Utmanaren gästbloggar

Kommer ni ihåg att jag har blivit utmanad av min gamla löparpolare? Utmaningen går ut på att vi ska springa ett millopp och en halvmara och lägga ihop våra tider och jämföra. Det är ingen lätt utmaning, för någon av oss. Vi gissar att vi blir ganska jämna, men det blir en tuff kamp. Vill ni bli uppdaterade på utmaningen så kika på mitt tidigare inlägg om Utmaningen. Jag hoppas att Utmanaren kommer att gästblogga här med jämna mellanrum och här kommer nu hans första gästinlägg om hur han ser på Utmaningen.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Vad har jag gjort? Kunde jag inte bara tråka grabben med de snabba fötterna, och skriva något i stil med att "du kommer aldrig göra under 3 timmar på maran igen, din korta storhetstid är förbi". Men nej, här skulle utmanas. Jag, eftertänksamhetens mästare, gör det ogenomtänkta och utmanar de snabba fötterna och det är inte ens i glada vänners lag. Jäkla skit också, eller?

Vid närmare eftertanke är ju detta precis vad jag behöver. En tävling. Jag har väldigt svårt för att motivera mig till att träna om jag inte har en tävling framför mig som mål. Och detta gäller nog inte bara mig. Men hur många är det inte som bara kör en tävling om året, oftast Stockholm Marathon, Göteborgsvarvet eller Vasaloppet. Varför är det så? Jag tror att hade folk tävlat mer hade de troligtvis tränat både mer och mer kontinuerligt och på köpet hade med stor sannolikhet deras huvudtävling också gått bättre. Dessutom lär man sig hur kroppen reagerar i en tävlingssituation, inte att förringa när man står på startlinjen i Stockholm Marathon med en hjärtfrekvens nära max och sprängfylld blåsa.

För en dryg månad seden sprang jag Blodomloppet i Malmö. Jag har aldrig tävlat så otränad och hade dessutom behållt vintervikten. Jag kom in på 39,21 på de drygt 10 kilometerna. Jag var helt slut i flera dagar, men där tändes en gnista som nu har mynnat ut i en utmaning. Jag har tränat fyra pass i veckan sedan dess, kanske inte så mycket i sig men bra mycket mer än tidigare. För nog borde jag kunna pressa mig under 38 minuter på milen någon gång i sommar och även under 1,25 på halvmaran, gärna i samband med vår utmaning. Jag ska bara tävla lite först.