Laholmsloppet, nej tack!

Det är skillnad på olika idrottsgrenar. När man gick i skolan var man tvungen att prova på alla möjliga konstiga saker, men nu är det mer på frivillig basis, och förhoppningsvis för att man tycker det är roligt. Men ibland blir det inte som man tänkt sig, ibland blir man lurad, ibland blir man förbannad och idag var en sådan dag.

Idag var det tänkt att vi skulle åka och vara med på ett motionslopp i LÖPNING. För ett gäng år sen sprang jag lite motionslopp, men de senaste åren har det mest blivit varvet och maran. På något sätt såg jag lite fram emot ett mindre motionslopp igen. Motionsloppet som skulle testas var Laholmsloppet. Det var inget stort lopp förr i tiden, men det var ännu mindre idag, mycket mindre. Och jag kan inte påstå att jag är förvånad, fortsätter de så här finns det snart inte längre.

Vi lämnade ett Halmstad utan regn och kom fram till ett Laholm i ösregn. Alla som känner mig eller har följt den här bloggen vet att jag inte gillar regn eller en massa vatten när man inte ska ha det. Det såg alltså inte så lovande ut. Vi satt i bilen och följde regnutvecklingen, som varierade lite men som troligtvis aldrig slutade. Till slut var det dags för både omklädning och stillasittande uppmjukning, i bilen. Men när det närmade sig start var det dags att lämna bilen och ställa sig i det ack så lilla startfältet som skulle springa 1 eller 2 varv någonstans i skogen. Man skulle kunna tro att jag skulle skriva att startskottet gick, men något skott fanns inte, snarare någon som skrek "spring" eller nåt sånt.

Vi startade och gav oss iväg men med en gång stod det ju klart att detta var inget för mig. Jag hade ju anmält mig för att springa, men detta handlade ju snarare om någon form av gyttjegång varvat med otaliga försök på att ta simborgarmärket. Det var alltså mer vatten än inte vatten utmed den så kallade banan och vattenbassängerna var ofta ganska djupa med tanke på att folk skulle sätta fötterna i dem. Någon löpning blev det alltså inte tal om och jag ville sluta men tyvärr fick jag ta mig till varvningen för att komma tillbaka från skogen. Och det hade väl inte varit för mycket begärt av arrangören att de hade satt ut kilometerskyltar så att folk visste hur långt de hade kvar att simma. Eller som när tjejen frågade funktionärerna vid vätskekontrollen hur långt det var kvar och fick svaret "hälften" utan att de visste hur långt hon skulle springa! Mycket intelligent, eller!?

Nä, inför nästa motionslopp vi funderar på att springa ska jag försäkra mig om att det faktiskt blir löpning som ska utövas och inget annat. I vatten vill jag bara springa om jag är skadad och då gärna i bassäng med wet west! Det blir inga bilder eftersom vi inte har någon undervattenskamera! Om ni av någon anledning funderar på att springa Laholmsloppet, tänk efter en extra gång innan ni betalar för att ge er i kast med någon form av simorientering, för löpning kunde man i alla fall inte kalla dagens utövning!