Snabba fötter: Träningsläger med Springtime Travel

Hur många känner till att Springtime Travel arrangerar träningsresor till Portugal och Thailand? Hur många har tänkt att det skulle vara kul att prova på, men det har aldrig blivit av? I år passade det mig bra och jag tog möjligheten och åkte till Monte Gordo i Portugal 2 veckor i mars. Nu när jag har varit hemma i drygt en månad har jag samlat mina tankar kring vad jag egentligen tycker om det och tänkte berätta om det här.

Jag visste inte speciellt mycket om det innan. Jag hade hört talas om att det skulle finnas möjlighet till mycket träning, att omgivningarna var fina och att maten skulle vara tråkig. Min första vecka var bloggarna Petra, Milla och Miranda också där och snabbt knöts det nya kontakter med andra bloggläsare.

Det kändes lite konstigt att åka iväg själv, men jag var inte direkt orolig för att jag skulle känna mig ensam under de två veckorna. Jag såg fram emot sol och värme och ville träna på bra inför säsongen. Det började inte speciellt bra, på kvällen när vi kom fram till hotellet spöregnade det passar inte mig direkt. Men det skulle inte hända mer den kvällen mer än att sova och dagen efter så regnade det faktiskt inte längre, men det var inte varmt.

Det märktes att man var på charter när konferensrummet fylldes med människor efter morgonjogg och frukost med klämchecka ledare som gjorde sitt bästa framme på scen så tankarna gick till Lasse Åbergs sällskapsresan. Men det är egentligen inget fel på det, bara man vet om vad man ger sig in på, för det är en viss skillnad mot att luffa runt med ryggsäck. Varje vecka har de ett eller flera teman på veckan och det är en bra indikation på vilken vecka man bör välja. Gillar du dans, välj en dansvecka, gillar du inte dans, välj inte en dansvecka. Den första veckan var ett utav temana Ultravecka, vilket innebär att många ultralöpare hade valt att åka just denna veckan. Ultrakungen Rune och hans kompanjon Kent guidade oss genom en vecka med många långa och långsamma träningspass ute på landsvägarna runt Monte Gordo. Det framgick ganska snabbt att de här ultralöparna har en ganska skön familjär stämning som man vill vara med i, men än så länge står jag och tittar in genom fönstret. Veckan rullade på ganska snabbt, vi tränade en hel del och på en del kvällar var det ofta någon som höll ett föredrag. De här föredragen var ibland bra och ibland kul. Frågan är om man vill ha föredrag som ger den tränande publiken något eller om man vill ställa upp en elitkille som bara pratar om sin egen karriär? Men det var bra att föredragen fanns, för det fanns inte så mycket i övrigt att göra i Monte Gordo, för utom att hänga på Nox. Nox är ett skönt fikaställe/internetcafé/nattklubb där vi från Springtime är speciellt välkomna och där varje veckas avslutningsfest äger rum.

Petra, Milla och Miranda åkte hem efter en vecka, men jag och några fler stannade en eller flera veckor till. Priset tog nog ändå elitlöparen Kristoffer Österlund och hans kompisar som var där och tränade själva i 5 veckor. Team Stockholm Marathon (TSM) är ett numera känt fenomen där folk som ska springa Stockholm Marathon kan gå med och där det arrangeras gemensamma träningar i framförallt Stockholm tror jag. Denna min andra vecka i Portugal var ett tema TSM-vecka vilket innebär att det skulle bli mer löpning fokuserat mot marathon och framförallt skulle det tränas i olika grupper med avseende på vilka sluttider man siktade på i Stockholm Marathon. Anders Szalkais nu välkända träningsprogram skulle följas. Några av ledarna i TSM var också på plats, bland annat Anders Szalkai själv (som också höll ett bra föredrag en kväll där han inte bara pratade om sin egen karriär utan även gav publiken något). Denna andra veckan tränade jag mycket med löpare som siktade på en tid mellan 3.00 och 3.30 i Stockholm Marathon. Det var allt från långpass, intervallpass och löpskolning, men jag var faktiskt också med på ett par pass inomhus med styrketräning och rörlighet. Ofta var det också Anders själv som "tog hand om oss", vilket naturligtvis var kul och sporrade lite extra. Vi blev en ganska tajt liten grupp och jag lärde känna en del nya löpare vilket alltid är kul. Det var också denna veckan som TV produktionen för Sverige Springer var på plats. Sverige Springer är ju ett program som sänds i TV4 Sport varje tisdag vid 21.30-tiden. Det var också här TV produktionen fick upp ögonen för bloggjoggare och jag fick en bra kontakt med produktionsbolaget som vi jobbade vidare på när vi kom hem. Resultatet kan ni se i kvällens avsnitt på TV4 Sport 21.30.

Till sist ska jag ge mina egna positiva och negativa reflektioner på mitt träningsläger.
Springtime lyckas väldigt bra med sitt koncept. Det är en väldig blandning killar och tjejer i alla åldrar som åker med, en del åker i grupp och en del åker ensamma. Många kommer också tillbaka ett annat år. Det finns ett stort utbud av träning, framförallt löpning, stavgång, styrketräning, gympa och yoga. Ledarnas kvalitet varierar, men det är bra att många av ledarna är där en kortare period och kanske orkar ge lite mer när de inte är där så länge. Jag är nöjd med träningen och det är lätt att knyta nya kontakter som man har med sig hem. På så sätt känner jag att med nya löparkompisar runt om i Sverige ger träningslägret något mer än bara träningen på plats.Det finns också de delar som jag är mindre nöjd med. Maten på hotellet pratar många om och det stämmer, den är inte speciellt kul. Frukosten är bra, men lunch och middag bjuder på ungefär samma buffé varje dag. Eftersom jag hörde talas om detta problem även från tidigare år, är det lite synd att Springtime inte lyckats ändra på detta till det bättre. Hotellet sägs vara fyrstjärnigt, men jag undrar hur det gick till eller vilket år det gällde. För det är ingen jättestandard även om de har faciliteter som ett gym och en pool med kallvatten. Monte Gordo som liten turistby ger jag inte heller så bra betyg. Även om det inte var högsäsong när vi var där så hade jag nog inte varit speciellt nöjd om jag åkt dit på en solsemester. Omgivningarna med otrafikerade vägar och en okej strandskog att springa i var bra, men stranden var väl sådär. Visst, det var en strand och havet var där, men räcker det? Nja, då har vi bättre stränder hemma.

Men totalt sett är jag ändå nöjd med min resa. Det var ju ändå en träningsresa där träningen och träningskompisarna är viktigast. Jag skulle ju inte till ett lyxhotell med bra mat och fin sandstrand. Så jag kan absolut tänka mig att åka tillbaka, men det är A och O att temat den tiden jag är där passar mig.

Lite bilder från Portugal: