Laddning, laddning, laddning och funderingarÄven om jag låg ganska många timmar inatt sov jag inte alla timmarna. Och nu känner jag mig lite trött, men inte sömnig. Benen däremot känns mycket mer trötta och tyvärr lyser benens pigghet med sin frånvaro. Kommer jag bara att orka en mil, eller är detta den normala känslan för ett marathon? Jag kommer inte ihåg.
Jag känner inte någon jättelust, maran känns just nu jäkligt lång och det är den ju också. Jag måste komma in i rätt tankar och bara fokusera på en liten del i taget, komma in i rätt flyt och hoppas på att det går tillräckligt fort utan att jag behöver kämpa så mycket. Men vad händer om jag får kämpa för att första milen ska gå på 45 minuter? Nej, sluta nu, inga såna tankar var det ju. En kilometer i taget, kolla klockan, spring lätt och effektivt, insup den positiva atmosfären och försök titta upp på vad som händer utanför den asfaltsväg där det bara finns löpare. Tänk på Berlin Marathon i höstas där det bara flöt på i lagom lugn fart UTAN att jag gick in i väggen. Tänk på att om går det åt pipan så får jag en ny chans nästa år, om jag vill ha den!
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar