Efter VM kommer träning

Jaha, så var då VM redan slut. Jag hann se en del, men mycket mindre än vad jag egentligen ville. Det var också mycket jobb förra veckan och sammantaget blev det inte så mycket träning, men det ska vi försöka ändra på nu.

Jag rivstartade veckan med att köra intervaller. Denna gång blev det 10*300 meter. Det blir ju totalt egentligen bara lite halvfåniga 3 km, men det skiter jag i den här gången. Skulle man jämföra distansen skulle det ju bli 33 intervaller om man vill ha samma distans som när man kör 10*1000 meter.

Av alla de intervallpass jag har kört i sommar, så var det första gången jag körde samma distans igen. Okej, det är inte jättemånga, men ändå många fler än vad det brukar vara på ett helt år. Förra gången låg intervallerna mellan 63 och 69 sekunder, med ett snitt på 65-66 sekuner. Denna gången, som jag trodde skulle gå bättre, ville jag ha alla intervaller under 65 sekunder. Detta lyckades jag med och intervallerna låg mellan 60,7-64,8 sekunder. Jag startar var 90:e sekund, vilket innebär att jag har ca 25-30 skunders vila, inte mycket, men det räcker.

Det har blivit lite roligare med intervaller och framförallt tror jag att de kanske kan hjälpa mig att bli snabbare, eller i alla fall mindre långsam! :-)

VM i friidrott, näst bäst för motivationen

Ingen har väl missat att VM i friidrott har börjat. Egentligen borde man ta semester alla VM-dagar och tajma in sånt man måste göra, typ handla mat och kanske träna, när det inte är TV-sändning från VM. Tyvärr har jag det inte så, jag sittar framför TVn nu, men jobbar imorgon och resten av veckan, inte bra!

Men jag ska göra det bästa av det och försöka se så mycket som möjligt. För VM i friidrott är ju det näst bästa för motivationen, bara slagen av TV sändningar från friidrotten från OS.

Lite GAX i helgen

Så har man då varit varit på minisemester i Skåne, där löptävlingen GAX höll till. Vi fick passa på och springa lite med Maria, Staffan och Fredrika som var med på den häftiga galenskapen. För min del blev de två pass som också känns i kroppen. Det kanske inte gick så fort, men den som har provat vet att tiden man håller på tar ut sin rätt även om det inte går så fort. Jag har i alla fall fått min dos av träning den här helgen.

De gjorde alla fantastiska prestationer, men jag tänker inte berätta mer här, så bra skriver jag inte, och jag har ju bara små delar av deras upplevelse. Kolla in deras bloggar istället.

Min nyfikenhet för ultralöpning har inte blivit mindre. Men samtidigt vill jag ju lyckas hyfsat om jag är med igen. Jag undrar när det kan bli dags nästa gång. Det finns tydligen några fler chanser i år, men det verkar också som de sammanfaller med andra planerade aktiviteter. Som sagt, vi får se om det blir något mer i år, annars får jag gå i vintersömn och fundera över saken till nästa år.

Och grattis till dig också Camilla. Fantastiskt! Jag visste inte att du var en sån stjärna på det här! Vore kul om vi var med i samma lopp någon gång framöver.

Ultraträning

Jag hade en trevlig träning med en massa kul tankar innan magen började kännas, igen. Magen är inte min bästa vän sen ett tag tillbaka, hoppas vi blir kompisar snart igen.

Men om vi bortser från magenbesvären så började det som sagt bra. Jag sprang ut lugnt och städat och i tankarna fanns diverse tankar om ultralöpning. Anledningen är att vi imorgon lämnar Halmstad för en egentligen alldeles för kort sommarsemester i Skåne, jag hoppas på medelhavsvärme! Vi ska som sagt iväg för en kort semesterhelg eftersom alla andra verkar ha bokat upp alla utlandsresor så det inte fanns några kvar till oss till rimlga priser. Grrr. Men det roliga är att ett ultralopp som heter GAX går i Skåne just den här helgen. Man kan välja på 50 miles eller 100 miles, pest eller kolera för de allra flesta alltså. Nu ska vi inte vara med, så tokiga är vi ju inte, eller hur? ;-) Men Mia och Staffan som också sprang Trollhättans 12-timmars ska vara med, precis som Camilla, en gammal polare. Naturligtvis är ultra-Fredrika också på plats för att springa 50 miles. Nu har jag och Sara fått frågan om vi vill vara med och "paca" (på tal om konstiga ord i förra blogginlägget). Det låter ju kul. Vi är alltså tillfrågade av kompisarna för att vara harar under delar av loppet. Precis som på stora friidrottsgalor!

För ett par dagar sedan när vi bestämt att vi skulle till Skåne och jag visste att GAX gick där samtidigt, ja då funderade jag lite snabbt på om jag skulle vara med eller inte. Det slutade med att jag inte ska vara med. Dels är vi ju egentligen på semester och dels så går det ganska mycket på sand, vilket inte är perfekt för en asfaltsräv som jag. Men det ska bli kul ändå och det ska bli kul att igen komma i närheten av det här konstiga fenomenet ultralöpning.

Jag gjorde ju mitt första ultralopp i Trollhättans 12-timmars. Första gången över maradistansen och första passet över 3,5 timme blev 10,6 mil på loppets 12 timmar. Det gick alltså ganska bra om man börjar fundera på om man ska testa igen. Men tränar man till sånt här? Eller sticker man bara iväg och springer som jag gjorde i Trollhättan? Om man tränar kommer väl de passen bli idiotlånga? Jag springer väldigt sällan över 15 kilometer. Ja ja, det ska bli intressant och se vilka tankar som kommer smygande där nere i Skåne.

Mina tankar stördes när Bruce kom i lurarna med Glory days. Tankarna gick tillbaka till Ullevi och då menar jag inte Madonnas konsert förra veckan utan Bruce tidigare konserter. Sista låten på passet var det dags för Bruce igen och då med Born to run. Och då började jag undra igen, är jag "born to run"?

I väntans tider

I väntan på att det ska sluta åska och regna så har jag funderat en del. Jag är bra på att fundera. Jag är egentligen inte sån att jag måste förstå allt, men en del saker undrar jag över och just nu är det olika ord som förbryllar mig. Och det har nog egentligen börjat när jag kollar runt hos andra bloggare som skriver om träning och annat, eller kanske snarare som skriver om sitt liv där träning råkar vara en del.

Ett av de förbryllande orden är "kost". Man kan få tips och råd om kost, det finns kurs till kostcoach, plugga till kostekonom och man kan få sina kostvanor granskade. Jag undrar vad det är för fel på ordet "mat"? Är det för gammalt? Omodernt? Eller hjälp mig, vad är det för skillnad på mat och kost? Tidigare pratade man kanske om matvanor, men nu är det kostvanor. Vad är skillnaden? Har jag missat något här?

Men inom träning, prestation och resultat så blir ju fler och fler detaljer mer involverade och där har ju maten, förlåt, kosten, blivit en viktigare del, i alla fall enligt vissa. Och att vilan och sömnen också spelar roll är ju också känt. Och jag har för mig att man kan få hjälp med detta av en sömncoach. Inte illa! Kan man få hjälp av en sömnekonom också så att det räcker att sova 4 timmar men som känns och ger samma resultat som om man sov 8 timmar? Den sömnekonomen som kan garantera det skulle jag kanske anlita. Tänk vad mycket tid man skulle spara om man bara behövde sova 4 timmar per natt.

Andra ord man naturligt kommer i kontakt med på nätet när man surfar runt på bloggar är en massa ord som har med webben att göra, t ex webdesigner och webredaktör. Jag tror säkert man kan plugga en massa kurser och få poäng på detta. Och visst, handlar det om att faktiskt lära sig programmera något i HTML eller annat språk, då förstår jag att det inte är så enkelt. Men samtidigt finns det nu väldigt många olika verktyg som man kommer ganska långt med, utan att kunna en enda HTML-kod. Som bloggarna till exempel. De olika bloggverktygen pratar ju om att man är igång med en blogg på 5 minuter, vilket stämmer. Man behöver alltså inte gå någon kurs för att bli webredaktör, för det är ju varenda en som driver en blogg. Och bygger man upp en ny websida med något av verktygen som finns, ja då är man ju webdesigner också, inte illa! Tänk vad många olika yrken vi har, utan att veta om det.

Nu har det nog slutat åska. Det har visserligen hunnit regna lite mer, men det har slutat igen och de mörka molnen är borta, så jag ska göra ett nytt försök att ge mig ut en sväng. Vi får se vilka ord jag funderar på den här gången. Jag tar med mig min Ipod och hoppas att jag slipper fler konstiga ord som ramlar på mig.

Morgonjogg på kvällen

Idag var ingen bra dag. Jag hade inte planerat någon morgonjogg i morse, så det var okej. Men jag hade inte heller planerat att kvällspasset skulle kännas som en tung morgonjogg, vilket det gjorde. Jag vet inte specifikt var det var som gick fel eller vad det beror på, men jag kände mig 50 år äldre och det gick bara inte framåt så bra.

Konstigt, för det kändes ju så bra igår, på första träningen på en vecka. Och det var nog tur att det gjorde det igår, för hade det känts som det gjorde idag, hade jag kanske inte tränat alls idag.

Jag filurade lite i min långsamhet på hur det är för elitidrottarna. Visst, det kan bli skadade eller sjuka inför ett mästerskap eller annan stor tävling, och då är det extremt synd om dem. Men vad gör de om de vaknar på tävlingsdagen och när de ska ta sina första stapplande uppvärmingssteg så känner de att de blivit 50 år äldre över natten. Vad gör de då?

By the way, som folk säger, snart börjar friidrotts-VM. Det kanske hade varit bättre att ha semester då än i sunkvädret det här landet bjuder på nu.

Jo, det blev träning idag

Veckan började faktiskt med ett träningspass. Jag har egentligen semester, men jämfört med förra veckan kändes det som jag började jobba idag igen. Jag gick upp tidigt, åkte till Göteborg, och tränade på kvällen. Alla dessa 3 delar skiljde sig från förra veckan. Jag hoppas jag snart hittar tillbaka till min semesterlunk, även om den kan få innehålla lite träning.

Eftersom det var ett tag sen jag sprang kändes det både bäst och naturligt att ta det lite lugnt idag och det blev en knapp mil uppe på gamla kära Galgberget, 3 varv alltså. För ett tag sedan kändes det psykologiskt jobbigt att behöva springa 3 varv på slinga, men nu går det bra. Idag kanske det delvis beror att det inte gick jättefort.

Även om förra veckan blev en vilovecka kändes det ganska bra idag, även om det inte gick så fort. Det kanske går att plocka upp en liten form framöver och det känns lite kul. Kan det vara så att min gamla filosofi, att vila sig i form, fortfarande funkar?