Jag har nu gjort mitt första återhämtningspass efter mitt 12-timmars ultralopp i söndags. Jag tycker nog egentligen att jag inte borde behöva några speciella återhämtningspass eftersom jag tycker att kroppen hämtade sig ganska snabbt, men tji fick jag. Visst, jag har varit trött, men det beror nog lika mycket på missad sömn som själva loppet. Muskelmässigt har jag inte haft några problem efter loppet, men det har känts lite i en fot och i ett knä.
Men ikväll när jag och Sara skulle ta oss ut kom chocken. Jag kan inte springa längre! En hemsk känsla som jag snart återkommer till. Foten hade jag inga problem med men mitt knä spökade lite och jag kände av det lite hela tiden och mer ibland. Och visst kände jag i magen också, lite på samma sätt som jag gör efter maran. Men den här känslan alltså, så hemskt! Det kändes så kantigt och onormalt. Att säga att jag har fel sko på fel fot är fel, men jag vet inte om jag har någon bättre jämförelse. Kanske var det så att jag hade fastnat i ett kantigt och väldigt kort löpsteg i söndags för nu gick det bara inte att få fram benen, det kändes som de satt fast i en löpstil som inte är min egen. Jag fick stanna till och rivstarta för att försöka komma bort från detta konstiga steg och denna konstiga känsla.
Det ska bli intressant, men också nervöst, att se hur länge jag kommer känna av denna känsla? Jag vill ha tillbaka mitt löpsteg och det nu. Kanske att jag får satsa på ett intervallpass ganska snart, det borde hjälpa till att förlänga steglängden från minimal till normal.
Veteranerna var bättre förr
20 timmar sedan
Men det är ju bara ett litet pris att betala, det temporärt korta löpsteget, för att komma i på den "heliga" listan;)
SvaraRaderaJag var också förvånad över att man måste jobba på att få in normalt löpsteg igen; det hade jag inte kommit att tänka på innan jag började jogga nu i veckan. Men snart är du back on track ska du se!
SvaraRadera