Söndagspass = distanspass

Idag var jag tillbaka på vanliga träningspass efter återhämtningspassen efter ultraloppet förra helgen. Det tidigare låsta steget hade låst upp sig och det hela kändes ganska okej med löpstilen. Jag har hittat tillbaka till att kunna springa ganska löpekonomiskt och lätt och det känns bra.

Kvällens pass var tänkt som ett vanligt distanspass på cirka timmen och så blev det också. Till en början gick det lite segt, men efter ett tag fick jag höra en privatkoncert av Bryan Adams och "Summer of 69". Helt plötsligt började armarna veva med trumpinnarna och tog med sig benen. Tack för det Bryan!

Någonstans här kände jag att jag fortfarande kan springa och att det finns ett flyt där någonstans, även om jag inte är där några längre stunder av olika anledningar. För lite senare tog det slut, det var egentligen inte orken i sig, utan energin i kroppen som tog slut, soppatorsk helt enkelt.

Imorgon börjar en ny vecka och även om vi får lite besök av ickelöpare i veckan ska jag försöka få till lite bra träningspass ändå.