jag råkar ha en grym förbränning så skulle nog knappt gå upp i vikt om jag låg i sängen och käkade chips hela dagarna. Det snackas mycket om olika sorters mat, som kolhydrater, protein och fett och sånt där. Det är säkert bra men för min del är det viktigaste att jag får i mig tillräckligt med mat och det är inte det lättaste. Mellanmål låter så bra men det ska ju bli av också. Samtidigt så vet jag att vid de tillfällen jag ar tränat bra så blir jag mer hungrig och då har det också varit lite lättare att faktiskt få i sig mer mat.

Jag ska försöka surfa runt lite mer och kolla på fler träningsbloggar och löparbloggar och på så vis öka motivationen. Så bloggen kommer också att bli en del i min satsning, häng med!!

Tillbaka i Sverige

Jaha, så var Thailandsresan slut, för den här gången. Det är jäkligt kallt i Sverige, det skiljer kanske 25-30 grader.

Så nu ska det börjas tränas inför Boston Marathon den 19 april 2010. Jag har många idéer och tankar om hur det ska gå till, hur jag ska planera, motivera mig själv, osv. Jag ska få ner detta lite konkret och berätta det här. För sen ska även bloggen vara ett utav många hjälpmedel för att jag ska kunna göra ett bra resultat i Boston.

Fortsättning följer i veckan.

Startbevis Boston Marathon

Startbeviset till Boston Marathon i april har kommit. Kul!

Även om det är lång tid kvar till loppet går i april nästa år så känns det roligare att få det redan nu och inte som på Stockholm Marathon eller Gbg Varvet där det kommer några veckor innan loppet.

Om en vecka är jag hemma igen och ska försöka börja träna igen.

Boston Marathon

Jaha, då var det klart! Sitter och kollar mailen på Koh Phangan i Thailand och ser att jag har fått ett positivt mail från Boston Marathon. Jag har kvalat in och är nu alltså anmäld till Boston Marathon i april nästa år!

Jag får nog passa på att fortsätta med semestern för när jag kommer hem är nog semestern över om det ska bli något bra resultat i Boston nästa år!

Fortsättning mot Boston kommer här på bloggen, men jag har semester i 2 veckor till.

Seedning i Stockholm Marathon

Är det någon som känner till vilka möjligheter man har till att seeda fram sig i Stockholm Marathon? Jag får väl egentligen skylla mig själv som sprang för sakta helt enkelt, men om möjligheterna finns, vill man ju gärna fixa till det ändå.

Jag hade i somras behövt springa dryga minuten snabbare eller 50 placeringar bättre för att jag skulle få behålla min plats i det startled jag har stått i de senaste åren. Nu undrar jag, om jag springer på en bra tid i Boston Marathon i april, kan jag använda det resultatet för att seeda fram mig i Stockholm Marathon?

Vilan är viktig

Det sägs ju att vilan är viktig. Egentligen skulle jag kunna göra blogginlägg jätteofta om att idag vilar jag, men det skulle ju bli ganska tråkigt. Men nu ska jag faktiskt resa bort och vila lite. Jag är tveksam till att det kommer att bli några aktiviteter som jag kallar träning på våra 3 veckor i Thailand. Det kanske blir en powerwalk till en tuktuk, någon tåhävning i havet på väg ut i vågorna, någon armhävning om jag redan ligger ner och lite massage på stranden. Men det är inget jag tror jag blir en bättre löpare av.

Däremot hoppas jag att jag snart får ett positivt besked från Boston Marathon om att jag är välkommen, men man vet ju aldrig. Ett positivt besked därifrån skulle säkert öka motivationen en del och göra att jag tränar på bättre när jag kommer hem igen.

Träningsläger

Jag har precis pratat med polarn. Vi behöver ju båda all motivation vi kan få för att komma upp från soffa, i alla fall jag. Jag slängde ju in en ansökan till Boston Marathon i början av veckan och det skulle kunna vara en motivationsfaktor om jag fick en plats.

Polarn hade idag också en annan idé, vi ska köra träningsläger. Och visst ska vi göra det, lite senare i år förhoppningsvis. Nu blir det kanske inte ett träningsläger på en vecka någonstans runt medelhavet med sol, värme och träning på dagtid och fest på kväll/natt som förr när det begav sig. Men det kan ju bli bra ändå. Träning på dagtid och fest på kväll/natt kan man få även i Halmstad, även om man inte behöver solskyddsfaktor för att solen är så stark.

Träningsläger har ju faktiskt många positiva saker. Förutom att det faktiskt blir bra tränat, så känner man ofta att man måste träna upp sig lite innan för att kunna vara med. Så på förhållandevis kort tid kan man komma i ganska bra form. Sen är det ju kul också!

Fick hänga med Sara igår

Igår blev jag beordrad att följa med Sara på hennes pass och visst, det gick väl okej. Och jag måste erkänna att jag kände lite i kroppen från mitt egna pass på löpbandet dagen innan. Då sprang jag lite mer på framfot som jag inte är van vid men borde göra mer och det fick jag sota för.

Även idag när jag inte har tränat har jag känt en del i benen, framförallt i vaderna och i vristerna, från framfotaträningen på löpbandet. Jag skulle gärna vilja springa mer på framfot som man tydligen ska göra, men det känns som att min kropp inte fixar det.

Springer ni på framfot utan problem?

Boston nästa?

Nu har det hänt! Eller jag har i alla fall försökt få saker att hända. Jag har anmält mitt intresse att få springa Boston Marathon nästa år. Tyvärr tar det ett tag innan man får reda på om man fick en plats eller inte. Boston är inte som andra lopp som inte har någon tidsbegränsning eller maxtid på 6 timmar. Det är "värre" än så, man måste ha gjort vissa tider för att kvalificera sig till att få vara med. Och det kan tydligen ta lite tid för dem att verifiera vilka tider man gjort. Så nu får man vänta och hoppas att tiderna räcker och att det inte hunnit bli fullt när min ansökan förhoppningsvis blivit godkänd. Håll tummarna!

Jag har funderat lite på Boston Marathon sen i somras och jag känner att jag måste komma på något liknande utmaningen med polarn som fick oss att träna lite bättre i somras. Jag hoppas att anmälan till Boston kan göra susen! Jag har ju egentligen hela vintern på mig och även om jag inte är så bra på att springa utomhus på vintern så finns det ett gym med löpband 500 meter hemifrån.

Jag har egentligen inte hunnit sätta upp något mål i Boston Marathon, men visst hade det varit kul att komma tillbaka till fornstora dagar när man sprang maran under 3 timmar!

Har ni sprungit i Boston eller känner någon annan som gjort det? Hur är det?

Löpbandsträningen som blev av

Himla bra. Jag kom faktiskt iväg till gymmet idag och sprang lite på löpbandet. Det kändes okej, men formen är väl inget vidare. Men får jag bara igång det mentala som krävs på bandet så ska det nog gå bra.

Jag gillar också att det blir lite lättare att få ett bättre steg på bandet, ett löpsteg jag i och för sig inte klarar av att hålla utan att få ont i vaderna, men alla säger ju att det ska vara så. Jag vet inte. Jag får nog fundera lite på det där med mitt löpsteg. Att det ser lätt ut hjälper inte, det är tamt och frånskjutet är lika med NOLL.

Imorgon hoppas vi på träning igen!

Idag blåste jag nästan bort

Jo, jag tog mig faktiskt utanför dörren idag, men det var inte lätt. För idag blåste det så mycket att jag knappt fick upp dörren så jag kunde komma ut. Det kunde i och för sig kvittat för det var mer blåsigt än trevligt därute. Jag hade ju tänkt att gå inomhus på löpbandet, men så blev det inte.

Det blev ingen jätterunda heller men tiden rullade på med musik från ipoden i öronen. Jag tycker det funkar bättre och bättre med ipod nu. ett problem är väl att man ska fästa det på ett bra ställe och helst inte ha den innanför jackan för då drar det inte den så konstigt så man tappar öronprylarna. Det andra problemet gör inte så mycket och då kanske det inte är något större problem. Men när det kommer bra trumvänliga låtar går jag igång med lufttrummandet. Det är ju kul, men det ser väl fånigt ut och det stör faktiskt löprytmen när man springer där och flaxar med armarna. Ja, ja, få hoppas att ingen ser mig!

Annars är det väl bara att vänja sig vid att sommaren är slut och hösten är här. Det är dags att gå in och vänja sig vid träning på löpbandet. Det kanske inte är det roligaste, men som jag brukar säga - det är värst första timmen!

OS 2016 till Rio

Jaha, så vet vi då att Pele tog hem segern till Rio och Brasilien. Jag tycker det var kul, av olika anledningar. Om man inte kan åka dit så är det ju positivt att TV-sändningarna kanske sänds på en tid på dygnet när man inte jobbar, så det är ju bra. Och får man nu för sig att åka dit så är ju Rio och Brasilien ett ganska kul ställe.

Så jag är i alla fall nöjd!

Är ni nöjda?

OS 2016

Jag tror att idag fredag kommer det att avgöras var OS 2016 kommer att avgöras. Okej, det är långt fram i tiden, London ska ha sitt OS 2012 och vi får inte glömma att vi har två vinterolympiader innan 2016 heller, men jag tycker allt som rör OS är kul så därför följer jag det med spänning.

1 oktober

Idag är det den 1 oktober och hade det varit måndag så hade det ju varit en perfekt dag för en nystart. Men jag lyckades komma ut ändå. I nuläget känns det som att jag måste komma igång och göra något och att det är viktigare än att jag gör allt jättebra. Och det är väl inget fel i det, jag måste man ju börja nånstans.

Det är verkligen höst. Man kan inte vänta tills lite senare på kvällen om man vill slippa pannlampan. Och det börjar bli kallt. Det är svårt att veta vad som är lagom kläder i vanliga fall och nu finns det också frågor om mössan och vantarna ska på. Även om vi inte har sett minusgrader i Halmstad ännu, så känns det kallt så här i början innan man vänjer sig.

Så imorgon ska jag försöka ta mig till gymmet och löpbandet. Det är nog störst chans att det blir av då. Och att det blir av är viktigast just nu.

Galgberget igen

Ikväll när det var måndag tog jag mig upp till gamla kära Galgberget. Jag gissar att det är en ganska klassisk mark att motionera där under vår och höst. Det var inte så mycket folk idag, men det kan ju också betyda att vi alla springer ungefär lika fort och åt samma håll.

Men det var ingen skön resa ikväll. Det kändes att det var höst och inte ens Bruce i lurarna kunde lura mig till att känna någon positiv wowkänsla idag. Kanske ska jag tänka som många andra - att göra det spelar större roll än hur fort det går. Samtidigt vet jag väl egentligen om att jag inte skulle vara lika nöjd med att bara ta mig runt de motionslopp jag ibland är med i.

Jag får nog ta löpbandet till hjälp. Det har funkat förr och det är värt att testa igen.

Kajsa i farten

Det är inte jätteovanligt att gamla elitidrottare börjar springa längre distanser efter sin elitsatsning och detta gäller egentligen inte bara löpare. Nu har tiden kommit även för vår värlsmästarinna i höjdhopp, Kajsa Bergqvist. Kajsa sprang Stockholms halvmarathon förra helgen.

Det är ju roligt att se att de fortfarande håller igång efter den egna karriären. Jag hoppas hon är nöjd med sin insats, men som många av oss andra så tappade hon på slutet av loppet.

Annars kan man nu kolla i resultatlistan från Berlin Marathon som gick igår och se hur det gick för de man känner. Tyvärr var jag inte med i år, men det kommer ju fler tillfällen.

Nu får det räcka!

I veckan som gått har jag egentligen känt mig frisk, eller i alla fall friskare än vanligt, och jag har också kommit ut i skorna. Men det har också funnits dagar när jag undrat om förkylningen är på väg tillbaka. Ikväll är en sån kväll igen. Jag bor precis som Sara också på Scandic inatt, men tyvärr inte på samma hotell. Även för mig är det för jobbets räkning, imorgon är det bröllopsfyrverkeri igen. Det märks att augusti och september är populära för bröllop.

Nästa vecka får jag väl försöka träna mig frisk. Hade det bara varit näsan som strulat hade det ju inte varit några problem, men när jag känner mig sårig i halsen vill jag egentligen inte ge mig ut.

Vid vilka småförkylningar vågar ni träna?

Hösten är här

Det märks att hösten är här, på alla möjliga sätt. Det blir mörkare och mörkare allt tidigare på dagen och ska man träna i dagsljus kan man inte göra det sent på kvällen som i somras. Nu när jag är frisk, eller tillräckligt i alla fall, märker jag hur svårt jag har att ta mig ut. Idag var inget undantag. Det blev ingen lång runda. Det jobbigaste var inte att springa, utan att ta sig ut.

Hösten innebär säkert ett lyft för gymmen och jag hoppas att även jag ska bli en flitigare besökare på gymmet i höst. Jag trivs faktiskt bra med att springa på löpband. När jag bodde i Åre och sprang på löpband på gymmet där tittade man rakt ut genom fönstret. Men att se ut, även om det inte hände så mycket utanför fönstret, var nästan lika bra som att ha en TV framför sig.

Jag funderar som bäst också på en lagom bra morot för träningen, liknande den utmaningen vi hade nu i sommar som faktiskt fungerade ganska bra. Jag får återkomma med mina funderingar om det.

Utmaningsloppet som blev DNS

Ni har kanske redan läst på Saras blogg att vi inte kunde springa utmaningen igår eftersom vi båda var förkylda. Det går bara inte att hänga med i Saras bloggtempo!

Visst blev det ett litet bakslag när vi inte kunde slutföra vår utmaning. I alla fall blev den inte slutförd igår och troligtvis blir den då inte i år. Men hur som helst, vi måste ändå säga att vi har lyckats med syftet med utmaningen. Målet var att vi skulle komma igång och träna bättre under sommaren, vilket vi inte varit så bra på de sista åren.

Det var till och med så att polarn började tänka i planer som säsongsplanering och lopp nästa år. Detta har inte hänt på flera år, så det är bara att gratulera.

Hur jag själv ska tackla träningen i höst vet jag inte ännu. Jag tillhör inte de som röstade på att hösten är bästa träningssäsongen i Saras undersökning tidigare.

Dubbelt förkylt

Ni som har hängt med här ett tag vet att jag och löparpolarn har en utmaning nu i sensommartider som går ut på att vi ska springa ett millopp och en halvmara. Milloppet gjordes för snart två veckor sen och nu på lördag var det tänkt att halvmaran skulle få sin upplösning.

Men jag har varit halvkass sen helgen och är det fortfarande och ikväll ringde polarn och sa att han hade ont i halsen. Inget är helt spikat ännu, utan det gör vi imorgon. Men chansen att någon av oss eller till och med vi båda ska vara fullt friska och stå på startlinjen på lördag är inte särskilt stor.

Det händer att jag är förkyld, kanske lite för ofta. Men Sara brukar aldrig vara förkyld, men nu i veckan har bacilluskorna nått henne också. Några träningspass har till och med ställts in.

Liten förkylningsrunda

Jag tog mig faktiskt ut en liten runda ikväll. Jag vet inte om jag borde, om det var så bra, eller om det egentligen gav något. Allt eftersom jag fortfarande är lite småsnuvig. Men det kändes som jag ville ut och testa om det gick att springa. Naturligtvis ville jag inte att det skulle bli värre, men ofta tycker jag att det sätter lite fart på näsan om man kommer ut och kör ett pass.

Träningsläger utan träning

I helgen som gick var jag och Sara på Mallorca. Det skulle kunna varit ett träningsläger och visst hade jag träningskläderna med mig och såg fram emot att återuppleva gamla träningslägerminnen. Men i torsdags innan vi skulle sätta oss på nattbuss till Stockholm (flyget hade den egenskapen att det av någon anledning skulle flyga därifrån) så började jag få ont i halsen och kände mig inte helt okej. Tyvärr höll det i sig och flyget blev en jobbig resa med lite ont i halsen, lite rinnande näsa och ett sjuhelsikes ont i örat. Det halsonda gick faktiskt smidigt över, men jag nös och näsan rann så det blev helt enkelt ingen träning alls på de två dygnen vi var där.

Detta var naturligtvis inte bra med tanke på att jag till helgen har utmaning del 2 som innebär att vi ska springa en halvmara. Hur detta kommer att sluta får vi se på lördag. Framförallt får jag hålla tummarna för att jag blir återställd, för jag nyser fortfarande och från näsan fortsätter en seg gul gägga att sakta ta sig ut när jag tar i för kung och fosterland.

Redigering av miltid

Hmm, jag tänkte väl att någonting var fel med tiden på milloppet i lördags. Jag tyckte inte att jag tappade så mycket att klockan skulle rusa upp över 40 minuter som jag fått för mig. Polarn ringde idag och sa att tiden var 39.31. Den halvminuten känns ganska viktig. Mycket bättre än att behöva erkänna att man hade över 40 minuter på milen! :-)

Halvlång distans på bana

Idag är det söndag och för många löpare är det antingen dagen för långpass eller dagen för vila efter gårdagens lopp. För mig skulle det bli ett längre distanspass, inte så långt som långpass, men längre än vanlig distans.

Sara skulle bort till Sannarps IP och jag hade ingen bra plan på var jag skulle springa och jag ville ju gärna ha lite koll på farten, så jag hängde med. Som ultralöpare får man inte vara rädd för att mala varv efter varv, efter varv, efter varv, efter varv, snark...

Polarn sa att han kör sina långpass på runt 5 min/km. Jag tycker det är lite långsamt och har svårt att göra det om jag springer själv. Jag tänkte i alla fall att jag skulle köra igång och försöka ligga runt 4.45 - 5 min/km och komma upp i ca 15 km. Jag körde igång och inte helt oväntat blev det lite fortare än tänkt. Kilometrarna tickade iväg en efter en och de låg mellan 4.30 - 4.45 min/km. Jag tänkte också att jag skulle lägga in snabbare kilometrar en bit in passet som jag fått tips om. Jag skulle försöka köra kilometer 9 och 10 i 4 min/km. Jag gjorde det och de gick på 3.58 och 3.55 min/km. Efter det gick jag 50 meter och pustade ut innan jag joggade igång igen och då hamnade jag snabbt in i ca 4.30 min/km fart igen. Jag kände att jag behövde tvinga mig själv till en lägre fart och kilometer 13 och 14 gick på bekvämliga ca 4.50 min/km vilket var bra för kilometer 15 skulle jag köra snabbare igen. Den var egentligen inga problem och gick på 3.49 min/km. Det blev sen en 16:e avslutningskilometer i runt 4.30 min/km.

Summa summarum kändes det väl okej. Men jag är inte direkt snabb. Jag blir lite trött, eller för trött, när det går strax under 4 min/km. Jag kanske är uthållig och det är ju bra, men för att tiderna ska bli okej behöver man vara ganska snabb också. Det är inte lätt det här!

Första delen av utmaningen

Igår genomfördes första delen av utmaningen med löparpolarn. Jag vet egentligen inte vad jag ska säga om det hela och det är väl ingen idé att försöka linda in det hela i en massa fina ord heller.

Vi tog oss till Trelleborg och Trelleborgsloppet och vädret och banan var okej, förutom den lilla regnskuren och den något mindre lättare delen av varvbanan. Vi sprang 10 km, uppdelade på två 5 km varv. Jag eller kanske vi båda trodde att det skulle sluta med att polarn var ca 1.00 - 1.30 före mig.

Jag kom iväg bra och som vanligt gick de första kilometerna lite för fort, men det är svårt att hålla igen när det går bra. Men visst skulle jag bli trött, tyvärr tidigare än vad jag hoppats på. Vid varvningen gick det lite tyngre, bättre igen i början på andra varvet, men precis som på första varvet gick det lite tyngre i slutet på varvet. I alla fall sa klockan det.

Mitt mål var runt 39 minuter och jag trodde nog jag skulle ha en bra chans att göra 39.00 - 39.30. Jag hade vid 8 km också bra möjlighet att fortfarande göra det. Jag tyckte egentligen inte att jag tappade fart efter det, men eftersom klockan stannade på ganska precis 40 minuter i mål, har jag antingen kroknat eller så var det längre än 2 kilometer.

För polarn, som gjort 2 tidigare lopp på 10 km i sommar, gick det mer som planerat. Han har vid de 2 andra loppen haft drygt 38 minuter och målet var att nu gå under 38 minuter vilket han också gjorde. Det blev alltså en skillnad på drygt 2 minuter och det är som sagt lite mer än vad jag hoppades på.

Nu är det 2 veckor till vi ska springa halvmaran. Den stora frågan är huruvida vi är tränade för den dubbla distansen. Det kanske vi inte är, men på 2 veckor kanske vi kan bli det.

Utmanaren gästbloggar

Jag har ju tidigare berättat om utmaningen som innebär att jag och gamla löparpolarn ska springa ett millopp och en halvmara och lägga ihop tiderna och se vem som vinner. Det hela är egentligen ett seriöst jippo som skulle få oss båda att träna lite bättre under sommaren och det tycker jag har lyckats ganska bra.

---------------------------------------------------------------------------------------------------

Det närmar sig

Ja, så är det bara en knapp vecka kvar till utmaningen. Jag ser fram emot det. All träning har gått bra hela sommaren. Satte upp som mål att springa 4 dagar i veckan vilket jag också gjort, blandat intervaller med distans och långpass. Är så förbered som jag kan bli. Har tävlat två gånger; Falkenbergs stadslopp, tid 38.35 och Prins Bertils minne, tid 38.10. Håller jag mig bara frisk i veckan och inte drar på mig några dagisbaciller eller svininfluenser så tror jag att jag går under 38 min på lördag i Trelleborg.

Det där med att jag sprungit 4 dagar i veckan är inte riktigt sant, en vecka blev det bara 3 pass vilket berodde på en bakisdag. Bara att konstatera att jag inte är tjugo längre. Förr i tiden kunde jag utan problem springa dagen efter och faktum är att både mitt personliga rekord på 800 m och 1500 m är satta två dagar efter riktigt blöta tillställningar.

Nåja, vi får väl se vilken uppladdning det blir inför lördagen. Är det någon som kan rekommendera en flaska rött, inte allt för kraftigt och som passar till en pastatallrik?

------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag är inte heller tjugo längre, inte riktigt. Och kanske är det så ett inte en utan flera flaskor rött till utmanaren på fredag är min största chans. Vi får se vad systemet har att erbjuda!

Intervaller blev regndans

Jaha, så skulle jag då vara duktig igen och springa lite fler intervaller idag, något längre än igår faktiskt. Vi lyckades komma iväg i tid så att vi skulle vara hemma innan det blev mörkt, vilket jag inte klarade igår. Nu var det ju så att vara ute i god tid inte alltid är bra. Idag innebar det att det var både fotbollsmatch och annan gruppträning på friidrottsbanorna. Vi som gärna tränar utan publik.

Det var alltså bara vända på dojjorna och jogga ut åt ett annat håll. Jag fick för mig att vi skulle jogga bort till en liten slinga jag har sprungit några gånger för hur längesen som helst. Vi sprang dit, men jag hittade den inte riktigt. Då blev jag lite trött, Sara ville springa hem på eget håll och jag sprang iväg ett annat håll. Och självklart började det regna på vägen hem också. Men det var ett lugnt och stilla sensommarduggregn, så till och med jag kunde klara det utan att smälta.

Ingen jävla modeblogg!

Det har varit lite dåligt med bilder här på bloggen den senaste tiden och det är egentligen tråkigt. Det sägs ju att en blogg blir roligare med bilder. Anledningarna är kanske många, men framförallt är det lätt att glömma om man inte tränar med kameran i handen. När Sara är med så tänker hon alltid på såna detaljer. Och tydligen har vi inte tränat tillsammans så mycket på sista tiden.

Igår när jag skulle ut på mitt intervallpass undrade Sara snällt om hon skulle ta kort på mig när jag stod ombytt vid ytterdörren. Det tog ungefär ingen tid alls att tänka och säga "nej, inte idag". Anledningen var att Sara precis visat en annan blogg, som också kallar sig träningsblogg. Inlägget i den bloggen var att bloggförfattaren mitt i träningspasset började filma sig själv och berätta vilket märke och färg hon hade på olika plagg, uppifrån och ner eller tvärtom. Jag tror i och för sig att hon missade vissa plagg, kanske medvetet för att de plaggen hade fel märke, jag vet inte. Med detta i färskt minne var det lätt att låta bli klädbilder i blogginlägget. Som Rosenblom säger, det här är ingen jävla modeblogg!

Så om ni förväntar er en massa videosnuttar där jag berättar om vilka märken mina kläder har, då måste jag göra er besvikna. Det överlåter jag till de som tycker det är väsentligt på en träningsblogg. Eller är det så att de som tycker det är väsentligt egentligen har en modeblogg, men råkar träna ibland?

Efter VM kommer träning

Jaha, så var då VM redan slut. Jag hann se en del, men mycket mindre än vad jag egentligen ville. Det var också mycket jobb förra veckan och sammantaget blev det inte så mycket träning, men det ska vi försöka ändra på nu.

Jag rivstartade veckan med att köra intervaller. Denna gång blev det 10*300 meter. Det blir ju totalt egentligen bara lite halvfåniga 3 km, men det skiter jag i den här gången. Skulle man jämföra distansen skulle det ju bli 33 intervaller om man vill ha samma distans som när man kör 10*1000 meter.

Av alla de intervallpass jag har kört i sommar, så var det första gången jag körde samma distans igen. Okej, det är inte jättemånga, men ändå många fler än vad det brukar vara på ett helt år. Förra gången låg intervallerna mellan 63 och 69 sekunder, med ett snitt på 65-66 sekuner. Denna gången, som jag trodde skulle gå bättre, ville jag ha alla intervaller under 65 sekunder. Detta lyckades jag med och intervallerna låg mellan 60,7-64,8 sekunder. Jag startar var 90:e sekund, vilket innebär att jag har ca 25-30 skunders vila, inte mycket, men det räcker.

Det har blivit lite roligare med intervaller och framförallt tror jag att de kanske kan hjälpa mig att bli snabbare, eller i alla fall mindre långsam! :-)

VM i friidrott, näst bäst för motivationen

Ingen har väl missat att VM i friidrott har börjat. Egentligen borde man ta semester alla VM-dagar och tajma in sånt man måste göra, typ handla mat och kanske träna, när det inte är TV-sändning från VM. Tyvärr har jag det inte så, jag sittar framför TVn nu, men jobbar imorgon och resten av veckan, inte bra!

Men jag ska göra det bästa av det och försöka se så mycket som möjligt. För VM i friidrott är ju det näst bästa för motivationen, bara slagen av TV sändningar från friidrotten från OS.

Lite GAX i helgen

Så har man då varit varit på minisemester i Skåne, där löptävlingen GAX höll till. Vi fick passa på och springa lite med Maria, Staffan och Fredrika som var med på den häftiga galenskapen. För min del blev de två pass som också känns i kroppen. Det kanske inte gick så fort, men den som har provat vet att tiden man håller på tar ut sin rätt även om det inte går så fort. Jag har i alla fall fått min dos av träning den här helgen.

De gjorde alla fantastiska prestationer, men jag tänker inte berätta mer här, så bra skriver jag inte, och jag har ju bara små delar av deras upplevelse. Kolla in deras bloggar istället.

Min nyfikenhet för ultralöpning har inte blivit mindre. Men samtidigt vill jag ju lyckas hyfsat om jag är med igen. Jag undrar när det kan bli dags nästa gång. Det finns tydligen några fler chanser i år, men det verkar också som de sammanfaller med andra planerade aktiviteter. Som sagt, vi får se om det blir något mer i år, annars får jag gå i vintersömn och fundera över saken till nästa år.

Och grattis till dig också Camilla. Fantastiskt! Jag visste inte att du var en sån stjärna på det här! Vore kul om vi var med i samma lopp någon gång framöver.

Ultraträning

Jag hade en trevlig träning med en massa kul tankar innan magen började kännas, igen. Magen är inte min bästa vän sen ett tag tillbaka, hoppas vi blir kompisar snart igen.

Men om vi bortser från magenbesvären så började det som sagt bra. Jag sprang ut lugnt och städat och i tankarna fanns diverse tankar om ultralöpning. Anledningen är att vi imorgon lämnar Halmstad för en egentligen alldeles för kort sommarsemester i Skåne, jag hoppas på medelhavsvärme! Vi ska som sagt iväg för en kort semesterhelg eftersom alla andra verkar ha bokat upp alla utlandsresor så det inte fanns några kvar till oss till rimlga priser. Grrr. Men det roliga är att ett ultralopp som heter GAX går i Skåne just den här helgen. Man kan välja på 50 miles eller 100 miles, pest eller kolera för de allra flesta alltså. Nu ska vi inte vara med, så tokiga är vi ju inte, eller hur? ;-) Men Mia och Staffan som också sprang Trollhättans 12-timmars ska vara med, precis som Camilla, en gammal polare. Naturligtvis är ultra-Fredrika också på plats för att springa 50 miles. Nu har jag och Sara fått frågan om vi vill vara med och "paca" (på tal om konstiga ord i förra blogginlägget). Det låter ju kul. Vi är alltså tillfrågade av kompisarna för att vara harar under delar av loppet. Precis som på stora friidrottsgalor!

För ett par dagar sedan när vi bestämt att vi skulle till Skåne och jag visste att GAX gick där samtidigt, ja då funderade jag lite snabbt på om jag skulle vara med eller inte. Det slutade med att jag inte ska vara med. Dels är vi ju egentligen på semester och dels så går det ganska mycket på sand, vilket inte är perfekt för en asfaltsräv som jag. Men det ska bli kul ändå och det ska bli kul att igen komma i närheten av det här konstiga fenomenet ultralöpning.

Jag gjorde ju mitt första ultralopp i Trollhättans 12-timmars. Första gången över maradistansen och första passet över 3,5 timme blev 10,6 mil på loppets 12 timmar. Det gick alltså ganska bra om man börjar fundera på om man ska testa igen. Men tränar man till sånt här? Eller sticker man bara iväg och springer som jag gjorde i Trollhättan? Om man tränar kommer väl de passen bli idiotlånga? Jag springer väldigt sällan över 15 kilometer. Ja ja, det ska bli intressant och se vilka tankar som kommer smygande där nere i Skåne.

Mina tankar stördes när Bruce kom i lurarna med Glory days. Tankarna gick tillbaka till Ullevi och då menar jag inte Madonnas konsert förra veckan utan Bruce tidigare konserter. Sista låten på passet var det dags för Bruce igen och då med Born to run. Och då började jag undra igen, är jag "born to run"?

I väntans tider

I väntan på att det ska sluta åska och regna så har jag funderat en del. Jag är bra på att fundera. Jag är egentligen inte sån att jag måste förstå allt, men en del saker undrar jag över och just nu är det olika ord som förbryllar mig. Och det har nog egentligen börjat när jag kollar runt hos andra bloggare som skriver om träning och annat, eller kanske snarare som skriver om sitt liv där träning råkar vara en del.

Ett av de förbryllande orden är "kost". Man kan få tips och råd om kost, det finns kurs till kostcoach, plugga till kostekonom och man kan få sina kostvanor granskade. Jag undrar vad det är för fel på ordet "mat"? Är det för gammalt? Omodernt? Eller hjälp mig, vad är det för skillnad på mat och kost? Tidigare pratade man kanske om matvanor, men nu är det kostvanor. Vad är skillnaden? Har jag missat något här?

Men inom träning, prestation och resultat så blir ju fler och fler detaljer mer involverade och där har ju maten, förlåt, kosten, blivit en viktigare del, i alla fall enligt vissa. Och att vilan och sömnen också spelar roll är ju också känt. Och jag har för mig att man kan få hjälp med detta av en sömncoach. Inte illa! Kan man få hjälp av en sömnekonom också så att det räcker att sova 4 timmar men som känns och ger samma resultat som om man sov 8 timmar? Den sömnekonomen som kan garantera det skulle jag kanske anlita. Tänk vad mycket tid man skulle spara om man bara behövde sova 4 timmar per natt.

Andra ord man naturligt kommer i kontakt med på nätet när man surfar runt på bloggar är en massa ord som har med webben att göra, t ex webdesigner och webredaktör. Jag tror säkert man kan plugga en massa kurser och få poäng på detta. Och visst, handlar det om att faktiskt lära sig programmera något i HTML eller annat språk, då förstår jag att det inte är så enkelt. Men samtidigt finns det nu väldigt många olika verktyg som man kommer ganska långt med, utan att kunna en enda HTML-kod. Som bloggarna till exempel. De olika bloggverktygen pratar ju om att man är igång med en blogg på 5 minuter, vilket stämmer. Man behöver alltså inte gå någon kurs för att bli webredaktör, för det är ju varenda en som driver en blogg. Och bygger man upp en ny websida med något av verktygen som finns, ja då är man ju webdesigner också, inte illa! Tänk vad många olika yrken vi har, utan att veta om det.

Nu har det nog slutat åska. Det har visserligen hunnit regna lite mer, men det har slutat igen och de mörka molnen är borta, så jag ska göra ett nytt försök att ge mig ut en sväng. Vi får se vilka ord jag funderar på den här gången. Jag tar med mig min Ipod och hoppas att jag slipper fler konstiga ord som ramlar på mig.

Morgonjogg på kvällen

Idag var ingen bra dag. Jag hade inte planerat någon morgonjogg i morse, så det var okej. Men jag hade inte heller planerat att kvällspasset skulle kännas som en tung morgonjogg, vilket det gjorde. Jag vet inte specifikt var det var som gick fel eller vad det beror på, men jag kände mig 50 år äldre och det gick bara inte framåt så bra.

Konstigt, för det kändes ju så bra igår, på första träningen på en vecka. Och det var nog tur att det gjorde det igår, för hade det känts som det gjorde idag, hade jag kanske inte tränat alls idag.

Jag filurade lite i min långsamhet på hur det är för elitidrottarna. Visst, det kan bli skadade eller sjuka inför ett mästerskap eller annan stor tävling, och då är det extremt synd om dem. Men vad gör de om de vaknar på tävlingsdagen och när de ska ta sina första stapplande uppvärmingssteg så känner de att de blivit 50 år äldre över natten. Vad gör de då?

By the way, som folk säger, snart börjar friidrotts-VM. Det kanske hade varit bättre att ha semester då än i sunkvädret det här landet bjuder på nu.

Jo, det blev träning idag

Veckan började faktiskt med ett träningspass. Jag har egentligen semester, men jämfört med förra veckan kändes det som jag började jobba idag igen. Jag gick upp tidigt, åkte till Göteborg, och tränade på kvällen. Alla dessa 3 delar skiljde sig från förra veckan. Jag hoppas jag snart hittar tillbaka till min semesterlunk, även om den kan få innehålla lite träning.

Eftersom det var ett tag sen jag sprang kändes det både bäst och naturligt att ta det lite lugnt idag och det blev en knapp mil uppe på gamla kära Galgberget, 3 varv alltså. För ett tag sedan kändes det psykologiskt jobbigt att behöva springa 3 varv på slinga, men nu går det bra. Idag kanske det delvis beror att det inte gick jättefort.

Även om förra veckan blev en vilovecka kändes det ganska bra idag, även om det inte gick så fort. Det kanske går att plocka upp en liten form framöver och det känns lite kul. Kan det vara så att min gamla filosofi, att vila sig i form, fortfarande funkar?

Värdelös träningsvecka

Min första semestervecka blev precis så bra som träningsveckor på sommaren brukar bli, dvs skitdåliga! Jag har tidigare skrivit att jag har svårt att komma iväg på träning på sommaren och det är lite detsamma för polarn och det är därför vi kom på att vi skulle utmana varandra på 10 km och 21 km i sommar/höst.

Denna veckan, när jag har varit ledig, har vi varit på roadtrip och träningen har lyst med sin frånvaro. Att förra veckan avslutades bra eller att polarn också varit iväg och inte heller tränat så mycket, hjälper egentligen inte. Det har varit för dåligt med träning!

Men, polarn sa ändå att han trodde att jag tränat mer den här sommaren än vad jag gjort på väldigt många somrar. Och när vi nu börjar en ny vecka har jag ju alla chanser att träna mer än vad jag gjort denna veckan, för att träna mindre är omöjligt!

Vilodag med känningar

Idag är det måndag och jag har vilodag. Att jag har vilodag är inget konstigt. Det är nog bara det att de flesta dagar som jag inte tränar brukar jag inte kalla vilodagar. Det är bara vanliga dagar när jag inte tränar. Det är skillnad det!

För i helgen har jag tränat duktigt, det tyckte till och med Sara och det säger inte lite! Med lördagens intervallpass och söndagens halvlånga distanspass i okej fart så genomförde jag faktiskt träningen så som jag tänkte innan helgen började, och det är inte ofta det händer.

Igår kväll och även idag har jag faktiskt känt mig lite trött i benen. Och det tycker jag faktiskt är bra. Det är inte så ofta jag känner mig trött i benen av ett träningspass, men att jag faktiskt känner av det nu ser jag bara som ett bevis på att jag faktiskt har tränat bra och att det kanske gav mig något.

Veckan kommer att vara lite flängig så vi får se hur jag lyckas träna under veckan, men vi håller tummarna.

Simningens hemska dominans

Jag har läst det klockrena inlägget från rosenblom. Ni vet när man ibland får höra när någon berättar något som är så klockrent och man länge har tyckt likadant men inte kunnat formulera det bra. När jag läste rosenbloms inlägg både skrattade jag och nickade lite för mig själv.

Det handlar inte bara om den idrott vars VM precis har slutat, det handlar snarare om ett helt koncept. Naturligtvis menar jag konceptet "simning på alla möjliga sätt". För precis som rosenblom så bra har beskrivit det så undrar jag varför just simning ska få ha en gigantisk mängd olika versioner av tävlingar som alla går ut på att simma fram och tillbaka i en bassäng så fort som möjligt. Om vi jämför med löpning så har ju löpningen många olika distanser och till och med ett par distanser med häckar eller hinder. Men hur är det med simning? Jo, det finns ett gäng olika sätt att simma och självklart måste man tävla i dessa på alla möjliga distanser. Detta innebär hur många tävlingsgrenar som helst. Och detta ska hinnas med på ganska få dagar, med försök och final och allt vad det heter. Och ändå är många av simmarna med i flera av dessa tävlingar. Hur enkelt skulle det vara om t ex Wissman under ett fåtal dagar skulle springa både försök och final i 100, 200, 400, 800, stafett på ett par olika distanser? Och sen måste de ju springa dessa distanser på andra sätt, kanske baklänges, på hälarna, i sidled, utan skösnören, osv. Bara fantasin sätter gränser. Tyvärr har fantasin fått flöda lite väl fritt när det gäller simning.

Men det räcker ju inte med detta. De har ju tävlingar i både kort och lång bassäng också! Då kan man ju undra när marathondistansen kommer finnas med i mästerskapsform både på 400 meters varvbana och som nu ute på gatorna i stan på asfalt?

I helgen har Ironmandistansen i triatlon avgjorts i Kalmar. Där ingår simning. Men vet ni vad, där får man faktiskt simma på vilket simsätt man vill, fantastiskt va!? När jag skriver det här riskerar jag kanske väcka en björn som sover. För snart kommer väl triatlon inte bara att finnas med olika distanser. Om simningen får bestämma så finns det kanske snart triatlontävlingar som inte bara skiljer sig på distansen, utan också vilket simsätt man får simma på. Triatlon med frisim, triatlon med bröstsim, triatlon med ryggsim, fjärilsim, medley och jag vet inte vad de kallar allt. Och hur skulle det då se ut om cyklingen och löpningen skulle göra likadant och vi kommer på flera olika sätt att cykla och springa på. Om vi då antar att varje delgren i triatlon finns på 5 olika sätt och det ska tävlas i alla möjliga kombinationer, det skulle innebära över 100 olika kombinationer i triatlon, på varje distans! Snacka om att det krävs vältränade triathleter om man ska kunna tävla och vinna lika många guld som en del simmare gör när de kan välja tävlingsgrenar av det gigantiska smörgåsbord av tävlingsvarianter som erbjuds dem.

Långpass, eller kanske vanligt distanspass

Det var ju tänkt att jag skulle avsluta helgen och veckan med ett långpass. Nu kan jag kanske inte riktigt säga att det blev så. Jag tränade idag, men istället för ett långpass blev det ca 14 kilometer på dryga timmen hem till föräldrarna. Farten var inte heller som ett långpass, den var snabbare. Eftersom jag inte känner att jag riktigt kan lita på min fotpod till min Polarklocka så går jag istället på gmap och ren tid som gör att jag landar någonstans runt 4:30min/km.

Det var lite jobbigt idag. Dels kände jag lite i benen i början, antagligen från gårdagens intervallpass. Dels var det en del motvind och som vanligt lägger man märke till motvinden, men inte medvinden.

Annars är det väl inte så mycket att säga om dagens pass. Det man kan undra är när någon ringer från Asics och undrar om jag vill bli sponsrad, jag använder ju deras skor och även löparkläder väldigt flitigt. Just nu har jag FyrverkeriDesign som enda sponsor och det är ju bättre än inget, så jag kanske inte ska klaga! ;-)

Klar för träning i Asics mundering

Intervallpass, som faktiskt gick bra!

Då var dagens andra pass klart, men första löppasset. Jag kan avslöja redan nu att det blev ett ganska lyckat intervallpass och det hör inte till vanligheterna att min kropp lyckas med det. Det fanns, eller finns fortfarande, en idé om att det skulle bli ett intervallpass och ett långpass i helgen och - so far so good.

Sara skulle inte med, men jag lyckades faktiskt komma iväg själv. Jag hade sen igår en egen liten plan om att försöka göra 8 * 1000 meter i 3.50min/km, med start var 5:e minut. Tipsen från utmanarpolarn var att sänka farten något jämfört med tidigare så att chansen att jag faktiskt skulle kunna köra det jag hade tänkt mig, ökade. Så även om 3.50 min/km inte låter så fort så var det det jag skulle sikta på tyckte jag.

Jag joggade bort till Sannarp och märkte att jag var själv, som tur var, annars hade det ju inte blivit något. Jag joggade ett varv och sträckte lite på mig. Benen kändes okej, men det kändes inte som resten av kroppen sprudlade av energi direkt.

Det blev Asics Hyperspeed 3 till vänster i bilden

Det var dags och jag drog iväg. 3.50 min/km blir 23 sekunder på varje 100 meter. Jag sprang iväg och kollade klockan noga, varje 100 meter. Det gjorde också att första tusingen gick på 3.50 och det kändes okej. Jag hoppades i och för sig att de kommande skulle gå antingen fortare eller med mindre ansträngning. Eftersom första intervallen brukar vara den långsammaste trodde jag faktiskt att jag hade en bra chans att de följande skulle gå bättre.

Och visst, jag körde på och de nästkommande gick på 3.45, 3.45 och 3.44. Nu hade jag alltså gjort hälften och var nöjd med resultatet. Dels med tiden, men också med pannbenet. Men efter dessa 4 första var jag lite trött även om det inte syns på tiderna (och då kan man ju undra hur trött jag egentligen var). Men målet var ju att köra 8 stycken och återigen kom tipset från utmanaren fram som säger att det är bättre att jag tar en serievila och fortsätter sen och faktiskt gör alla jag tänkt än att jag inte gör alla. Därför bestämde jag mig för 2 minuter extra serievila, men det kändes lite länge, 1 minut extra hade varit okej.

Jag stack iväg på min 5:e intervall och den första biten kändes det redan lite stelt och kantigt efter den lilla vilan. Men det gick bra och 5:e och 6:e intervallerna gick på 3.42 och 3.43. Ytterligare något fortare alltså, men jag var trött igen. Funderade lite snabbt om jag skulle struna i de två sista och kanske springa något kortare istället. Men va fasen, tiderna pekade ju på att jag fortfarande orkade så jag tänkte att så länge tiderna inte blir dåliga så orkar jag ju. 7:e intervallen gick på 3.44 och det blev också så att jag körde den sista planerade intervallen som också den gick på 3.44.

Det kändes skönt att jag faktiskt genomförde ett intervallpass som det var tänkt, det var längesen. Och ett intervallpass på 8 * 1000 meter vet jag inte om jag nånsin har gjort. Och bortsett från den första intervallen som alltid går långsammast så låg alla de andra 7 mellan 3.42 och 3.45 och det får jag vara nöjd med.

Nu återstår bara att köra det planerade långpasset imorgon, men om bara tiden finns borde det ju inte vara så svårt och lufsa omkring i 90 minuter! :-)

Trötta armar och konstig macka

Jag hann knappt gå upp innan jag var tvungen att gå till gymmet. Sara var redan där. Jag tänkte jag skulle rycka lite i prylarna där, men jösses vad jobbigt det är! Vi skulle köra lite bröst, men va fasen, det var ju mest jobbigt i armarna och armhålorna!

Ja, ja, jag var i alla fall där en stund. Det är ju tur att man inte springer med armarna för då hade jag snubblat på startlinjen!

Efteråt blev det en andra frukost eller kanske snarare lunch, på stan. Det blev macka, men jag saknar de riktiga mackorna från förr. Ni vet de där ljusa frallorna med mycket smör och pålägg på. Hur har de kunnat försvinna? Istället finns det mörkbruna hårda mackor, fyllda med fågelfrön som fastnar i tänderna jag vet inte hur länge. Och påläggen finns det bara lite i ena sidan så att man ska se vad som finns, men på andra sidan finns inget pålägg alls, bara mörka fågelfrön som sitter ihop så det blir en macka. Ja, ja, tydligen finns det nån som gillar dessa jobbigheter för de säljs ju.

Kort snabbdistans

Det blev inte tid för någon jätteträning idag, men jag tänkte att all träning är bättre än ingen träning. Så jag snörade på mig mina Asics Noosa och stack ut på en liten sväng. Jag kände redan innan jag stack ut att det skulle kunna bli en snabb runda och därför tog jag mina Noosa.

Mina färgglada Asics Noosa längst fram till höger

Det blev också så att jag redan från början gick på ett ganska bra tempo och det kändes okej. Mina Noosa är faktiskt ganska sköna att springa lite snabbare i. Mot slutet kände jag att jag började bli trött, det blåste mycket och jag ville egentligen stanna och börja gå. Men med det dåliga intervallpasset i färskt minne där jag inte hade pannben nog att göra tillräckligt många intervaller kämpade jag mig vidare hela vägen fram. Och visst går det, det är bara lite jobbigare, men vistt går det. Jag måste bli bättre på att kunna ta fram pannbenet i alla situationer.

Nu börjar helgen och förhoppningsvis får jag till lite vettig träning även då.

Intervaller, som gör mig sur

Då har jag tränat dagens andra pass, tjoho, skulle man kunna säga. Men det gick inte jättebra, så det blir inte så mycket tjo heller. Jag bestämde nog redan igår när jag sa att det skulle bli dubbelpass idag, att det skulle bli morgonjogg och intervallpass.

Så nu ikväll var det bara att byta om och ge sig iväg. Inte för att jag var jätteladdad, jag höll som bäst på med mina olika projekt hemma. Men, men, jag bytte om och gav mig iväg. Joggade bort till Sannarps IP där vi brukar köra intervallerna på bana. Tyvärr var jag inte ensam ikväll, men medans jag joggade ett par varv hann de försvinna. Tur för mig, annars hade jag fått gå hem igen.

Ett nästan tomt Sannarps IP

Jag bestämde mig för att köra 600-metare. Jag tänkte att jag borde kunna hålla 2,12 som motsvarar 3,40 min/km. Då blev det lagom att jag startade var 3:e minut och fick alltså ca 50 sekunders vila om allt gick bra. Jag hade inte bestämt hur många jag skulle göra, det ändrades hela tiden när jag funderade på det, tyvärr.

Jag stack iväg på första intervallen och tänkte springa stort och fint och hoppas att det gick tillräckligt fort. Det gjorde det inte och jag kom in på 2:14,7. Okej, springa stort och fint funkar alltså inte. Då får jag väl slugga mig fram som vanligt då. Det gjorde jag och de följande gick på 2:09,2, 2:10,3, 2:09,0. Så nu hade jag gjort 4 stycken. Inte något antal jag var nöjd med eller hade tänkt innan. Men jag var trött. Inte så trött på att hålla farten i intervallerna. Inte trött på sättet att vilotiden var för kort. Men trött på att gång på gång dra iväg på en intervall till. Konstigt va? I Trollhättans 12-timmars hade jag inga problem med att hela tiden ta ett varv till, ett varv till, även efter 10 timmar löpning. Men 600 meter, det går tydligen inte. Gillar jag inte fart eller vad är det med mig? Jag skulle behöva en second eller vad det heter. En sån där som hoppar in i boxningsringen efter varje rond, en som torkar av mig svetten och säger att jag måste fortsätta, oavsett vad som händer. Jag vet inte om det var tanken på seconden eller sommarens utmaning som fick mig att faktiskt starta på den 5:e intervallen. Men den var jobbig, men gick ändå okej, men jag tänkte stanna efter 400 meter, men fortsatte och sprang in på 2:07,6. Den gick alltså ca 1,5 sekunder fortare än vad de andra hade gjort. På något omedvetet sätt kanske kroppen visste att det här skulle bli den sista, därför kan vi köra på, men jag vet inte. Hur som helst fanns där ingen second som kunde plocka upp restenra av mig efter den 5:e intervallen.

Jag gick hemåt, inte speciellt nöjd, men jag gjorde ändå några och de gick bra. Intervaller är inte min grej, men jag har redan gjorde fler intervallpass än jag brukar. Förhoppningsvis kan jag göra ett till ganska snart. Sara, kom hem så att vi kan springa intervaller, du får bli min second!

Morgonjogg, jo det är sant, nästan

Jo, det har faktiskt hänt, jag har nästan morgonjoggat. Det blev i och för sig fram på förmiddagen, men ändå. Jag ville äta något innan jag stack ut och fastnade i nattens mailskörd från restan av världen. Så, nej, tyvärr, jag har inte semester!

Eftersom det blev förmiddag så hade både jag och kroppen vaknat när jag stack ut. Solen skiner såklart och det var lite varmare än vad jag trodde. I alla fall rann svetten på ganska bra när jag kom hem. Det gick inte jättefort men samtidigt har jag svårt att springa tillräckligt sakta när jag springer själv, så det var nog ganska bra fart för att att vara morgon/förmiddagsjogg.

Tyvärr blev det ingen bild idag heller. Jag är bra på att glömma kameran och egentligen är det skönt att slippa ha den med också. Fotografen Sara som brukar ha kamera med sig har åkt på semester utan mig. Hoppas vi kan åka på semester tillsammans när jag får semester, då kan det blir träningsbilder, om vi tränar på semestern förstås.

Friidrott på TV

Dagens träning kan nästan ses som ett dubbelpass. Eller vad räknas det som när man först är ute och springer sin runda, något längre än igår, och inte ens hinner hem innan friidrotten har börjat på TV? För friidrott på TV tycker jag räknas som träning, i alla fall för mig.

Dagens friidrott på TV var inte den bästa eller roligaste. Dels tycker jag inte att den var det och dels så påverkar det mig om någon av kommentatorerna inte är bra. Och SVT har tyvärr inte lyckats bli av med då dåliga kommentatorerna. Lite synd, för de har ju väldigt bra också. Tyvärr lär han klamra sig fast under VM också, men man kanske kan kolla på Eurosport eller nåt.

Hur som helst gav det lite motivation och Sara lyckades komma med en idé om att jag kan köra dubbelpass imorgon. Detta händer nästan aldrig, men imorgon jobbar jag hemifrån och då öker möjligheten till det. Jag ska sova på saken och kanske göra ett försök.

Liten sväng

Idag är inte ens jag nöjd med träningen. Det blev bara en liten springrunda för att det inte skulle bli ingenting. Jag kände faktiskt lite i låren sen bergsbestigningen igår.

Det går lätt att springa nu och det är ju bra. Jag måste försöka få lite bra löppass i veckan, med intervaller också. Så förvänta er intervaller!!

"Löpning" på Bohusleden

Idag var det dags att springa en bit av Bohusleden med lite andra bloggare från trakten. Jag hade egentligen ingen koll på detta utan hängde som vanligt med på ett utav Saras äventyr, även om detta inte var Saras idé från början.

Tyvärr visade det sig att Bohusleden inte är gjord för löpning för löpare. En stor del av sträckan bestod av smala stigar i skogen som var fyllda med trärötter, sten och små kärr. Inte min favorit alltså och det var nog ingen av oss 7-8 stycken som var speciellt nöjda med detta. Vi var ju löpare som hade tänkt springa, vi är ju inga inte orienterare.

Och ungefär sista halvan så kom också mitt alltför ofta förekommande magbesvär tillbaka. Jag hade ganska så ont till och från och det var inte lätt att springa alls. Men vi tog oss cirka 2,5 mil i alla fall och det var rätt så skönt att få åka hem via ett besök på McD. Vi skulle besökt MAX i Göteborg istället och hade stan bara varit lite bilvänligare att köra i så hade det blivit så.

För mer info om strapatsen och bilder, kika in på Saras blogg.

Lite magont på träningen

Dagens träning blev tyvärr ännu en träning med magont. Tyvärr händer det lite för ofta. När jag var yngre och sprang halvmaror fick jag alltid tokont i magen 1-2 timmar efter loppen, men nu är det oftare i form av magknip och under själva träningen.

Jag har haft ganska bra mage tidigare, men den har kanske blivit sämre. Jag funderar på om det skulle hjälpa om jag börjar träna magen lite. Man kan ju göra sit ups och vi har också såna där träningshjul för magen. Jag kanske ska leta fram och damma av hjulet.

Så dagens träning blev att springa med och heja fram Sara i hennes träning. Man får hjälpa till med det man kan.

Polarn gästbloggar, skada

Ni kommer väl ihåg vår utmaning? Jag har som ni vet blivit utmanad av polarn på milen och halvmaran. Dels för att det är kul, men mest för att det ska motivera oss att träna duktigt, eller i alla fall duktigare på sommaren än vad vi skulle gjort annars. Polarn bidrar också till bloggen med sina gästblogginlägg. Här nedan kommer ett om skador som är värt att läsa och tänka på.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

All träning har gått bra fram tills för knappt två veckor sedan. Till skillnad mot vissa andra tycker jag det är roligt med intervaller och det var just vad jag gjorde när det brände till i vänster vad. Nu var det ju inte första gången detta hände så jag är ganska luttrad. Hade detta hänt för två månader sen skulle allt vara frid och fröjd. Ytoligen hade jag lagt mig på soffan, öppnat chipspåsen, knäppt upp ölen och lite nöjt konstaterat att ödet inte vill att jag ska springa. Jag undrar ibland varför vi inte alla fått en gen som älskar att röra på sig om det nu är så nyttigt!?

Men chipspåsen får vänta, och rehabträning ta vid. En utmaning är en utmaning och är det något jag inte tycker om så är det att förlora, även om jag även här är väldigt luttrad. Rehabträning kan ibland vara rena vinstlotten. För ca tio år sedan hade jag en fotskada som inte blev bra. Jag kunde inte ta ett löpsteg från mitten av november till slutet av april. Nyckeln till lyckad rehabträning är att ha roligt. Jag hade "turen" att vi var flera som var skadade samtidigt. Vi pressade varandra på cykeln och körde wet-west. Träningen i sig var inte alltid så rolig, den det sociala runt omkring var skoj. Detta gjorde att man alltid kom till träningen.

Hur gick det då? Jo, när vi en efter en kunde springa igen slog vi faktiskt alla personliga rekord på våra distanser med endast några få veckors specifik banträning.

Vad kan man då lära sig av detta? Tha, man kanske inte behöver springa + 10 mil i veckan för att bli bra på löpning. Hjärtat struntar i vad du tränar. Är du skadad, försök hitta någon/några att träna alternativ träning med. För tro mig, det blir bra mycket roligare!

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Många tänkvärda ord om hur man borde motivera sig i motgång. För min egen del blir jag mest imponerad och peppad av hur polarn hela tiden tänker på att göra sitt allra bästa i vår utmaning och att vinna är det stora målet. För mig är det viktigt att göra bra resultat, men samtidigt kan jag inte bara lägga mig på rygg och vila och kasta in handduken, jag måste försöka kämpa!

Hemska morgonpass

Idag gjorde jag någonting man inte ska göra, inte jag i alla fall. Jag "tränade" på morgonen, jag sprang alltså morgonpass. Det ska jag nog inte göra, för det var hemskt!

Den dryga milen var så lång och hemsk. Jag hade inte ätit innan hade ingen energi alls. Det gick trögt och kroppen var inte vaken, även om jag själv egentligen inte kände mig sömnig. Är det så att innan man kan träna morgonpass så måste man träna på att kunna träna morgonpass?

Men nu är det gjort och jag vet inte när jag vågar prova igen. Kanske får det bli när jag softar lite på en spinningcykel eller rycker lite i prylarna på gymmet. Eller ännu hellre, mental träning när jag ligger ner. :-)

Fartlek på Galgberget

Idag var jag tvungen att göra något mer än bara sticka ut och springa en liten sväng. Jag tycker att jag löste det ganska bra.

Klockan hann bli 21 innan jag kom ut och jag stack upp till gamla kära slingan på Galgberget. Bestämde mig för att köra lite fartlek där jag skulle gå efter klockan. Det blev 2 serier av 1 + 1,5 + 2 + 1,5 + 1 minut med 1 minuts vila mellan varje. Visst är det eller kan i alla fall vara lite långt med 2 minutersintervaller, men jag tyckte nog att jag klarade det bra idag. Jag höll bra fart tror jag, även om det kanske är lite lättare att hålla bra fart och ha koll på den om man springer på bana. Det får bli en annan gång, snart. Nu när jag kommit in i det här med intervaller lite får jag ju inte tappa det.

Det blev alltså 10 intervaller och totalt ca 8 km och det får jag vara nöjd med idag.

Alternativ styrketräning

Idag måndag har jag känt av lite träningsvärk som efter styrketräning. Tyvärr har jag inte styrketränat, men känslan kommer säkert från att jag jobbade ganska mycket i söndags när vi sköt fyrverkeriet på Fallens Dagar i Trollhättan. Att skjuta ett stort fyrverkeri känns i kroppen. Annars har det blivit lite si och så med styrketräningen, men jag har sagt till Sara att vi ska gå dit tillsammans 2 gånger nästa vecka. Vad jag ska göra när jag är där vet jag däremot inte.

Vilken kille!

Kanske kanske finns det en smula hopp för svensk medeldistanslöpning genom den här killen, läs och njut!

Laholmsloppet, nej tack!

Det är skillnad på olika idrottsgrenar. När man gick i skolan var man tvungen att prova på alla möjliga konstiga saker, men nu är det mer på frivillig basis, och förhoppningsvis för att man tycker det är roligt. Men ibland blir det inte som man tänkt sig, ibland blir man lurad, ibland blir man förbannad och idag var en sådan dag.

Idag var det tänkt att vi skulle åka och vara med på ett motionslopp i LÖPNING. För ett gäng år sen sprang jag lite motionslopp, men de senaste åren har det mest blivit varvet och maran. På något sätt såg jag lite fram emot ett mindre motionslopp igen. Motionsloppet som skulle testas var Laholmsloppet. Det var inget stort lopp förr i tiden, men det var ännu mindre idag, mycket mindre. Och jag kan inte påstå att jag är förvånad, fortsätter de så här finns det snart inte längre.

Vi lämnade ett Halmstad utan regn och kom fram till ett Laholm i ösregn. Alla som känner mig eller har följt den här bloggen vet att jag inte gillar regn eller en massa vatten när man inte ska ha det. Det såg alltså inte så lovande ut. Vi satt i bilen och följde regnutvecklingen, som varierade lite men som troligtvis aldrig slutade. Till slut var det dags för både omklädning och stillasittande uppmjukning, i bilen. Men när det närmade sig start var det dags att lämna bilen och ställa sig i det ack så lilla startfältet som skulle springa 1 eller 2 varv någonstans i skogen. Man skulle kunna tro att jag skulle skriva att startskottet gick, men något skott fanns inte, snarare någon som skrek "spring" eller nåt sånt.

Vi startade och gav oss iväg men med en gång stod det ju klart att detta var inget för mig. Jag hade ju anmält mig för att springa, men detta handlade ju snarare om någon form av gyttjegång varvat med otaliga försök på att ta simborgarmärket. Det var alltså mer vatten än inte vatten utmed den så kallade banan och vattenbassängerna var ofta ganska djupa med tanke på att folk skulle sätta fötterna i dem. Någon löpning blev det alltså inte tal om och jag ville sluta men tyvärr fick jag ta mig till varvningen för att komma tillbaka från skogen. Och det hade väl inte varit för mycket begärt av arrangören att de hade satt ut kilometerskyltar så att folk visste hur långt de hade kvar att simma. Eller som när tjejen frågade funktionärerna vid vätskekontrollen hur långt det var kvar och fick svaret "hälften" utan att de visste hur långt hon skulle springa! Mycket intelligent, eller!?

Nä, inför nästa motionslopp vi funderar på att springa ska jag försäkra mig om att det faktiskt blir löpning som ska utövas och inget annat. I vatten vill jag bara springa om jag är skadad och då gärna i bassäng med wet west! Det blir inga bilder eftersom vi inte har någon undervattenskamera! Om ni av någon anledning funderar på att springa Laholmsloppet, tänk efter en extra gång innan ni betalar för att ge er i kast med någon form av simorientering, för löpning kunde man i alla fall inte kalla dagens utövning!

Intervaller som blev ingenting

Ibland blir det inte som man tänkt sig. I eftermiddag tänkte jag springa intervaller och eftersom Sara inte skulle med fick jag göra det själv. Tänk att jag själv skulle ge mig iväg för att köra intervaller, det är stort! Jag verkligen lufs-joggade dit och kände inte på något sätt att jag lätt skulle få fart på benen, men o andra sidan kände jag inga dåliga vibbar heller.

Men, när jag kom fram var jag inte välkommen. Det kändes inte så i alla fall, även om jag inte frågade. Jag vill ju inte ha publik när jag springer mina intervaller och där brukar vara tomt. Men just idag var där en massa funktionärer som jag gissar fixar lite för Laxaspelen som kanske är i helgen. Laxaspelen är en friidrottstävling som de har en helg i juli varje sommar, det kommer jag ihåg från den tiden när jag var där och kollade på klubbkompisarna, som t ex Utmanaren.

Jag blev så trött så jag orkade inte göra annat än att försöka ta mig tillbaka hem igen. Om vädret tillåter så planeras det lite för att springa ett motionslopp imorgon. Och visst borde det bli bra väder, just nu är det varmt och fint och vi ska ut och käka på Salt.

Restaurang Salt, oslagbart läge i Tylösand

Löpning till Tylösand

Dagens träningspass var ingen runda utan gick, eller sprangs, ut till Tylösand. Picknick i sanddynorna till Orup och Lena PH på Solgården var inbokat och Sara hade åkt dit tidigare för att duka upp. Perfekt alltså!

Det är egentligen en väldigt bra väg att springa på och jag brukar gilla det, cykelväg med bra asfalt. Idga gick det inte som en dans på rosor utan det kändes faktiskt ganska segt i låren. Det kan det ju göra ibland, men då kan man ofta härleda det till något tidigare träningspass, men jag kommer inte på något sådant. Ja, ja, det var väl en tillfällighet. Jag hade mina Asics 3000 och kunde alltså inte förvänta mig att dojjorna skulle bidra till lätt och snabb löpning, men det är fortfarande så att jag tycker att jag springer på ganska bra, när jag väl springer. Passet idag blev väl snarare av modellen fartlek än ett distanspass med jämn och lagom fart. Jag tror i och för sig inte att bra fart i träningspassen skadar, kolla bara på de gamla rävarna som ofta körde mycket hårdare på träning än vad vi gör idag. Så jag kanske till och med blir bättre! :-)

Dagens mål, Solgården och sanddynorna i Tylösand