Jag hade en trevlig träning med en massa kul tankar innan magen började kännas, igen. Magen är inte min bästa vän sen ett tag tillbaka, hoppas vi blir kompisar snart igen.
Men om vi bortser från magenbesvären så började det som sagt bra. Jag sprang ut lugnt och städat och i tankarna fanns diverse tankar om ultralöpning. Anledningen är att vi imorgon lämnar Halmstad för en egentligen alldeles för kort sommarsemester i Skåne, jag hoppas på medelhavsvärme! Vi ska som sagt iväg för en kort semesterhelg eftersom alla andra verkar ha bokat upp alla utlandsresor så det inte fanns några kvar till oss till rimlga priser. Grrr. Men det roliga är att ett ultralopp som heter GAX går i Skåne just den här helgen. Man kan välja på 50 miles eller 100 miles, pest eller kolera för de allra flesta alltså. Nu ska vi inte vara med, så tokiga är vi ju inte, eller hur? ;-) Men Mia och Staffan som också sprang Trollhättans 12-timmars ska vara med, precis som Camilla, en gammal polare. Naturligtvis är ultra-Fredrika också på plats för att springa 50 miles. Nu har jag och Sara fått frågan om vi vill vara med och "paca" (på tal om konstiga ord i förra blogginlägget). Det låter ju kul. Vi är alltså tillfrågade av kompisarna för att vara harar under delar av loppet. Precis som på stora friidrottsgalor!
För ett par dagar sedan när vi bestämt att vi skulle till Skåne och jag visste att GAX gick där samtidigt, ja då funderade jag lite snabbt på om jag skulle vara med eller inte. Det slutade med att jag inte ska vara med. Dels är vi ju egentligen på semester och dels så går det ganska mycket på sand, vilket inte är perfekt för en asfaltsräv som jag. Men det ska bli kul ändå och det ska bli kul att igen komma i närheten av det här konstiga fenomenet ultralöpning.
Jag gjorde ju mitt första ultralopp i Trollhättans 12-timmars. Första gången över maradistansen och första passet över 3,5 timme blev 10,6 mil på loppets 12 timmar. Det gick alltså ganska bra om man börjar fundera på om man ska testa igen. Men tränar man till sånt här? Eller sticker man bara iväg och springer som jag gjorde i Trollhättan? Om man tränar kommer väl de passen bli idiotlånga? Jag springer väldigt sällan över 15 kilometer. Ja ja, det ska bli intressant och se vilka tankar som kommer smygande där nere i Skåne.
Mina tankar stördes när Bruce kom i lurarna med Glory days. Tankarna gick tillbaka till Ullevi och då menar jag inte Madonnas konsert förra veckan utan Bruce tidigare konserter. Sista låten på passet var det dags för Bruce igen och då med Born to run. Och då började jag undra igen, är jag "born to run"?
.JPG)
Det var jag, Gunder och Arne. . .
1 dag sedan
JA DET ÄR DU!
SvaraRaderaDet låter ju lite märkligt att när hemstaden arrangerar en halvmara så flyr ni annorstädes för att (kanske) delta i annat lopp...
SvaraRaderaAlla är born to run. Man bara förvaltar det mer eller mindre väl.
Puma: Nja, då hade jag orkat mer och sprungit fortare.
SvaraRaderaRosenblom: Ja, jag håller med dig, det låter lite konstigt. För det första så har jag aldrig sprungit det loppet, delvis för att jag inte har bott här på en massa år. För det andra skulle jag inte kunna springa milen för det ska min utmanare göra och det är inte detta lopp vi ska mötas i. För det tredje så kan jag heller inte springa halvmaran, det orkar jag inte på bra tid. För det fjärde vågar jag inte möta dig, nu när du ska persa! ;-)
Min plan var ju också att åka ner och vara pacer till Mia och Staffan men efter fått enormt ont i ryggen igår så får jag ställa in det. Inge löpning alls denna vecka och endast ett gympass i måndags. Varför är det alltid så att då när man inte kan träna så vill man träna som mest?
SvaraRaderaDu verkar ju utan tvekan vara Born To Run, mer än de flesta =)
Läste nånstans att Rune Larsson tränade på så sätt att han t.ex. tog tåget från Trollhättan (tror jag) till Karlstad (tror jag) och sprang tillbaka hem. Så nog kan man träna sånt men det blir nog lätt lite extremt :)
SvaraRaderaBorn to run, kanske det kanske. Det måste väl finnas såna som är det, och i den kategorin borde du nog passa in. Själv tror jag mer att jag är raised to run.
SvaraRaderaVilken perfekt mini-semester ni får med en liten bit av GAX! Tror ni kommer att vara väldigt uppskattade; om jag tänker på hur mycket Lena muntrade upp en i Trollhättan, och bara att få snacka strunt med er andra.