Varför är sommarträning så svårt?

Nu går viloperioden efter maran mot sitt slut. Vi är på väg hem och på måndag är allt som vanligt igen med jobb och alldeles för många timmar hemifrån.

Men det är också sommar, om nu vädret tillåter det, och det borde alltså vara perfekt att träna utomhus i alla möjliga miljöer. Har man dessutom semester så finns det ju alla möjligheter till mycket träning. Men trots att det är sommar och jag kanske har semester nån vecka så brukar jag vara skitdålig på att träna under sommaren. Varför då kan man undra. Ja, det finns ju så mycket annat kul man ska göra och hinna med på sommaren när man är ledig, så det blir bara inte av. Jag vet att detta är dåliga ursäkter men ändå så har det varit likadant i många år. I år, igen, ska jag försöka träna lite bättre trots att det är sommar, fest och kanske till och med semester. Sara tjatar jätteduktigt på mig att vi ska träna tillsammans i sommar, löparpolarn har tyckt i många år att jag ska träna på i ett år och se vad som händer och nu när jag till och med har en träningsblogg så kanske alla pusselbitar tillsammans kan göra att jag tränar under sommaren.

Häng med och motivera mig för jag behöver all hjälp jag kan få!

Jag gillar sommaren men tränar för dåligt!

Träning på 3 sandstränder i 3 världsdelar

Att springa på en fin sandstrand med ett stort hav alldeles intill tycker jag är en av de mest fantastiska miljöerna man kan springa i. Det är inte där jag gör mina bästa pass, mina långpass, mina intervallpass men det är där som jag mest lyfter blicken och ser mig omkring. Jag tittar ut över havet mot horisonten, jag tittar på vad som finns på andra sidan stranden och jag tittar på de andra som tränar på stranden. Och för en gång skull gör det inget att jag springer på en lång raksträcka som aldrig verkar ta slut. Att träna på stranden är inte bara träning för kroppen, det är njutning för själen!

Just nu är vi på semester i Miami och jag har sprungit på Miami Beach. Jag kommer då på mig själv att jag gärna jämför hur det är att springa på den här stranden jämfört med stränderna i Thailand och stranden hemma i Tylösand. Jag måste säga att trots att det handlar om sandstränder allihop så skiljer de sig mycket åt. Stränderna i Thailand kan förstås skifta en del beroende på om man är på Phuket eller någon mindre ö, men jag tänker mig någon mindre ö när jag tänker tillbaka på strandträningarna i Thailand. Där är det paradisiskt med en ganska smal strand, härligt vatten och mysiga små bungalower inne bland palmerna. Här i Miami är stranden väldigt bred, platt och förhållandevis hård på sina ställen. Palmerna finns i viss utsträckning här också, men det är snarare variationen av lyxhotell, vanliga hotell och rivningstomter som jag ser när jag tittar inåt land. I Tylösand är stranden lite olika bred på olika ställen och jag måste säga att jag saknar palmerna. Men däremot finns där ganska trevliga sanddynor som skiljer stranden mot det som finns bakom när man tittar inåt land.

Lite kortfattat kan jag väl säga att 3 olika sandstränder i 3 olika världsdelar skiljer sig åt på samma sätt som länderna de ligger i. I USA är det stora hotellkomplex som kantar stranden medan det i Thailand är mer paradisiskt med bungalower bland palmerna och i Sverige är det hederligt svenskt med sanddynor utan byggen närmast stranden. Men oavsett vilken strand jag springer på så tänker jag varje gång på hur bra det är och hur glad jag blir av att springa på en sandstrand, även om det inte är de ultimata passen som genomförs på sandstranden. Men om själen får sitt på sandstranden så hoppas jag att jag har nytta av det när jag tränar mina andra träningspass i andra miljöer.

Gymnastiska övningar är väl också bra?

Löpning på semestern

Ska man träna när man är på semester? I mitt fall innebar första veckan hemifrån ingen träning alls, dels var det veckan direkt efter maran och dels bodde vi inte i ett så inspirerande område träningsmässigt sätt. Men vila en vecka efter maran mår kroppen säkert bara bra av.

Nu har vi fortsatt vår resa till lite mer träningsinspirerande områden, Miami Beach. Generellt tycker jag det är ganska kul att ge sig ut och springa lite när vi är på semester. Det spelar ingen roll om vi bor i tält, stuga, vandrarhem eller hotell, är omgivningen inspirerande på något vis är det bara att ge sig iväg. När jag springer på semesterresan ser jag mig omkring mer än när jag tränar hemma på välkänd mark. Jag glömmer nästan av att jag faktiskt tränar, något som jag i vanliga fall blir mycket mer påmind om. Men samtidigt blir inte löpningen på semesterresan varken så långvarig eller kvalitativ. Det känns mer som jag gör det för att se mig lite omkring och för att känna att jag faktiskt har tränat, om än bara en liten runda.

Idag blev det en kort sväng på stranden. Jag sprang i ett par tunna lätta Asics Tarther och de funkar riktigt bra på stranden. Men hur är det att springa på strand egentligen? Ska man springa med eller utan skor? Idag sprang jag som sagt med skor. Så länge stranden var platt och någorlunda hårt packad gick det bra. När det blir mjukare händer det väldigt mycket som jag inte gillar. Det blir naturligtvis jobbigare, det går saktare, det känns mer i magen (på mig i alla fall) och jag blir allmänt frustrerad av att allt går så mycket sämre. Men, jag kan i alla fall se mig omkring och insupa atmosfären av stranden, havet och hotell i varierande standard, en del lyxiga och en del som en rivningstomt.

Dags för strandlöpning i Asics Tarther

Jag måste ta med mig motivation och inspiration från bra pass som kommer väl till användning i mindre motiverande träningspass. Och att springa på semestern brukar i allra flesta fall innebära att jag tar med mig motivation och inspiration till de mindre inspirerande passen.

Ny vecka och kanske lite lätt jogg

Vi är fortfarande på resa och veckan i Kanada är över. Nu väntar några dagars semester i Miami innan vi åker hem. I veckan efter maran har träningen lyst med sin frånvaro och som andra bloggförfattare också frågar sig, vad skriver man på en träningsblogg när man inte tränar? Nja, inte mycket och därför blir det inte så mycket blogginlägg. Men i Miami vill Sara börja powerwalka (vilket jag gör varje morgon till tåget när jag jobbar) och kanske kan det också bli lite jogg om omständigheterna medger till det. Ett par lätta Asics och lite träningskläder är nerpackade så jag är egentligen redo. Och jag tycker nog jag har återhämtat mig okej efter maran för att börja jogga igen.

Vill ni få reserapporter från resan så kika in på Saras blogg. Där finns reseberättelser och bilder från all möjlig shopping, vår onsdag i Toronto och Saras jobbvecka med bröllopet i lördags. Nu kan semestern som tur är börja på riktigt, det har i alla fall jag väntat länge på.

Klassiskt hopp på vår onsdag i Toronto

Mer eller mindre talang, "snillen" spekulerar

Alla är vi bra eller mindre bra på olika saker. Vi kanske är bra på det vi tycker är roligt och just därför är vi bra på det? Eller så blir vi bra på det vi tycker är roligt för vi gör det ofta? Då är ju också en liknande fråga, vad har vi mer eller mindre talang för?

Det kan ju vara så att olika fysiologiska och generiska förutsättningar gör att man har mer eller mindre talang för olika saker, allt från hur teoretisk eller praktisk lagd man är men också vilka idrotter som passar en själv? Bollsport eller inte? Lagsport eller inte? På samma sätt kan man fundera över hur mycket eller lite talang man har för löpning. Och det funderar jag på just nu.

Okej, jag vet, har hört och förstår, att jag har en viss talang för att springa. Men hur stor eller liten är den? Och vad skulle min talang kunna innebära rent konkret? Jag springer marathon (och då kan man naturligtvis springa kortare distanser också), men jag har nog förstått att jag jämfört med många andra blir förhållandevis bättre på de längre distanserna. Detta kan ju vara en talangfull egenskap i sig, men vad räcker den till i förhållande till annat?

Vi ser ofta förslag på olika träningsprogram som jag gissar är någorlunda generellt utformade och till för att man ska klara av en viss distans på en viss tid, t ex maran under 4 timmar. Vi hittar ibland också olika jämförelsetabeller där man kan utläsa vilken tid man skulle kunna göra på t ex maran utifrån en given tid på t ex milen. Båda dessa delar borde ju rimligtvis vara utformade till individer med någon slags "medeltalang". Men finns det något annat utformat program, tabell eller undersökning som mer tar hänsyn till att olika personer har mer eller mindre talang?

Jag kan t ex hitta träningsprogram som ger förslag på hur man borde eller skulle kunna träna för att göra halvmaran på 1.20. Jag har gjort 1.22 men nästan aldrig varit i närheten av de träningsnivåerna som förslaget anger för en tid på 1.20. Det kan ju i och för sig vara en anledning till att jag inte gjort 1.20, men det känns ändå som ambitiösa träningsprogram för att klara just 1.20.

Nu är det så att det finns de i min omgivning (Sara och löparpolarn) som tycker att jag borde träna ordentligt i ett helt år för att se vad det skulle kunna bli för resultat på t ex halvmaran och maran. Jag kan erkänna att hålla en någorlunda jämn och bra kontinuitet med träningen har väl aldrig varit min starka sida och aldrig i ett helt år. Men utifrån att vi hela tiden pumpas med program, undersökningar och tabeller i träningstidningar och på träningssidor på nätet om både det ena och det andra undrar jag om det finns något liknande för mig. Jag brukar ligga på mellan 1.20 - 1.30 på halvmaran och mellan 3 - 3.15 på maran med lagom träningsmängd. Med lagom träningsmängd är kanske 1-3 pass i veckan eller 0 - 4 pass i veckan, antalet pass kan alltså bli lite vad som helst. Veckomängden är väldigt sällan över 5 mil. Och om vi tittar i tidsperspektivet 6 månader innan en halvmara eller maran så har jag då kanske totalt 5-7 pass över 2 mil och 3-5 intervallpass. Det vanliga är att jag sticker ut och springer en sväng och då vanligtvis 8- 12 km i lagom fart. Så nu vet ni det!

Och nu till sist till min fundering och fråga: Med min talang för att springa, stor eller liten, hur snabbt skulle jag kunna springa på halvmaran resp maran om jag under ett års tid tränar mer i antal timmar och mil och med mer struktur i träningen? Om jag skulle kunna komma ner på 2.50 på maran med ett års bra träning, är det då värt det? Mitt pers är idag 2.57 så det skulle inte kännas som så jättestor skillnad. Men om jag skulle komma ner på 2.40, ja då känns det som en stor skillnad och är säkert värt det. Men finns det något som på något sätt kan indikera vilken ungefärlig tid jag skulle kunna komma ner mot på maran med ett års bra träning?

Nya maraidéer

Det känns som jag börjar återhämta mig lite från maran i Stockholm, förutom de nyopererade tårna då. Antingen är det faktiskt så, eller så är det Sara som får mig till det, jag vet inte vilket.

Anledningen till detta är att jag redan börjar fundera lite på andra maraidéer. Att springa runt och fåna sig på gatorna i Stockholm har jag gjort så många gånger nu, 2 varv varje år dessutom och hur kul är det egentligen? Har man dessutom bott i Stockholm och sprungit lite på dessa gator resten av året också, ja då blir det inte så spännande när Stockholm marathon närmar sig. Det händer en gång om året, men det gör en massa andra saker också utan att man ser fram emot dem hur mycket som helst.

Nej, jag kanske måste ha någon annan maraidé för att kunna motivera mig själv till att träna och bli bättre. När idéerna har snurrar färdigt i huvudet så kan ni läsa om dem hår på bloggen. Har ni egna maraidéer eller idéer som kanske skulle passa mig får ni gärna berätta!

Tönt, tuffing eller marathonlöpare?

Återhämtning efter maran

Det har nu snart gått 2 dygn sen maran och jag är fortfarande helt slut i benen och har träningsvärk i magen, även om jag bara går. Får alla som springer maran samma sviter som jag?

Så nu blir det 2 veckors semester utan löpträning, men alternativ träning som det så fint heter kanske det kan bli, vi får se. Men trots min löpvila ska jag försöka att då och då lämna några visdomsord, funderingar eller andra tokigheter om träning här på bloggen.