Bergspass med hemjogg

Idag verkade som om nästan hela gänget skulle hänga med upp i bergen för någon aktivitet. För min egen del tänkte jag bara jogga 10 km och sen fick jag se hur allt var. Det gick lite rykten om att det inte skulle vara några jättebackar men jag tyckte nog det var småkuperat hela tiden så jag var glad att jag tog det väldigt lugnt.

Efter dessa 10 km och när andra hade gjort sina aktiviteter kunde man välja mellan att åka buss hem eller springa hem, ca 29 km. Jag tyckte inte benen var på bästa humör men jag hade egentligen inte ont någonstans så jag hängde på. Jag förstod att det skulle gå lugnt med fikapauser. Och tur att jag hängde på för nästan med en gång började benen gå bättre och allt kändes okej igen. Och det gick lugnt och vi hade pauser. Men efter sista fikan när vi hade 12 km kvar så var vi ett gäng som fick dra iväg lite fortare och jag vet inte exakt, men vi höll kanske runt 5 min/km och det tycker jag var okej, det var ju ändå fjärde milen för dagen.

Jag hade ganska trötta ben för ett par dagar sen, men nu tycker jag att de är tillbaka där de ska vara, i okej form. Perfekt! Vi har ju en vecka till när vi ska öka farten lite och det är ju bra om benen hänger med då.

Polar sponsrade tydligen Bergspasset!

På fikan bjöds det på soppa, chips, cola och vin!

Gårdagens bättre eftermiddagspass

Igår eftermiddag bangade jag ultragängets 20 km för att hänga med Team Stockholm Marathon som skulle köra 12 km i 5 min/km. Jag tänkte att jag kanske kunde få lite mer i fart på dessa 12 km än jag fått tidigare. Vi var "bara" 5 stycken plus ledare, men det blev ett bra pass som slutade med en snittid på 4,47 min/km. Och eftersom de första 2-3 km gick en bra bit över 5 min/km blev den sista milen alltså i ganska bra fart. Det var skönt att få sträcka ut och springa i "normal" fart lite.

Ledaren för denna grupp berättade att nästa vecka kommer Anders Szalkai ner och tar hand om denna gruppen och det passar ju bra eftersom jag stannar en vecka till och tänkte försöka få lite mindre mängd och mer fart än denna första vecka.

Morgonjogg, där satt den!

Det är nu tidig eftermiddag i Monte Gordo och jag "väntar" på eftermiddagens pass. Idag ska jag se vad Team Stockholm Marathon tänker hitta på. Eftersom jag inte ska springa långpass idag så kämpade jag mig faktiskt upp till morgonens morgonjogg. Okej, jag blev lite försenad så jag fick springa ifatt de andra, men det var inga problem. Det var kallt som fasen i morse, jag frös lite faktiskt och längtade hem till den varma duschen.

Det var ganska skönt faktiskt, inte med morgonjogg egentligen kanske, men benen som egentligen är ganska trötta skötte sig bra. Jag är ju nästan lite orolig för att jag ska bli långsam om jag bara springa långa långpass i ultrafart, men förhoppningsvis finns det lite fart att ta fram ganska snabbt när jag behöver den.

Mycket löparspår i sanden!

Styrketräning och 25 km i blandad fart

Igår, tisdag, kom jag inte upp till tidiga morgonjoggen så det blev faktiskt, håll i er, lite styrketräning för överkroppen. 4-5 ganska enkla övningar som jag nästan skulle kunna fortsätta med hemma, vi får se.

Igår eftermiddag hade jag lite svårt att bestämma mig för vilket löppass jag skulle hänga med på senare på dagen. 25 km med ultragänget, alltså i långsam, fart, eller 10-12 km i annan fart som jag gissar skulle vara i 5 min/km som snabbast. Inget perfekt kanske, men samtidigt var väl kroppen lite trött efter 9 mil på de två första dagarna.

Jag körde 25 km, men det blev faktiskt ganska bra. Vi var 4 stycken som fick dispens att köra på i eget tempo fram till vätskekontrollen efter 14 km. Och det gjorde vi såklart. Vi dog på i en ganska bra fart. Jag har ingen aning om hur fort det egentligen gick, men vi fick ju sträcka ut benen lite i alla fall. Tyvärr fick vi vänta en bra stund på de andra så vår paus blev alldeles för lång, men vi skulle ju ha följe med de andra sista milen hem.

Så passet blev gaska okej ändå och benen kändes ganska bra efteråt, benen var nästan bättre efter än före passet.

Lite energi kvar till mina hopp måste jag ha!

5 mil i regn och rusk

Ni som tror att vi har 25 grader varmt och solsken här i Monte Gordo måste jag göra glada eller besvikna på att vädret än så länge inte är speciellt bra, även om vi än så länge har sluppit snö.

Idag var det dags för ett 5 milspass, är det ultravecka så är det. Jag vet inte om de kör detta pass varje vecka, men på en ultravecka hör det hemma. Ledare för passet var ultrakungarna Rune och Kent. Vi var nog ungefär 30 löpare som var med på dagens pass. Vi började vår resa 09.30 och hade första fikastoppet vid 9km, lunch vid 22 km, nästa fika vid 33km och sista fikan vid 41km. Precis som igår gick passet väldigt sakta, men ska man springa 5 mil tycker jag inte det gör så mycket, jag blev i alla fall tillräckligt trött. Fikapauserna var förhållandevis långa och vid lunchen satt vi ner en bra stund. Sista milen gick hem på stranden och den biten försvann ganska snabbt när jag och Petra sprang med Rune som berättade om sin dröm, sitt liv. Hur långt det egentligen blev vet jag inte, det beror på vem man frågar, men mellan 50 och 53 kilometer, så jag kallar det kort och gott 5 mil. Sista 3 milen gick i duggregn och man blev ganska kall vid pauserna.

Så här ett par timmar efter passet är jag lite trött i benen, hoppas att det "bara" är trötthet. Vad det blir imorgon vet jag inte än, det får jag se imorgon vad jag orkar med.

Petra slog distansrekord och ville fira!

Rune gör reklam för sin Runekaka!

32km pass

Igår var det dags för ett 3-milspass som började med motvind på en mjuk sandstrand, inte så bra. Efter det bar det iväg upp bland byarna och det började bli lite kuperat och skön asfalt som under fötterna. Det gick inte speciellt fort men ändå blev gruppen ganska utdragen och vi väntade in de andra med jämna mellanrum. Med bara 5 km kvar var det dags för fika på ett tydligen ganska klassiskt fikaställe. Därefter körde vi fri fart hem som jag och några till utnyttjade, passet hade ju på det stora hela ändå gått ganska sakta (men sista 5 km hem gick ganska fort).

Morgonjogg i Monte Gordo

Så är vi då framme i Monte Gordo i Portugal. Stor förväntan och många undringar och funderingar hade jag med mig tillsammans med min övriga packning. Vi blev bussade från flygplatsen genom regnet fram till hotellet. Det märktes att resan verkligen är charter med träning, ett koncept Springtime Travel har kört nu ett bra tag och lyckas bra med. Som jag tidigare har berättat så åkte mamma och pappa med Springtime till Hawaii och Honolulu Marathon för ett gäng år sedan, men detta är första gången jag åker med dem. Kvällen bjöd på mat och informationen att det var en morgonjogg idag klockan 07.30 om man kände för det. Mer information skulle komma senare. Jag fick alltså hålla mig till tåls ett tag till innan mer detaljerad information om veckans pass skulle komma.

Trots den tidiga timmen kom jag upp i tid till morgonjoggen, som jag i och för sig höll på att missa. Samling vid receptionen innebar tydligen 100 meter utanför hotellet. Men när jag hittade gänget såg jag att de allra flesta hade orkat upp i ottan för morgonpasset. Efter en snabb intro av några av ledarna och vad som ungefär skulle hända resten av dagen gav vi oss iväg på en 7 km morgonjogg. 20 min åt ena hållet och sen vända var upplägget som gjorde att alla kunde vara med, oavsett hur fort man sprang.'

Samlingen var tydligen utanför hotellet innan morgonjoggen.

Morgonjogg på stranden.

Petra och Miranda vill stajla på stranden.

En del stretchar tydligen efter morgonjoggen...

Ute på morgonjoggen började det kännas lite mer ”på riktigt”. Träningsveckorna har börjat och vad ska jag välja att vara med på för pass? En spänd förväntan på informationen som skulle komma klockan 10. Som en utav coacherna hemma (pappa) säger, det är ju inte bara vilken distans som ska tränas som är viktigt, utan också vilken fart det kommer att gå i. Även om jag tänker mig en hel del mängd, vill jag ju att det ska gå i en ganska passande fart för mig också.

Efter en dusch var det frukostdags. Tyvärr var det lång kö för att ens komma in i frukostmatsalen, så det gäller att vara ute i god tid framöver. Jag undrar när man måste vara där för att slippa kö? Nu hann vi precis käka innan informationen drog igång. En jäkla massa ledare som alla skulle säga nåt, en eller flera gånger. Det blev en blandning av korvstoppning och förvirring, kanske speciellt eftersom jag inte fick något program som jag längtat så efter. Fler program av de som tog slut och andra program för andra grupper och andra aktiviteter skulle finnas senare i servicerummet, vilket gjorde att det blev tokmycket folk även där efter den vanliga informationen. Men förhoppningsvis får vi snart lite bättre koll på läget och kan välja vad vi vill vara med på. För min egen del blir det nog ett pass på 30km i lugn fart i eftermiddag. Bättre det än ett pass på 10 km i lagom fart (5 min/km).