Intervaller, som gör mig sur

Då har jag tränat dagens andra pass, tjoho, skulle man kunna säga. Men det gick inte jättebra, så det blir inte så mycket tjo heller. Jag bestämde nog redan igår när jag sa att det skulle bli dubbelpass idag, att det skulle bli morgonjogg och intervallpass.

Så nu ikväll var det bara att byta om och ge sig iväg. Inte för att jag var jätteladdad, jag höll som bäst på med mina olika projekt hemma. Men, men, jag bytte om och gav mig iväg. Joggade bort till Sannarps IP där vi brukar köra intervallerna på bana. Tyvärr var jag inte ensam ikväll, men medans jag joggade ett par varv hann de försvinna. Tur för mig, annars hade jag fått gå hem igen.

Ett nästan tomt Sannarps IP

Jag bestämde mig för att köra 600-metare. Jag tänkte att jag borde kunna hålla 2,12 som motsvarar 3,40 min/km. Då blev det lagom att jag startade var 3:e minut och fick alltså ca 50 sekunders vila om allt gick bra. Jag hade inte bestämt hur många jag skulle göra, det ändrades hela tiden när jag funderade på det, tyvärr.

Jag stack iväg på första intervallen och tänkte springa stort och fint och hoppas att det gick tillräckligt fort. Det gjorde det inte och jag kom in på 2:14,7. Okej, springa stort och fint funkar alltså inte. Då får jag väl slugga mig fram som vanligt då. Det gjorde jag och de följande gick på 2:09,2, 2:10,3, 2:09,0. Så nu hade jag gjort 4 stycken. Inte något antal jag var nöjd med eller hade tänkt innan. Men jag var trött. Inte så trött på att hålla farten i intervallerna. Inte trött på sättet att vilotiden var för kort. Men trött på att gång på gång dra iväg på en intervall till. Konstigt va? I Trollhättans 12-timmars hade jag inga problem med att hela tiden ta ett varv till, ett varv till, även efter 10 timmar löpning. Men 600 meter, det går tydligen inte. Gillar jag inte fart eller vad är det med mig? Jag skulle behöva en second eller vad det heter. En sån där som hoppar in i boxningsringen efter varje rond, en som torkar av mig svetten och säger att jag måste fortsätta, oavsett vad som händer. Jag vet inte om det var tanken på seconden eller sommarens utmaning som fick mig att faktiskt starta på den 5:e intervallen. Men den var jobbig, men gick ändå okej, men jag tänkte stanna efter 400 meter, men fortsatte och sprang in på 2:07,6. Den gick alltså ca 1,5 sekunder fortare än vad de andra hade gjort. På något omedvetet sätt kanske kroppen visste att det här skulle bli den sista, därför kan vi köra på, men jag vet inte. Hur som helst fanns där ingen second som kunde plocka upp restenra av mig efter den 5:e intervallen.

Jag gick hemåt, inte speciellt nöjd, men jag gjorde ändå några och de gick bra. Intervaller är inte min grej, men jag har redan gjorde fler intervallpass än jag brukar. Förhoppningsvis kan jag göra ett till ganska snart. Sara, kom hem så att vi kan springa intervaller, du får bli min second!

Morgonjogg, jo det är sant, nästan

Jo, det har faktiskt hänt, jag har nästan morgonjoggat. Det blev i och för sig fram på förmiddagen, men ändå. Jag ville äta något innan jag stack ut och fastnade i nattens mailskörd från restan av världen. Så, nej, tyvärr, jag har inte semester!

Eftersom det blev förmiddag så hade både jag och kroppen vaknat när jag stack ut. Solen skiner såklart och det var lite varmare än vad jag trodde. I alla fall rann svetten på ganska bra när jag kom hem. Det gick inte jättefort men samtidigt har jag svårt att springa tillräckligt sakta när jag springer själv, så det var nog ganska bra fart för att att vara morgon/förmiddagsjogg.

Tyvärr blev det ingen bild idag heller. Jag är bra på att glömma kameran och egentligen är det skönt att slippa ha den med också. Fotografen Sara som brukar ha kamera med sig har åkt på semester utan mig. Hoppas vi kan åka på semester tillsammans när jag får semester, då kan det blir träningsbilder, om vi tränar på semestern förstås.

Friidrott på TV

Dagens träning kan nästan ses som ett dubbelpass. Eller vad räknas det som när man först är ute och springer sin runda, något längre än igår, och inte ens hinner hem innan friidrotten har börjat på TV? För friidrott på TV tycker jag räknas som träning, i alla fall för mig.

Dagens friidrott på TV var inte den bästa eller roligaste. Dels tycker jag inte att den var det och dels så påverkar det mig om någon av kommentatorerna inte är bra. Och SVT har tyvärr inte lyckats bli av med då dåliga kommentatorerna. Lite synd, för de har ju väldigt bra också. Tyvärr lär han klamra sig fast under VM också, men man kanske kan kolla på Eurosport eller nåt.

Hur som helst gav det lite motivation och Sara lyckades komma med en idé om att jag kan köra dubbelpass imorgon. Detta händer nästan aldrig, men imorgon jobbar jag hemifrån och då öker möjligheten till det. Jag ska sova på saken och kanske göra ett försök.

Liten sväng

Idag är inte ens jag nöjd med träningen. Det blev bara en liten springrunda för att det inte skulle bli ingenting. Jag kände faktiskt lite i låren sen bergsbestigningen igår.

Det går lätt att springa nu och det är ju bra. Jag måste försöka få lite bra löppass i veckan, med intervaller också. Så förvänta er intervaller!!

"Löpning" på Bohusleden

Idag var det dags att springa en bit av Bohusleden med lite andra bloggare från trakten. Jag hade egentligen ingen koll på detta utan hängde som vanligt med på ett utav Saras äventyr, även om detta inte var Saras idé från början.

Tyvärr visade det sig att Bohusleden inte är gjord för löpning för löpare. En stor del av sträckan bestod av smala stigar i skogen som var fyllda med trärötter, sten och små kärr. Inte min favorit alltså och det var nog ingen av oss 7-8 stycken som var speciellt nöjda med detta. Vi var ju löpare som hade tänkt springa, vi är ju inga inte orienterare.

Och ungefär sista halvan så kom också mitt alltför ofta förekommande magbesvär tillbaka. Jag hade ganska så ont till och från och det var inte lätt att springa alls. Men vi tog oss cirka 2,5 mil i alla fall och det var rätt så skönt att få åka hem via ett besök på McD. Vi skulle besökt MAX i Göteborg istället och hade stan bara varit lite bilvänligare att köra i så hade det blivit så.

För mer info om strapatsen och bilder, kika in på Saras blogg.

Lite magont på träningen

Dagens träning blev tyvärr ännu en träning med magont. Tyvärr händer det lite för ofta. När jag var yngre och sprang halvmaror fick jag alltid tokont i magen 1-2 timmar efter loppen, men nu är det oftare i form av magknip och under själva träningen.

Jag har haft ganska bra mage tidigare, men den har kanske blivit sämre. Jag funderar på om det skulle hjälpa om jag börjar träna magen lite. Man kan ju göra sit ups och vi har också såna där träningshjul för magen. Jag kanske ska leta fram och damma av hjulet.

Så dagens träning blev att springa med och heja fram Sara i hennes träning. Man får hjälpa till med det man kan.

Polarn gästbloggar, skada

Ni kommer väl ihåg vår utmaning? Jag har som ni vet blivit utmanad av polarn på milen och halvmaran. Dels för att det är kul, men mest för att det ska motivera oss att träna duktigt, eller i alla fall duktigare på sommaren än vad vi skulle gjort annars. Polarn bidrar också till bloggen med sina gästblogginlägg. Här nedan kommer ett om skador som är värt att läsa och tänka på.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

All träning har gått bra fram tills för knappt två veckor sedan. Till skillnad mot vissa andra tycker jag det är roligt med intervaller och det var just vad jag gjorde när det brände till i vänster vad. Nu var det ju inte första gången detta hände så jag är ganska luttrad. Hade detta hänt för två månader sen skulle allt vara frid och fröjd. Ytoligen hade jag lagt mig på soffan, öppnat chipspåsen, knäppt upp ölen och lite nöjt konstaterat att ödet inte vill att jag ska springa. Jag undrar ibland varför vi inte alla fått en gen som älskar att röra på sig om det nu är så nyttigt!?

Men chipspåsen får vänta, och rehabträning ta vid. En utmaning är en utmaning och är det något jag inte tycker om så är det att förlora, även om jag även här är väldigt luttrad. Rehabträning kan ibland vara rena vinstlotten. För ca tio år sedan hade jag en fotskada som inte blev bra. Jag kunde inte ta ett löpsteg från mitten av november till slutet av april. Nyckeln till lyckad rehabträning är att ha roligt. Jag hade "turen" att vi var flera som var skadade samtidigt. Vi pressade varandra på cykeln och körde wet-west. Träningen i sig var inte alltid så rolig, den det sociala runt omkring var skoj. Detta gjorde att man alltid kom till träningen.

Hur gick det då? Jo, när vi en efter en kunde springa igen slog vi faktiskt alla personliga rekord på våra distanser med endast några få veckors specifik banträning.

Vad kan man då lära sig av detta? Tha, man kanske inte behöver springa + 10 mil i veckan för att bli bra på löpning. Hjärtat struntar i vad du tränar. Är du skadad, försök hitta någon/några att träna alternativ träning med. För tro mig, det blir bra mycket roligare!

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Många tänkvärda ord om hur man borde motivera sig i motgång. För min egen del blir jag mest imponerad och peppad av hur polarn hela tiden tänker på att göra sitt allra bästa i vår utmaning och att vinna är det stora målet. För mig är det viktigt att göra bra resultat, men samtidigt kan jag inte bara lägga mig på rygg och vila och kasta in handduken, jag måste försöka kämpa!