Usain Bolt

No further comments needed!!

Berlin och Boston

Förra året sprang jag Berlin Marathon och har funderat lite fram och tillbaka på om jag ska göra det igen. Förra året hade vi en bra helg i Berlin och banan är ju lätt, så det lockar lite att springa den igen om man är något bättre tränad. Men det finns väl fler maror i höst som är lätta. Har ni några tips på snabba roliga maror i Europa i höst?

Jag funderar också på Boston Marathon i april nästa år. Dels vore det kul att springa just Boston som är en klassisk mara och sen skulle det passa bra med en resa i vår till Boston, NY med omnejd. I Boston har de tidskrav för olika åldrar. De ska jag väl klara men anmälningsproceduren kanske blir knepigare. Men, egentligen, hur svårt kan det vara? Är det någon här som har sprungit i Boston och kan tipsa lite om hur det är?

Intervaller på bana, igen

Idag var det dags för intervaller, igen. Jag säger igen även om det faktiskt var ett tag sen sist. Men gillar man inte intervaller så känns det som de passen kommer alldeles för ofta. Dagen till ära visste jag knappt om jag skulle kunna träna alls, eftersom jag haft magknip halva eftermiddagen. Men Sara skulle iväg till Sannarps idrottsplats för sina intervaller så jag tänkte att jag hänger med så får vi se vad som händer när jag väl är där.

Intervallskor i hallen i väntan på start

Väl framme var magen inte helt som den skulle, men kanske jag skulle kunna köra ändå. Planen var 6*800 meter på 3 min, med 1 min vila. Det kändes som ett ganska lagom intervallpass, rätt så fort, men det borde gå, om nu inte magen satte stopp för det. Jag drog iväg och första gick så sakta som 3.08 så det fick bli skärpning. Magen kändes, men bara lite, så den kan jag inte skylla på heller. Andra intervallen gick bättre, nu kom jag ner på 3.02, alltid nåt. Men det skulle bli bättre, både tredje och fjärde intervallen gick på 2.58. Men då var jag trött, så trött att jag slutade springa efter halva femte intervallen, trots att jag hade 1.29 efter halva och alltså låg precis i samma fart som de föregående. Lite dåligt med pannben där Grabben, tänkte jag och var inte så nöjd.

Seriös Grabb med klocka för en gångs skull

Det gick ganska snabbt att komma på hur jag skulle straffas, jag skulle köra några 200 metare, som råkade bli fyra stycken. Jag tänkte att om de går på 40 sekunder så motsvarar det 3.20 min/km, vilket blev ett bra riktmål. Det gick bra och alla fyra intervallerna låg mellan 37.1 och 38.7 sekunder.

Trött ovan intervallgrabb

Jag var ganska trött efteråt, eller vad är trött? Jag var trött på det sättet att jag flåsade mycket och pulsen hade svårt att komma ner till 100. I just det läget så tänker jag på hur jobbigt det är med intervaller och att jag egentligen inte gillar det, det är ju så jobbigt. Men när vi väl var hemma kom jag på att det är ju likadant med intervallpass som med ultralopp - under tiden man gör det och strax efter är det inte speciellt kul, men när det har gått en stund var det kanske ganska okej ändå.

Söndagspass = distanspass

Idag var jag tillbaka på vanliga träningspass efter återhämtningspassen efter ultraloppet förra helgen. Det tidigare låsta steget hade låst upp sig och det hela kändes ganska okej med löpstilen. Jag har hittat tillbaka till att kunna springa ganska löpekonomiskt och lätt och det känns bra.

Kvällens pass var tänkt som ett vanligt distanspass på cirka timmen och så blev det också. Till en början gick det lite segt, men efter ett tag fick jag höra en privatkoncert av Bryan Adams och "Summer of 69". Helt plötsligt började armarna veva med trumpinnarna och tog med sig benen. Tack för det Bryan!

Någonstans här kände jag att jag fortfarande kan springa och att det finns ett flyt där någonstans, även om jag inte är där några längre stunder av olika anledningar. För lite senare tog det slut, det var egentligen inte orken i sig, utan energin i kroppen som tog slut, soppatorsk helt enkelt.

Imorgon börjar en ny vecka och även om vi får lite besök av ickelöpare i veckan ska jag försöka få till lite bra träningspass ändå.

Sommar och sol och inget mer

Idag var en typisk bra sommardag när det inte blev någon träning. Jag känner igen fenomenet och det är därför som det ofta är svårt att få till träningen på bra sommardagar. Solen skiner och det är hett i sommar-Halmstad. Jag kom inte upp med tuppen, men låg inte jättelänge heller. Självklart så ingår ett besök på stranden runt lunch och när man kommer därifrån framåt sen eftermiddag och det känns mer givet med en after beach någonstans, idag på balkongen, ja då lutar det som vanligt mer och mer åt att det inte blir någon träning.

Men imorgon kväll ska jag försöka att inte komma undan. Jag får se vad det blir, men vad som helst är som bekant bättre än dagens ingenting!

Sista återhämtningspasset efter ultraloppet

Idag hade jag mitt andra och sista återhämtningspass efter ultraloppet. Ultrasteget var nästan borta och jag hade bara lite ont i knät ibland. Och det är ju snart en vecka sen loppet gick så nu får den veckolånga smekmånaden vara över.

Men hur är det egentligen? Hur lång tid tar det att återhämta sig efter ett 12-timmarslopp? Efter en halvmara eller mara pratar man kanske om några veckor eller lite mer, men hur lång återhämtningstid snackas det om efter ett 12-timmarslopp?

Det var extremt hett i Halmstad när jag gav mig ut på en liten runda vid 17.30. Det var ingen lång runda och det gick inte speciellt fort, men jag blev ändå blöt i kläderna. Men att bli blöt i dagens träningskläder är ju okej. Tänk, för ett gäng år sen sprang de allra flesta omkring i vanliga bomullströjor. Då var det bara skorna som var tränings/löpningsanpassade och resten av kläderna var "vanliga" kläder. Nu är vartenda plagg specialanpassat, från skorna för just den typen av träningspass till specialgjorda fickor att ha runt armen för att ha Ipod eller mobiltelefonen i. Att utvecklingen går framåt är ju inte så konstigt, men med tanke på hur mycket som har hänt på relativt kort tid kan man undra hur vi ser ut när vi tränar om 10 år.

Tack FyrverkeriDesign för de perfekta träningströjorna

Även om det inte har varit så mycket träning sen ultraloppet så har jag tänkt lite på träning, så tack för det ultraloppet. När jag nu ska tillbaka till vanlig löpträning måste jag försöka att träna med lite ordning och reda och inte bara sticka ut och springa en sväng. Jag får ju inte glömma att jag har en utmaning som kommer allt närmare.

Återhämtningspass efter ultralopp

Jag har nu gjort mitt första återhämtningspass efter mitt 12-timmars ultralopp i söndags. Jag tycker nog egentligen att jag inte borde behöva några speciella återhämtningspass eftersom jag tycker att kroppen hämtade sig ganska snabbt, men tji fick jag. Visst, jag har varit trött, men det beror nog lika mycket på missad sömn som själva loppet. Muskelmässigt har jag inte haft några problem efter loppet, men det har känts lite i en fot och i ett knä.

Pigg i Trollhättan...

...men trött efteråt

Men ikväll när jag och Sara skulle ta oss ut kom chocken. Jag kan inte springa längre! En hemsk känsla som jag snart återkommer till. Foten hade jag inga problem med men mitt knä spökade lite och jag kände av det lite hela tiden och mer ibland. Och visst kände jag i magen också, lite på samma sätt som jag gör efter maran. Men den här känslan alltså, så hemskt! Det kändes så kantigt och onormalt. Att säga att jag har fel sko på fel fot är fel, men jag vet inte om jag har någon bättre jämförelse. Kanske var det så att jag hade fastnat i ett kantigt och väldigt kort löpsteg i söndags för nu gick det bara inte att få fram benen, det kändes som de satt fast i en löpstil som inte är min egen. Jag fick stanna till och rivstarta för att försöka komma bort från detta konstiga steg och denna konstiga känsla.

Det ska bli intressant, men också nervöst, att se hur länge jag kommer känna av denna känsla? Jag vill ha tillbaka mitt löpsteg och det nu. Kanske att jag får satsa på ett intervallpass ganska snart, det borde hjälpa till att förlänga steglängden från minimal till normal.