Jag hann knappt gå upp innan jag var tvungen att gå till gymmet. Sara var redan där. Jag tänkte jag skulle rycka lite i prylarna där, men jösses vad jobbigt det är! Vi skulle köra lite bröst, men va fasen, det var ju mest jobbigt i armarna och armhålorna!
Ja, ja, jag var i alla fall där en stund. Det är ju tur att man inte springer med armarna för då hade jag snubblat på startlinjen!
Efteråt blev det en andra frukost eller kanske snarare lunch, på stan. Det blev macka, men jag saknar de riktiga mackorna från förr. Ni vet de där ljusa frallorna med mycket smör och pålägg på. Hur har de kunnat försvinna? Istället finns det mörkbruna hårda mackor, fyllda med fågelfrön som fastnar i tänderna jag vet inte hur länge. Och påläggen finns det bara lite i ena sidan så att man ska se vad som finns, men på andra sidan finns inget pålägg alls, bara mörka fågelfrön som sitter ihop så det blir en macka. Ja, ja, tydligen finns det nån som gillar dessa jobbigheter för de säljs ju.
.JPG)
Det var jag, Gunder och Arne. . .
1 dag sedan
Men vad bra att ändå träna lite arm-styrka. Jag måste också skärpa mig där... spagetti-armarna tycker nog också det.
SvaraRaderaAng. mackorna: Visst är det gott när man nån gång sätter tänderna i en macka som har riktigt smör i sig - fast tycker ändå att alla kedjornas mackor har ganska rejält med fyllning; kanske inte smör men annars - och fyllningen är ju godast!
Ännu ett offer för Pauluniseringen av Sverige hör jag! ;)
SvaraRaderaSnorkfröken: Visst, armarna behöver tränas, punkt slut! Men jag skulle vilja ha mer pålägg till den tjocka torra fågelfrömackan.
SvaraRaderaMikaela: Ja, han har inte tillfört mig något bra, bara dåligheter! :-) (Stackars fåglar, vi äter ju upp deras mat!)