Dags för träningsläger i Portugal

Sara har lämnat av mig inne i Stockholm och snart blir det Arlanda och sen Portugal. Det var i och för sig två dagar sen jag åkte hemifrån, det tar tid att komma fram. Det är kallt i Stockholm och det ligger snö på marken. Men det är också sol och blå himmel. Sol och blå himmel hoppas jag på i Portugal också, men snön och det kalla vädret slipper jag gärna.

På radion i bilen in till Stockholm tidigare spelade de "Sommartider" med Gyllene Tider och visst börjar jag längta till sommaren och jag ska ju i alla fall till våren, en bit på väg alltså. Jag kom också på en gammal anekdot. När jag en gång på 90-talet var på träningsläger i Chania på Kreta med ett par klubbar från Halmstad var vi ute på puben en kväll undrade DJ var vi kom från. När vi svarade Sverige drog han igång den enda låten han visste han hade från Sverige, "Sommartider" med Gyllene Tider. Ganska klockrent för ett gäng från Halmstad.

Löparshopping istället för träning

Igår lämnade jag nästan våren i Halmstad och kom fram till ett vintrigt och kallt Stockholm. Det blir ingen träning här i Stockholm, utan planen är att jag ska shoppa lite inför solsemestern, eller jag menar träningslägret, till Portugal som börjar imorgon. Det blir i alla fall ett par nya löpardojjor. Jag försökte beställa på nätet, men antingen hade de inte min storlek eller så kunde de inte leverera i tid, så det får blir gammal hederlig shopping i vanlig affär.

Sen vet jag inte om det kanske blir lite annat smått och gott också. Det snackas lite om compeed, energikakor, vätskebälte, löparryggsäck och annat. Jag vet inte, kanske får bli något av det där också, men blir det använt? Om jag inte använder det hemma i Sverige, blir det använt utomlands då? Och även om det blir det, är det lönt att shoppa på sig en massa som kanske inte blir använt när jag kommer hem? Inte lätt det här, lättare med luff i Thailand! :-)

Styrketräning och andra nyttigheter

Olika former av konditionsidrott har nog alltid varit min grej. På samma sätt har nog aldrig styrketräning varit min grej. Och ser man på vad som också är viktigt nuförtiden så är det ju vad man äter och dricker. Skulle jag kunna börja gilla styrketräning och frukter med konstiga namn? Vad skulle i så fall krävas för denna förändring? Och skulle i så fall den förändringen vara framöver eller bara tillfälligt? Kanske har jag fått dessa funderingar från att ha tittat en del på Biggest Loser. Där kryllar det av folk som börjar styrketräna och äta nyttigt. Det intressanta är varför de lyckas eller hur länge de lyckas efter att programmet är slut. Hur stor del har deras tränare som hjälper dem? Jag är nöjd med min PT och har lätt för att träna när vi ses, men hur skulle det bli om jag sen skulle köra egna styrkeövningar själv? Jag vet faktiskt inte.

Jag styrketränar med meloner!

Och jag dricker nyttig juice!

Laktattest, tydligen inte

Många har på olika bloggar och inom bloggjoggarna pratat sig varma om att göra ett laktattest och jag har blivit nyfiken och vill också göra ett sånt där test. Dels är jag lite nyfiken på mina värden, men eftersom jag inte riktigt vet vad jag får reda på och hur det ska tolkas så är jag minst lika nyfiken på vad jag kommer få reda på från de som håller i testerna.

Nu ligger det här rekommenderade stället för att göra testet i Stockholm och därför passar jag på att åka upp till Stockholm redan på torsdag innan vi åker till Portugal på lördag. På så vis skulle jag kunna göra testet på torsdag em eller fredag, men tydligen inte. När jag försökte boka en tid fick jag reda på att de inte är där på hela veckan. Så något laktattest blir det alltså inte. Jag får fortsätta att fundera på vilka värden jag skulle fått och vilken information jag skulle kunna få.

Jag måste erkänna att jag blev lite bitter på det här! :-(

Kärt barn har många namn, men jag - ett djur!?

Man brukar ju säga att kärt barn har många namn och det kan faktiskt gälla även mig, inte minst mig som löpare. Numera är jag SnabbaFötter här på bloggen och det är ett namn jag tycker är ganska kul. När jag en gång i tiden började springa fick jag ofta höra namnet Löparnisse, utan att egentligen veta var det kom ifrån. Jag har också (i en mindre krets) blivit kallad för kenyan, men det var nog mest just den dagen till ära.

En i vissa löparkretsar inte helt okänd figur är Rosa Pantern, som alltid klär ut sig när han tävlar och då ofta i någon form av rosa panter-klädsel. Jag har genom åren sprungit en hel del med denne Rosa Panter och kunde ju då inte vara sämre själv. Mitt namn blev därmed Tigern, (även om det kanske mer ser ut som leopard). Och varför inte, både tigern och leoparden har väl snabba fötter och springer fort, så jag borde ju inte tacka nej till den jämförelsen.

Av en ren slump kan ni läsa om både Rosa Pantern och Tigern (SnabbaFötter) i senaste numret av Runners World, på sidorna 68-69 och 79. En anledning att rusa som ett djur till kiosken alltså!

Här är ett par exempel på hur det kunde se ut där vi drog fram. Här är vi inbjudna till ett 10000-meterslopp på Bislet i Oslo som invigdes med friidrottsgala och detta 10000-meterslopp.

Rosa Pantern och Tigern med svenska flaggor på Bislet i Oslo!

Även om jag inte vann tog jag i alla fall starten, allt för uppmärksamheten!

OS är slut :-(

OS är slut! Vad händer nu? Jag tycker själv att jag har varit ganska bra på att kombinera träning och OS-tittade. Men o andra sidan har jag nog knappt sett nåt annat på TV än OS de senaste två veckorna heller.

Det känns kanske lite fånigt, men det är lite sorg att OS är slut. Vad händer nu? Inte bara att jag inte kan titta på OS längre, men vilken tomhet det måste bli för alla aktiva och vad händer med anläggningarna som byggdes för OS? Förhoppningsvis kommer Vancouver att använda dessa och dess omgivning på ett bra sätt. Men det är lätt att satsa och tro att allt ska bli så bra, även i efterhand, och sen kanske det inte alls blir så. OS-arenan i Montreal är inte jättegammal och även om den på olika sätt används, så är det inte som förr och den ganska väl tilltagna omgivningen runt arenan står tom och öde. Det enda som händer är ogräset som växer upp mellan den spruckna betongen. Även om OS-arenan i Montreal fortfarande ser ganska pampig ut så känns helheten lite tom och åldrande och jag undrar om de inte kunde utnyttjat detta bättre. Som OS-fantast åker jag bort till OS-arenan när jag är i Montreal och känner historiens vingslag och försöker tänka mig in i hur det var då, när Anders Gärderud och Bernt Johansson tog de svenska guldmedaljerna 1976.

OS är slut, för den här gången. Nästa gång är det sommar-OS och då i London 2012. Kanske skulle man åka dit? Eller, nja, det är väl som vanligt, man ser det bättre på TV. Men, man vet aldrig vad en OS-tok kan få för sig!

Söndagens långpass

Att jag skulle springa långpass idag när det var söndag var det egentligen aldrig någon tvekan om. Det jag kanske däremot var lite orolig för hur det skulle gå rent tidsmässigt. Skulle jag palla stå på bandet i tillräckligt lång tid? Jag visste inte vad det var på TV.

Förra veckan körde jag på ganska hårt på mitt långpass, men idag var planen att ta det lite lugnare. Dels tyckte jag att det räckte och dels ville jag verkligen att det skulle bli ett långpass och då fick jag inte vara slut efter 18 km bara för att det gått för fort.

Jag började i 5.00 min/km fart och ökade farten successivt upp till 4.30 min/km fart under de första 15 kilometerna. Sen tänkte jag att jag blir här, jag kör på i 4.30 min/km, det får räcka. Under första milen ungefär hade jag bra sällskap från TV´n med Biggest Loser, men sen var det roliga slut. Resten av passet hade jag inget kul på TV´n som kunde göra passet lite roligare. Ibland hade jag folk runt omkring mig på konditionsmaskinerna, men ibland var jag nästan helt själv. Sara var också på gymmet på olika 45 minuters pass, så mellan hennes pass fick jag besök så jag hade hela tiden detta att se fram emot.

Jag hade det ganska tungt idag, fick inget gratis (om man nu kan få det när man springer). Det kändes som jag kämpade varje kilometer, varje minut och av någon anledning hade jag knappt några tankar på kommande lopp heller som skulle kunna hjälpt motivationen. Jag vet egentligen inte vad jag höll på med. Men, men, jag kämpade på i 2,5 timme som idag blev 32 kilometer. Visst hade jag kanske tänkt något längre, men det får bli i Portugal.

Idag körde jag i mina gamla Asics Noosa som jag köpte förra decenniet. Jag har för mig att jag var ganska nöjd med dem, men idag var de inte kanon. Jämfört med mina olika skor från Adidas Adizero serie så är Noosa tjockare och varmare och inte lika lättsprungna. Framförallt efteråt var jag också mer öm i fötterna än vanligt. Så tyvärr, mina Noosa får kanske inte följa med till Portugal, vi får se.