Nu krävs ett mirakel, denna pissiga dag

Torsdagen den 15 april är gillar jag inte. Ledsen om ni fyller år just denna dag. Jag påbörjade min långa resa till Boston genom att gå upp tidigt i Halmstad och åkte till Göteborg för ett möte. Blev lite sen till mötet och tog några joggande steg och på dessa få meter kände jag hur ont jag egentligen har i vaden. Lite förvånande eftersom jag de senaste dagarna inte känt så mycket, även om jag inte har sprungit. Efter detta hade jag ont även när jag gick.

Men som tur var hade bokat en massagetid klockan 5 i Stockholm. Samma ställe som jag fick lite elbehandling av för en vecka sen. Jag åkte ut till flygplatsen och på flygbussen berättar de om nån jäkla vulkan på Island som gör att det är lite skit i luften. Och mycket riktigt, framme på flygplatsen är alla flyg inställda pga vulkanen på Island. Hur skulle jag nu hinna till Stockholm innan 5? Jag insåg förstås att det inte skulle gå och min så välbehövliga behandling brann inne. Det vara bara och åka tillbaka till Göteborg och hoppa på ett tåg, ett godståg kändes det som eftersom X2000 tågen var fullbokade. Tänk att för en gång skulle gick tåget men inte flyget. Och det just den dag jag skulle flyga, typiskt.

Så med en vad som har blivit sämre och med en utebliven behandling i eftermiddag ser det mörkt ut för min start i Boston Marathon på måndag. Visst ska jag vänta och se, men jag tror inte jag vill starta om vaden är som den är idag. Det skulle varken bli något kul lopp eller bra tid och det skulle säkerligen förvärra situationen framöver. Vi har ett lopp på 5K på söndag morgon, så det får bli en liten test på om det kommer funka.