Träningshelg och rätt inställning

Många av oss firar säkert långhelg den här helgen. Så gör även Sara som drar 100 mil norrut upp till Åre på träningshelg. Själv måste jag jobba på klämfredagen annars hade jag hellre åkt 100 mil söderut och hamnat på franska rivieran eller nåt sånt. Det hade varit schysst och träna där. Men nu blir jag kvar i Halmstad och om vädret bara blir bra här nere i södern blir det säkert bra, men väderprognoserna ser ju inte direkt ut som de gjorde i påsk. Men tanken är ändå att jag ska försöka köra min egen lilla träningshelg. För många av oss är ju detta sista helgen innan maran och man kanske ska finslipa formen och så småningom påbörja uppladdningen.

Jag sprang på Åreskutan i september

Hur tränar man då på bästa sätt så här en långhelg innan examen? Har man redan dragit ner på träningen och inte ska köra fler långpass eller andra tuffare pass? Eller vill man hålla den kontinuitet man kanske haft under en längre tid? För min egen del kommer jag i alla fall att köra ett långpass på 20-25 km och ett distanspass på 10-15 km i tänkt marafart. Om detta är rätt eller fel, bra eller dåligt, det vet jag faktiskt inte. Och kanske spelar det inte så stor roll, så länge man tror på att det man själv tränar är rätt för en själv. Vi får inte glömma att marathon inte bara handlar om snabbhet och kondition, det kan också vara bra med ett hårt pannben. Det gäller att mobilisera viljan så att den vinner över smärtan. De positiva tankarna måste vinna över de negativa. Ett år på maran fick jag en väldigt negativ tanke redan efter 12 km. Jag tänkte - "Men, jag har bara sprungit 12 km och jag är redan trött. Hur ska det här gå, jag har ju 30 km kvar!". Sån tur var kom jag på mig själv direkt med att så idiotiskt får jag ju inte tänka, så jag började småle åt det istället och sprang vidare.

Så om ni inte redan gör det, börja redan nu med att tänka positiva tankar om maran nästa helg. Det ska jag göra!