Utmanaren gästbloggar

Kommer ni ihåg att jag har blivit utmanad av min gamla löparpolare? Utmaningen går ut på att vi ska springa ett millopp och en halvmara och lägga ihop våra tider och jämföra. Det är ingen lätt utmaning, för någon av oss. Vi gissar att vi blir ganska jämna, men det blir en tuff kamp. Vill ni bli uppdaterade på utmaningen så kika på mitt tidigare inlägg om Utmaningen. Jag hoppas att Utmanaren kommer att gästblogga här med jämna mellanrum och här kommer nu hans första gästinlägg om hur han ser på Utmaningen.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Vad har jag gjort? Kunde jag inte bara tråka grabben med de snabba fötterna, och skriva något i stil med att "du kommer aldrig göra under 3 timmar på maran igen, din korta storhetstid är förbi". Men nej, här skulle utmanas. Jag, eftertänksamhetens mästare, gör det ogenomtänkta och utmanar de snabba fötterna och det är inte ens i glada vänners lag. Jäkla skit också, eller?

Vid närmare eftertanke är ju detta precis vad jag behöver. En tävling. Jag har väldigt svårt för att motivera mig till att träna om jag inte har en tävling framför mig som mål. Och detta gäller nog inte bara mig. Men hur många är det inte som bara kör en tävling om året, oftast Stockholm Marathon, Göteborgsvarvet eller Vasaloppet. Varför är det så? Jag tror att hade folk tävlat mer hade de troligtvis tränat både mer och mer kontinuerligt och på köpet hade med stor sannolikhet deras huvudtävling också gått bättre. Dessutom lär man sig hur kroppen reagerar i en tävlingssituation, inte att förringa när man står på startlinjen i Stockholm Marathon med en hjärtfrekvens nära max och sprängfylld blåsa.

För en dryg månad seden sprang jag Blodomloppet i Malmö. Jag har aldrig tävlat så otränad och hade dessutom behållt vintervikten. Jag kom in på 39,21 på de drygt 10 kilometerna. Jag var helt slut i flera dagar, men där tändes en gnista som nu har mynnat ut i en utmaning. Jag har tränat fyra pass i veckan sedan dess, kanske inte så mycket i sig men bra mycket mer än tidigare. För nog borde jag kunna pressa mig under 38 minuter på milen någon gång i sommar och även under 1,25 på halvmaran, gärna i samband med vår utmaning. Jag ska bara tävla lite först.

Vanlig enkel löpning

Tisdag idag, veckans andra dag fick också veckans andra träningspass. Träningspasset som sådant var egentligen varken intervall, långpass, hyfsad distans eller något annat vettigt. Det var väl en 30 minuter vanlig enkel löpning och det bästa med detta var nog egentligen att det blev ett träningspass. Ibland kan det vara bra att man blir van vid att snöra på sig dojjorna och komma ut en sväng, trots att tiden är knapp, man kanske inte känner för det eller någon annan anledning. Speciellt när jag av någon anledning har hållt uppe med träningen ett tag känns det viktigaste av allt att komma ut tillräckligt ofta för att benen och resten av kroppen ska bli van vid att springa. Jag hoppas mina ben och min kropp är van vid det nu!

Bra mage är A och O

Ny vecka, nya träningspass och nya blogginlägg. Jag är inte jättenöjd med förra veckans träning, även om en del pass var bra. Det innebär ju att denna veckan har alla chanser att bli bättre.

Jag kom hem senare än vanligt från jobbet (nej, jag har inte semester). Och med en magknip som har hälsat på ibland på senare tid var jag inte helt laddad för träningen på Galgberget. Men jag skulle i alla fall springa dit och prova, så jag tog sällskap dit med Sara och hennes första varv. Sen var tanken att jag skulle springa två varv i någon form av snabbdistans. Så jag kollade klockan och stack iväg. Jag tyckte det kändes som farten var ganska okej, men ändå behaglig. Magen påminde mig hela tiden om att den inte mådde så bra, men jag krigade på. Allteftersom varvet gick kändes det som att farten var fortsatt bra och kanske till och med att jag ökade farten lite efter min behagliga öppning. Men efter ett varv kände jag att magen vann när den hela tiden skrek på mig att jag skulle stanna. Det bevisar att magen inte är helt oviktig, även om man springer med benen. :-)

Det är svårt att vara helnöjd när träningen inte går som planerat, men jag tycker ändå att det är kul att det känns som att jag hittat en ganska okej fart som dessutom känns ganska behaglig. Problemet kan ju i och för sig vara att det inte går så fort.

Bättre och aktivare steg?

Jag kom på en liten sak idag när jag sprang. Jag har de senaste passen sprungit i mina nya underbara Asics 3000, som inte är några snabba skor utan snarare långtradare. Trots detta tycker jag att jag på något obeskrivbart sätt märker att jag kanske har ett något aktivare steg och bättre kroppshållning. Detta tycker jag trots att det bara är korta små rundor jag har varit ute på och som heller inte har gått särskilt fort. Idag kom jag på att tänk, tänk om det på något sätt kan komma från att jag har börjat träna intervaller där steget är aktivare och kroppshållningen säkert lite bättre och mer upprätt.

Detta kan naturligtvis både vara helt fel eller komma från vad som helst. Eller så är det så att det väl inte kan vara så svårt att springa upprätt och aktivt om man bara joggar sakta några kilometer. Men, tänk om. Kanske kan det vara så att jag har märkt en skillnad som mina intervallpass kommer att kunna ge mig. Det är i så fall mer än välkommet, för intervallpass är kämpiga att göra och ännu värre att komma iväg till.

Träning eller after beach?

Går det att kombinera träning och after beach på en lördag i juli? Ja, det borde inte vara några problem, i alla fall inte om man går upp i tid, men har man kojat vid 3 tar man gärna lite sovmorgon, i alla fall jag.

Det var inte strandväder, men ändå ganska bra väder med lite sol och värme. Vi tog oss ut till Tylösand och efter att vi kollat lite på fitnessfolk i nån tävling gick vi till Punsch för sen lunch. Det blev en riktigt varm och skön lunch i solen.

Biff med beasås

och friterad nypotatis

Lagom efter lunchen skulle dagens band börja lira på after beach och även om vi inte varit på beachen gick vi dit. Mycket folk som vanligt och helt okej band. Men sen till den stora frågan, skulle jag komma ut på träning efter detta, jag som till och med slumrade i bilen på vägen hem. Och vi planerade ju att gå ut lite på stan ikväll också, så det var ingen tid för power nap. Alltså, bara att byta om med en gång och ge sig ut, och det gjorde jag också. Det blev en något längre runda än igår och löpträning 2 dagar på rad måste ju innebära kontinuitet i träningen.

Fredagsjogg

Av olika anledning ar det inte blivit någon träning på 2 dagar, så idag var jag bara tvungen att komma ut på någonting som kunde räknas som träning. Eftersom det blev en sen natt igår var jag ganska trött idag, men lyckades komma ut på en liten runda till slut. Det blev den gamla vanliga rundan utmed Nissan och efter en halvtimme var jag hemma igen.

Det gick egentligen inte så jättedåligt när jag väl var ute. Ungefär som vanligt alltså. I slutet kände jag till och med att jag körde på ganska bra och i bra stil om jag får säga det själv.

I Halmstad har vi blivit av med den riktiga sommarvärmen just nu, men jag hoppas att den snart kommer tillbaka. Det är ju så mycket roligare att träna i bra väder. Och chansen att det blir av är också större.

10 km After Beach på Galgberget

Besöken kommer tätt till oss i Halmstad i sommar och idag var det dags igen för en kompisar på snabbvisit. Efter en fika på balkongen blev det glass på stranden i Tylösand. Solen var okej och med 22 grader i vattnet tycker många tydligen att det går att bada. Nu var det ju en snabbvisit så de hann inte stanna på After Beachen på Solgården som annars är en höjdare. Vi drog också hem och förberedde oss för träning.

För min del blev det 10 km After Beach på Galgberget med mig själv som DJ. Jag hade alltså ipoden med mig. Jag börjar vänja mig vid att ha den med mig på distanspassen och visst är det skönt att det händer något mer än bara springa, springa, springa.

I början gick det okej, inte mer. Efter ett tag tänkte ja, va? har jag inte sprungit mer än 3 km? Då kändes det verkligen sisådär men därifrån och framåt så gick det egentligen bara bättre och bättre. Jag tänkte mindre på distansen och det gick naturligt fortare och fortare, kändes det som. Jag hade egentligen ingen koll på farten, men hyfsad koll borde jag ha. Det var skönt att få ett distanspass jag är nöjd med.

Idag var tredje dagen i rad som jag tränade och det är ju bra. kanske att det blir något imorgon också. Vem vet, det kanske till och med blir intervaller, för så många som kör det kan ju inte ha fel. Det måste vara nyttigt med intervaller.

Jag och Sara tränade var för sig idag vilket innebär att jag inte har några bilder på hur jag såg ut innan, under och efter träning. Ni vet ju hur jag ser ut, men jag ska försöka bli bättre på att ha kamerautrustningen med mig när jag ska träna.