Mycket lopp på gång i april

Imorgon är det 1 april och det är inget skämt! En stor vårmånad, inte minst när det gäller antalet löptävlingar av olika slag som går av stapeln i april. Det är en salig blandning av terränglopp, landsvägslopp, marathon, ultralopp och även utländska lopp är intressanta för en del av oss. Att planera in ett lopp på sin veckoresa eller weekendtripp är ingen dum idé. Själv passar jag på att förlänga en weekend och Boston Marathon med några dagar i New York.

Laktattest hos Christer Skog

Idag ringde klockan snortidigt och det var mitt fel. Jag skulle vara på plats för att göra ett laktattest redan 08.30. Det är inte lätt att beräkna hur lång tid det tar med bilen i Stockholm med köer och allt så vi åkte i hur god tid som helst. Trots att jag gick ganska långt istället för att ta bussen sista biten (de håller ju bara på och gräver överallt!) kom jag 20 minuter för tidigt. Och jag som inte gillar att springa på morgonen, men det var ju i alla fall inomhus.

Testet skulle gå till som så att jag skulle värma upp i 10 minuter i en fart och sen skulle första blodet tas. Sen skulle farten höjas med 1 km/h och sen ny blodtömning. Och så skulle vi hålla på till jag stupade. Nä, inte riktigt, det räckte att jag blev varm i kläderna och fick upp flåset. Min 10-minutersuppvärmning gick i 11 km/h och sen började alltså 4-minuterspassen på 12 km/h. Vi körde på, pratade lite i början, men när vi närmade oss 16 och 17km/h pratade jag inte så mycket längre, killar är ju dåliga på att göra 2 saker samtidigt och springa räckte för min del.

Efteråt var det en oviss väntan på någon form av resultat. Samtidigt visste jag inte vilken typ av resultat eller feedback jag skulle få eller hur jag skulle tolka den. Jag har nu fått resultatet i siffror och kurvor, men ska få fråga lite mer i detalj senare vad allt innebär. Men ett värde kan jag berätta om, mitt VO2max var 63,4 ml/kg/min och det var tydligen ganska bra, eller helt okej.

Laktattest bokat!

Nu ska vi se om jag också kan komma in i den del av löparvärlden som pratar om puls, pulszoner, mjölksyratrösklar och allt vad det heter. Imorgon ska jag göra ett mjölksyratest, eller laktattest som det så fint heter.

Det blir kul och se vad det blir av det. I och med detta så ska jag heller inte satsa så hårt om jag ska träna idag, skönt! :-)

Träning i Stockholm?

Igår kväll rullade vi in i Stockholm. Något vintrigare och kylslagnare än hemma. Så när Sara i morse frågade vad det blir för träning idag hade jag ingen aning. Jag har med kläder för både ute och inne. Jag gissar att det blir som så att hittar jag träningssällskap kan det bli utomhus, annars lär det bli inomhus.

Alltså, någon i Stockholm som är träningssugen idag?

Dagens långpass

Dagens långpass blev inte lika långt som det kanske borde varit. Jag borde kanske verkligen fått till ett väldigt lugnt långt långpass. Men det är så svårt att hålla igen på farten. Jag vill hellre testa lite.

Det blev 25 km och sen lite nerjogg/gång. Jag sprang de första 5 km i 4,50 min/km tempo och det kändes bekvämt. Mellan 5 och 15 km ökade jag lite till 4,35 min/km och det kändes också helt okej. Borde jag fortsätta i denna bekväma farten? Kanske det, jag sprang ganska hårt i onsdags och det är ju inte så längesen. Men jag kunde inte hålla mig. Jag tänkte snarare på vad som sägs ibland, att man en bit in i långpasset ska testa tänkt marathonfart. Och så blev det. Mellan 15 och 25 km började jag köra i 4,00 min/km (okej, lite fortare än tänkt marafart). Och nu gick det inte lika enkelt längre. Det var inte asjobbigt, men det kändes ändå att det började gå fort. Men, ändå, vid 23 km var det dags igen. Jag ville kolla hur fort det kändes att springa i 3,50 min/km, så det gjorde jag mellan 23-25 km. Sen fick det räcka, lite jogg/gång fick avsluta dagens långpass.

Imorgon ska jag vila och åka till Stockholm. Vi får se vad det blir för träning där, men nåt måste det bli. När det blir långpass nästa gång får vi se, men då måste det blir upp mot 35 km i lugn fart.

Långpasslördag

Idag är det ett utav de sista långpassen innan Boston Marathon. Även om vi slipper snö i södra Sverige så regnar det faktiskt idag. Alltså, gymmet, här kommer jag!

Imorgon åker jag upp till Stockholm så jag hoppas på bättre väder så jag kan springa lite utomhus och slipper nöta bandet.

Men nu iväg till gymmet. Hålla tummarna för att det går bra!

Styrketräning på lunchen

Idag, när solen lyser och stan nästan spritter av vår och gatorna är rensopade från grus gick jag in på gymmet för att styrketräna på lunchen. Inte illa va?

Första veckan i Portugal hade vi en special-PT som gick igenom några övningar med oss som han tyckte var bra överkroppsövningar för oss löpare. Och idag gjorde jag de flesta av dessa, plus hängde och svajade lite i chinsmaskinen.

Kanske inte det starkaste ni sett!

Marathondojjor

Boston Marathon närmar sig med stormsteg och jag tänker väl på det en del, men inte jättemycket. Bra eller dåligt, jag vet inte.

Men det man tänker sig springa i ska ju gärna provas en del innan så att det funkar, utan skavsår eller andra skavanker. När det gäller kläderna är det ett tag kvar men vilka skor jag ska springa i måste snart bestämmas eller i alla fall måste jag veta att alternativen jag väljer mellan funkar på längre distanser.

Igår sprang jag mitt 20 km pass i mina ganska nya Adidas Adizero Adios och de tyckte jag fungerade ganska bra. men kan jag räkna med att de funkar på en mara bara för att de funkar i 20 km? Och sen har vi det här med om dojjorna klarar av att ta stötarna i 42 km. Jag väljer till exempel inte de tunnaste dojjorna till en mara, men var går gränsen? Man vill ju ha lätta dojjor utan att de är för klena för att ge mig det stöd jag behöver under 42 km.

Vad säger ni? Hur tunna dojjor vågar ni använda på en mara?

Adidas Adizero Adios följde med mig på gårdagens 20 km

Några Adizero-modeller att välja på, här i hallen i Portugal

Dags att testa formen

Ja just det, jag skulle ju springa ett utepass idag var det tänkt. Och det gjorde jag faktiskt. Lite tack vare Sara, för jag hade tyckt att det var så mycket lättare att ställa sig på bandet igen. Men Sara vann och jag sprang. Det skulle bli ett pass på runt 20 km och Sara skulle serva med dricka och allmänt stöd.

Jag hade en plan att jag ville hålla en fart som innebär under 3 timmar på maran, ca 4,15 min/km men det fick gärna närma sig 4,00 min/km också. Jag drog iväg på cykelvägen och det kändes ganska lätt, men också ganska snabbt. Jag visste inte hur fort det gick men att det gick under 4,15 min/km gissade jag och kanske att det till och med gick under 4,00 min/km. Hoppas kan man ju alltid! Jag delade upp distansen i 3 delar där jag fick en pyttepaus där Sara stod med dricka. Första etappen på ca 6,7 km gick okej, men "bara" i 4,06 min/km. Jag var lite trött efter detta, men bara så där lagom anfådd att jag inte kände några problem med att fortsätta i samma stil. Andra etappen gick ganska enkelt och som på räls, för utom att jag nästan fick stanna till för ett par passerande rådjur. Tänk att rådjuren redan har hittat till Tylösand och stranden. Andra etappen på 5,5 km gick bra med 4,00 min/km, men sen var jag lite småtrött. Efter drickan så tog jag det medvetet lite lugnare i början, men samtidigt kom jag ganska snabbt upp i ganska liknande fart och jag tuffade på. Och det var ju inte så långt kvar och kanske därför kunde jag hänga i. I tredje etappen på 7,6 km snittade jag 4,05 min/km, lite förvånande faktiskt.

Alla siffror är förstås lite ungefärliga, men jag tror inte de skiljer sig så mycket från verkligheten, och den kan ju både vara bättre och sämre. Det kändes som att det inte var några större problem med att hålla distansen, men kanske jag hade hoppats att jag med lätthet skulle hålla lite högre fart. Jag får alltså fortsätta och köra långa långpass, men också intervaller i olika varianter.

Min blogg brukar ju inte översvämmas av en massa bilder på mig själv, men nu hade Sara kameran i högsta hugg och då kan jag väl passa på att lägga upp några av dem. Så behöver jag kanske inte lägga upp bilder på ett tag. :-)

Ni ser inte att det är rött ljus va?

Hmm, det ser inte ut att gå så fort är jag rädd!

Skål! Det var ju ändå lillördag!

Man märker att man springer långt när man följer ortsskyltarna!

Får man spruta vatten på funktionären?

Vad ska det bli idag då?

Igår kände jag mig laddad inför att köra ett lite längre och lite fortare pass idag, men just nu vet jag inte om jag känner för det lika mycket. Vi pratade också om att jag skulle springa utomhus. Hmm, hur ska det gå!? Jag skulle inte känna samma ångest eller nervositet inför att köra samma pass inne på löpbandet, det skulle jag tro på mer att jag klarade av. Samtidigt måste jag ju kunna springa utomhus också, tävlingar är ju ofta utomhus. Hoppas att det blir något bra i alla fall!

Första passet hemma igen

Jag hade egentligen tänkt ta det lite lugnt ett par dagar till efter träningslägret i Portugal, men när Sara skulle till gymmet idag kunde jag väl lika gärna hänga med. Precis som förr ställda jag mig på löpbandet, men idag lite mer ovan än tidigare. Jag glömde till exempel handduken till löpbandet.

Det blev en halvtimmes löpning med start i 5,00 fart och slut på 3,45 fart. Det kändes lika jobbigt i början på 5,00 fart som i slutet på 3,45 fart. Men det får duga för att vara planerad vilodag. Jag till och med stretchade efter dagens träning.

Jag till och med stretchade efter dagens lilla träning!

Precis efter träningen så slog det mig vilken skillnad det är mellan att träna hemma och på träningsläger. När jag tränar hemma (som vanligt alltså) så är det soffan och det dagliga som tar över efter träningen. På träningsläger kan jag också vara trött efter träningen men trots det så tänker jag nästan direkt på nästa träning. Jag undrar varför. Kanske har jag inte så mycket annat för mig på träningsläger, det mesta är träningsrelaterat.

Negativ split eller inte?

När man planerar sitt marathonlopp är det en stor fråga vilken utgångsfart man vågar lägga sig på och vilken tid man siktar på att ha efter halva loppet. Det talas ofta om negativ split, som det kallas om man springer andra halvan snabbare än första.

Läser och lyssnar man runt lite så tycker jag det ofta rekommenderas att man lägger upp loppet så att man får en negativ split. Och visst, i den perfekta världen ska kanske någon som siktar på att spring maran under 4 timmar öppna på 2 timmar och avsluta på 1,59 och alltså få totaltiden 3,59 och därmed negativ split. Men hur realistiskt är det?

I 3-timmarsprogrammet på Marathon.se står det att en utgångsfart på 1,27-1,28 är en lagom tid på första halvan för att kunna springa maran under 3 timmar. Det tycker jag låter realistiskt, och det innebär INTE en negativ split (om man inte slutar på under 2,56 med den utgångsfarten). Jag tror också att det är ytterst få, säkert under 20% av alla som springer till exempel Stockholm Marathon, som springer med negativ split.

Visst hade jag tyckt att det vore kanon om jag kunde få mina ben att öka farten på andra halvan och det i så fall kanske först efter 30 km. Men hur lätt är det att öka farten efter 30 km när man redan är ganska trött? Många säger ju också att det är efter 30 km som maran börjar och jag är beredd att hålla med. Och då är jag mer än nöjd om jag kan fortsätta hålla den fart jag redan har. Att öka farten brukar inte vara aktuellt.

Vad säger ni? Lyckas ni springa med negativ split? Och i så fall, hur nära ert pers på halvmaran kan ni ha efter ett varv och ändå få negativ split?

Strandjogging är ganska bra, om stranden inte lutar! :-)

Formtoppning till maran

Nu är jag hemma igen efter två veckors träningsläger i Portugal. Och idag är det 4 veckor kvar till Boston Marathon. Ja, det går faktiskt på en måndag.

Så nu är frågan hur man formtoppar sig för marathon. Visst har jag sprungit ett antal marathonlopp tidigare, men egentligen aldrig formtoppat mig mer än att jag tränat lite mindre och ätit lite mer sista veckan. Och hur man kan göra de sista dagarna tycker jag också man kan läsa lite överallt, men min fundering ligger snarare i hur träningen ska vara sista månaden/veckorna.

Jag springer gärna ett millopp eller en halvmara 2-3 veckor innan maran. Dels för att känna lite på form och tävling, men kanske framförallt för att få ett besked i var man står resultatmässigt så att man får en indikation på vad man vågar gå ut på för kilometertid på maran. Men just nu har jag inget lopp inplanerat innan maran och det tycker jag gör träningen och laddningen sista veckorna ännu svårare. Jag ska nog surfa runt och se om jag hittar någon tävling inom rimligt avstånd de närmsta veckorna. Jag tar tacksamt mot förslag på lämpliga lopp.

Men oavsett om jag springer något lopp innan maran, hur skulle ni lägga upp träningen sista veckorna innan maran vad gäller långpass, snabbdistans och intervaller?

Finns mycket att fundera på sista veckorna innan Boston Marathon

Massage och hemresa

Sista förmiddagen i Monte Gordo hoppade jag över träningen och unnade istället benen 30 minuter massage. Det var skönt och säkert ganska välbehövligt. Det är också skönt att veta att benen är helt okej efter 2 ganska hårda träningsveckor. Visst kan jag vara trött i kropp, knopp och framförallt benen, men jag har just nu inga direkta känningar i benen när jag tränar så det är bra.

Nu har vi landat i Sverige och jag sitter på en hemsk nattbuss på väg söderut. Men jag har i alla fall ett eget dubbelsäte så jag hoppas natten blir okej. Imorgon blir jag hämtad av Sara och vi tar en lyxfrukost på underbara Grand Hotel i Mölle.

Jag ska sammanfatta mina 2 veckor i Monte Gordo i ett eget kommande inlägg för er som är nyfikna och funderar på att åka dit.

Korta intervaller ger fundering på namnbyte

Sista eftermiddagens korta intervaller blev hur hemska som helst. Jag visste ju egentligen att jag inte gillar intervaller och jag visste ju att jag tränar intervaller alldeles för sällan. Och tränar jag det för sällan kan jag ju inte heller bli bra på det och då får jag ju svårare att gilla det.

Vi skulle köra 16*45 sekunder med 45/90 sekunders vila. Det lät ju mycket med 16 intervaller men 45 sekunder lät ju inte så mycket, det blir ju bara 12 minuters effektiv löpning egentligen. Efter ganska lång uppvärmning med löpskolningsövningar var vi nog mer än varma för detta pass. Vi drog iväg och intervallerna rullade i och för sig på, men det gick fort, det var jobbigt, steget var inte vad det borde vara och jag tyckte jag blev väldigt trött. Vi peppade varandra och vi behövde det, redan innan vi gjort hälften. de 45 sekundernas löpning kändes helt plötsligt ganska lång och vilan som innan start kändes lång var inte lika lång längre. Men det rullade på, Vi tog den ena intervallen efter den andra och till slut var det bara två kvar och då tog vi dem också. 16 intervaller blev på vägen 14, men vi gjorde 16 innan det faktiskt var slut.

Men jag var väldigt trött mellan varje intervall. Okej, när vilan var slut kunde jag ju springa, men jag var väldigt trött. Men jag återhämtade mig ganska snabbt efter intervallerna och kunde jogga tillbaka. Men hela den timmen som gått efter att passet slutade tills nu har jag tänkt på passet och bloggens namn, det är nåt som inte stämmer, inte idag i alla fall. Idag var det inga snabba fötter, inte tillräckligt i alla fall. Kan man byta bloggnamn till långsamma fötter, trötta ben eller kanske till sluta spring, lägg dig i soffan?

Vad lär jag mig av det här då? Ja, den gamla devisen att man blir bra på det man tränar fortfarande håller. Jag sticker ofta ut och springer en sväng och det blir jag bra på, men jag tränar nästan aldrig korta intervaller och därför är jag urdålig på det. Men då borde jag kanske träna mer korta intervaller för att bli snabbare och Kjell-Erik Ståhl sa ju också förra veckan att jag måste komma ner mot 35 minuter på milen för att bli snabbare på halvmara och mara.

1 månad kvar till Boston Marathon

Idag fick jag ett mail från Boston Marathon som berättade att det idag är en månad kvar till den stora dagen. En månad, eller drygt fyra veckor, eller 31 dagar. Det börjar närma sig.

Imorgon åker jag hem från Portugal. Jag ska nog ta det lite lugnt ett par dagar innan jag fortsätter träna, men jag har ingen spikad plan på hur jag ska träna sista månaden. Men det blir nog långpass och kvalitet i 2-3 veckor innan jag börjar ta det lugnare nån vecka in i april.

Det känns ändå ganska bra att det bara är en månad kvar. Hade det varit 3 månader kvar kanske det hade blivit svårare med motivationen. Nu borde ju inte ens jag kunna misslyckas med motivationen, tycker jag. Så häng med sista månaden och peppa mig till mitt mål!

Tjohoo! Jag har kvalat in till Boston Marathon!

Vila igår och bergspass idag

Igår fick de snabba trötta fötterna vila när resten av kroppen hellre ville åka till Sevilla än springa. Fötterna tackade inte nej till en vilodag från löpningen, men fick gå en hel del ändå. Det blev lite käk, lite kultur och lite vandring i stan och jag kom på mig själv att jag gillar konceptet med att åka iväg på helger till olika städer.

Idag var det bergspass igen. Jag kände inte för det direkt. Förra veckan fick jag ont i benen och ena vaden började krångla efter bergspasset så det påverkade säkert mig. Jag åkte med dit, men visste inte om jag skulle jogga runt. När jag väl bestämde mig var det naturligast att hänga med på 10 km (istället för 14km). Men oj, det gick lugnt och med facit i hand skulle jag kanske hängt med på 14 km ändå. Men efter drygt halva rundan var det okej att vi ökade farten och då gjorde vi, eller jag, det. Men då var det ingen som hände på så jag fick ett eget litet snabbdistanspass de sista kilometrarna. Det kunde alltså blivit bättre, men blev okej ändå.

Det finns faktiskt en liten by däruppe i bergen också.

Gårdagens danspass

Efter gårdagens långpass visste jag inte riktigt om mina medlöpare var sugna på ett eftermiddagspass, men jag bytte om som vanligt och gick till mötesplatsen. Och visst, där fanns de som skulle träna lite av varje, men jag såg ingen från mitt förmiddagspass.

Jag gick ner på stranden istället och kollade om det hände nåt där, kanske fanns det något stretchingpass jag kunde vara med på. Men nä, jag såg bara ett danspass. Men nä, jag hoppade över danspasset och gick hem igen. Det gjorde jag inte bara för att danspass inte är min grej. Hade jag varit med på danspasset hade ju dansarna skrattet ihjäl sig åt mig och inte fått någon träning. Så man kan ju säga att jag delvis hoppade över danspasset för deras skull. :-)

Danspasset jag var snäll att inte vara med på!

Förmiddagens långpass

Det var några dagar sedan veckan med Rune tog slut och därmed var det också ett tag sen jag sprang lite längre. Men idag stod det 28 km på programmet för TSM och jag tänkte haka på. Nu finns det ju ingen grupp för 3 timmar på maran, så jag kör med de som siktar på runt 3,15 på maran. Tanken var att vi skulle hålla 5 min/km (vilket jag tycker är lite långsamt för min del, men man kan väl inte få allt).

Från början var det jag, Anders Szalkai och 5 löpare till. Vi drog iväg och landade ganska snabbt in på en fart runt 4,55-5,00 min/km, men trots det blev det ett litet snöre av vår lilla grupp. Jag låg där framme och försökte hålla lagom fart (utan hastighetsprylar på mig) och Anders tog hand om de längre bak. Ganska tidigt fick 2 släppa och så var vårt snöre bara 5 löpare. Vi skulle ju hålla 5 min/km så jag fortsatte mitt jobb med att dra i den farten eller strax under och de närmast bakom verkade nöjda med det, så vi fortsatte så. Jag kanske skulle bli flagglöpare på maran? Kul att vara farthållare och hjälpa andra!

Efter drygt 2 mil var vi nästan tillbaka där vi började och det var dags att dra upp tempot till runt 4,30 min/km sista biten. Det blev lite si och så med det. Vi kan väl säga som så att när jag (och Anders) ökade farten blev det under 4,30 min/km och vi blev ensamma. Efter ett tag vände vi om för att hämta upp de andra (som också hade delat på sig) och sen höll vi deras fart en stund. När det inte var så långt kvar tyckte jag det var dags att gå ner under 4,30 min/km igen så jag drog på. Drog nog på ganska bra för jag blev trött. Men Anders som hade ökat senare kom ifatt mig så vi körde på tillsammans sista biten. Så det blev en bra fartlek sista biten snarare än en stabil fartökning, men det gör väl inget.

Mot slutet mötte vi ett annat gäng som var på väg mot slutet av sitt långpass och jag kunde inte låta bli att göra mitt hopp, mitt signum. Finns tyvärr ingen bild på hoppet just idag.

Mitt hopp, mitt signum. Här i Toronto förra sommaren.

Och vaderna då? Jo, dom sitter kvar men jag kände knappt ingenting så det är skönt. Jag behöver väl fortsätta stretcha bra för vaderna och baksida lår så går det nog bra. Jag har också bokat in en massage på lördag innan jag åker hem.

Gårdagens intervallpass

Igår eftermiddag skulle domen ske, domen mot vaderna. Skulle de palla eller inte. Planen var att vi skulle springa 6-8 eller kanske 10 intervaller på 3 minuter med 60-90 sek vila. Farten skulle ligga runt 4 min/km. För egen del tyckte jag att farten var lite i lägsta laget och skulle hellre lägga mig runt 3,45 min/km.

Efter en 15-20 minuters uppjogg kom vi fram till asfaltrakan som vi skulle kuska fram och tillbaka på. Vi var en massa olika grupper som skulle göra ungefär samma sak, men i olika tempo. Starten gick på den första och ganska snabbt kom jag in i en lagom rytm som var tillräcklig. Jag körde på i samma stil i andra, tredje osv och det visade sig vara en bit under 4 min/km för min del, så jag tror nog att jag låg runt mina önskade 3,45 min/km. Vaderna gick okej, men visst kände jag lite efter ett tag i ena vaden/knävecket så efter 6 intervaller fick det räcka för min del.

Men jag var egentligen inte jätteorolig, det var fortfarande mycket bättre än vad det var för ett par dagar sen. Och efter lite nerjogg och stretching dagen till ära så skulle det säkert vara bra.

Tidningen Marathon & Löpning

Samma dag som jag åkte till Portugal hittade jag en ny tidning på Pressbyrån, Löpning & Marathon. Den är tjockare än en vanlig tidning och är inte lika fullproppad med annonser som andra tidningar kan vara, men lite dyrare. Jag vet inte om det är en engångstidning eller en tidning som ska komma frekvent framöver. De kanske testar med ett nummer och fortsätter om den säljer, vad vet jag.

Tidningen går igenom en massa olika faser inför ett marathonlopp, som till exempel utrustning, träning, kost, uppladdning, med mera. Jag måste erkänna att jag inte har lusläst den från pärm till pärm, men har ändå skummat igenom en stor del av tidningen. Det kanske inte är så mycket som är nytt för mig, men det ser jag egentligen som ganska positivt. Det kan ju innebära att jag har ganska bra koll själv. Men jag tycker ändå att det är kul att bläddra igenom en tidning som pratar mycket om ett mål vi många har gemensamt, springa marathon. Så vill ni få lite tips, eller känna att ni har koll på läget eller bara inspireras lite så kanske tidningen är nåt för dig.

Tidningen Marathon & Löpning

Jogg och löpskola

Igår stod jogg och löpskola på programmet. Joggen gick bra, inga konstigheter, men jag försökte ta det ganska lugnt på löpskolningen. Löpskolningen bestod av en massa övningar som säkert såg ganska dumma ut där ute i skogen och jag försökte ta det ganska försiktigt med tanke på mina dåliga vader.

Anders höll i trådarna på ett okej sätt, men vi var ju ganska många så det fanns de ledare från TSM som hoppade in och chefade lite. Tyvärr tycker jag det blev ganska fånigt när de skulle försöka chefa, men de kanske tyckte det var skitkul. Men vi som var med behöver ju inte vara duma, man kommer faktiskt ganska långt med sunt förnuft!

Idag har jag faktiskt hunnit med ett kort styrka- och rörlighetspass på morgonen. Ganska nöjd att jag kom upp till det nu när jag får hushålla med löppassen. Jag är egentligen inte så road av dessa pass, men det var ganska okej, ganska. I eftermiddag står det intervaller på programmet och jag får se hur jag gör. Det känns som vaderna blir ganska inblandade i ett intervallpass.

Som ni märker har jag tyvärr blivit sämre på att träna med kameran i handen. Sorry! Ska försöka bättra mig. Jag kanske ska ta kort på andra när de tränar så slipper jag när jag själv tränar.

Ny vecka, nytt folk

Jaha, så har då lite bloggare lämnat Portugal för skidor i Italien eller hemresa till Sverige. Men några tappra är vi som stannade kvar här nere och tillsammans med ett gäng nya bleka svenskar kom solen och nästan värmen också, men bara nästan.

Vad ska hända i veckan då? Ja, det blir inte så mycket långa långsamma pass som förra veckan. Kanske att det blir något annat istället, vi får vänta och se. Jag känner att vaderna börjar göra sig påminda och jag har fått lite massage av en naprapat som passade på att knäcka saker och ting rätt när hon ändå höll på. Hon avrådde mig också från att springa på stranden, och det gör inget. Springa på sneda stranden hoppar jag gärna över.

Team Stockholm Marathon är här nere denna veckan också och igår kom också Anders Szalkai som håller lite i detta. Anders ska också ha en föreläsning senare i veckan. Jag har för mig att jag läst någonstans att alla grupper som TSM har hemma även skulle finnas här nere, men så var det tydligen inte. Enligt Anders så var det ingen från 3-timmarsgruppen som är här nere, så där sket det sig. Jag får väl hitta någon annan grupp, vi får vänta och se.

Morgonjogg och Spanienresa

Efter 17,5 mil på 5 dagar tar jag nu det lite lugnare innan nästa vecka kör igång på söndag med Anders Szalkai och lite kortare och snabbare pass. Idag morgonjoggade jag lite lätt på stranden och i eftermiddag blir det en liten utflykt till Spanien. Vi är visst bara några kilometer från Spanien, så det blir lunch/fika i Spanien idag.

Bergspass med hemjogg

Idag verkade som om nästan hela gänget skulle hänga med upp i bergen för någon aktivitet. För min egen del tänkte jag bara jogga 10 km och sen fick jag se hur allt var. Det gick lite rykten om att det inte skulle vara några jättebackar men jag tyckte nog det var småkuperat hela tiden så jag var glad att jag tog det väldigt lugnt.

Efter dessa 10 km och när andra hade gjort sina aktiviteter kunde man välja mellan att åka buss hem eller springa hem, ca 29 km. Jag tyckte inte benen var på bästa humör men jag hade egentligen inte ont någonstans så jag hängde på. Jag förstod att det skulle gå lugnt med fikapauser. Och tur att jag hängde på för nästan med en gång började benen gå bättre och allt kändes okej igen. Och det gick lugnt och vi hade pauser. Men efter sista fikan när vi hade 12 km kvar så var vi ett gäng som fick dra iväg lite fortare och jag vet inte exakt, men vi höll kanske runt 5 min/km och det tycker jag var okej, det var ju ändå fjärde milen för dagen.

Jag hade ganska trötta ben för ett par dagar sen, men nu tycker jag att de är tillbaka där de ska vara, i okej form. Perfekt! Vi har ju en vecka till när vi ska öka farten lite och det är ju bra om benen hänger med då.

Polar sponsrade tydligen Bergspasset!

På fikan bjöds det på soppa, chips, cola och vin!

Gårdagens bättre eftermiddagspass

Igår eftermiddag bangade jag ultragängets 20 km för att hänga med Team Stockholm Marathon som skulle köra 12 km i 5 min/km. Jag tänkte att jag kanske kunde få lite mer i fart på dessa 12 km än jag fått tidigare. Vi var "bara" 5 stycken plus ledare, men det blev ett bra pass som slutade med en snittid på 4,47 min/km. Och eftersom de första 2-3 km gick en bra bit över 5 min/km blev den sista milen alltså i ganska bra fart. Det var skönt att få sträcka ut och springa i "normal" fart lite.

Ledaren för denna grupp berättade att nästa vecka kommer Anders Szalkai ner och tar hand om denna gruppen och det passar ju bra eftersom jag stannar en vecka till och tänkte försöka få lite mindre mängd och mer fart än denna första vecka.

Morgonjogg, där satt den!

Det är nu tidig eftermiddag i Monte Gordo och jag "väntar" på eftermiddagens pass. Idag ska jag se vad Team Stockholm Marathon tänker hitta på. Eftersom jag inte ska springa långpass idag så kämpade jag mig faktiskt upp till morgonens morgonjogg. Okej, jag blev lite försenad så jag fick springa ifatt de andra, men det var inga problem. Det var kallt som fasen i morse, jag frös lite faktiskt och längtade hem till den varma duschen.

Det var ganska skönt faktiskt, inte med morgonjogg egentligen kanske, men benen som egentligen är ganska trötta skötte sig bra. Jag är ju nästan lite orolig för att jag ska bli långsam om jag bara springa långa långpass i ultrafart, men förhoppningsvis finns det lite fart att ta fram ganska snabbt när jag behöver den.

Mycket löparspår i sanden!

Styrketräning och 25 km i blandad fart

Igår, tisdag, kom jag inte upp till tidiga morgonjoggen så det blev faktiskt, håll i er, lite styrketräning för överkroppen. 4-5 ganska enkla övningar som jag nästan skulle kunna fortsätta med hemma, vi får se.

Igår eftermiddag hade jag lite svårt att bestämma mig för vilket löppass jag skulle hänga med på senare på dagen. 25 km med ultragänget, alltså i långsam, fart, eller 10-12 km i annan fart som jag gissar skulle vara i 5 min/km som snabbast. Inget perfekt kanske, men samtidigt var väl kroppen lite trött efter 9 mil på de två första dagarna.

Jag körde 25 km, men det blev faktiskt ganska bra. Vi var 4 stycken som fick dispens att köra på i eget tempo fram till vätskekontrollen efter 14 km. Och det gjorde vi såklart. Vi dog på i en ganska bra fart. Jag har ingen aning om hur fort det egentligen gick, men vi fick ju sträcka ut benen lite i alla fall. Tyvärr fick vi vänta en bra stund på de andra så vår paus blev alldeles för lång, men vi skulle ju ha följe med de andra sista milen hem.

Så passet blev gaska okej ändå och benen kändes ganska bra efteråt, benen var nästan bättre efter än före passet.

Lite energi kvar till mina hopp måste jag ha!

5 mil i regn och rusk

Ni som tror att vi har 25 grader varmt och solsken här i Monte Gordo måste jag göra glada eller besvikna på att vädret än så länge inte är speciellt bra, även om vi än så länge har sluppit snö.

Idag var det dags för ett 5 milspass, är det ultravecka så är det. Jag vet inte om de kör detta pass varje vecka, men på en ultravecka hör det hemma. Ledare för passet var ultrakungarna Rune och Kent. Vi var nog ungefär 30 löpare som var med på dagens pass. Vi började vår resa 09.30 och hade första fikastoppet vid 9km, lunch vid 22 km, nästa fika vid 33km och sista fikan vid 41km. Precis som igår gick passet väldigt sakta, men ska man springa 5 mil tycker jag inte det gör så mycket, jag blev i alla fall tillräckligt trött. Fikapauserna var förhållandevis långa och vid lunchen satt vi ner en bra stund. Sista milen gick hem på stranden och den biten försvann ganska snabbt när jag och Petra sprang med Rune som berättade om sin dröm, sitt liv. Hur långt det egentligen blev vet jag inte, det beror på vem man frågar, men mellan 50 och 53 kilometer, så jag kallar det kort och gott 5 mil. Sista 3 milen gick i duggregn och man blev ganska kall vid pauserna.

Så här ett par timmar efter passet är jag lite trött i benen, hoppas att det "bara" är trötthet. Vad det blir imorgon vet jag inte än, det får jag se imorgon vad jag orkar med.

Petra slog distansrekord och ville fira!

Rune gör reklam för sin Runekaka!

32km pass

Igår var det dags för ett 3-milspass som började med motvind på en mjuk sandstrand, inte så bra. Efter det bar det iväg upp bland byarna och det började bli lite kuperat och skön asfalt som under fötterna. Det gick inte speciellt fort men ändå blev gruppen ganska utdragen och vi väntade in de andra med jämna mellanrum. Med bara 5 km kvar var det dags för fika på ett tydligen ganska klassiskt fikaställe. Därefter körde vi fri fart hem som jag och några till utnyttjade, passet hade ju på det stora hela ändå gått ganska sakta (men sista 5 km hem gick ganska fort).

Morgonjogg i Monte Gordo

Så är vi då framme i Monte Gordo i Portugal. Stor förväntan och många undringar och funderingar hade jag med mig tillsammans med min övriga packning. Vi blev bussade från flygplatsen genom regnet fram till hotellet. Det märktes att resan verkligen är charter med träning, ett koncept Springtime Travel har kört nu ett bra tag och lyckas bra med. Som jag tidigare har berättat så åkte mamma och pappa med Springtime till Hawaii och Honolulu Marathon för ett gäng år sedan, men detta är första gången jag åker med dem. Kvällen bjöd på mat och informationen att det var en morgonjogg idag klockan 07.30 om man kände för det. Mer information skulle komma senare. Jag fick alltså hålla mig till tåls ett tag till innan mer detaljerad information om veckans pass skulle komma.

Trots den tidiga timmen kom jag upp i tid till morgonjoggen, som jag i och för sig höll på att missa. Samling vid receptionen innebar tydligen 100 meter utanför hotellet. Men när jag hittade gänget såg jag att de allra flesta hade orkat upp i ottan för morgonpasset. Efter en snabb intro av några av ledarna och vad som ungefär skulle hända resten av dagen gav vi oss iväg på en 7 km morgonjogg. 20 min åt ena hållet och sen vända var upplägget som gjorde att alla kunde vara med, oavsett hur fort man sprang.'

Samlingen var tydligen utanför hotellet innan morgonjoggen.

Morgonjogg på stranden.

Petra och Miranda vill stajla på stranden.

En del stretchar tydligen efter morgonjoggen...

Ute på morgonjoggen började det kännas lite mer ”på riktigt”. Träningsveckorna har börjat och vad ska jag välja att vara med på för pass? En spänd förväntan på informationen som skulle komma klockan 10. Som en utav coacherna hemma (pappa) säger, det är ju inte bara vilken distans som ska tränas som är viktigt, utan också vilken fart det kommer att gå i. Även om jag tänker mig en hel del mängd, vill jag ju att det ska gå i en ganska passande fart för mig också.

Efter en dusch var det frukostdags. Tyvärr var det lång kö för att ens komma in i frukostmatsalen, så det gäller att vara ute i god tid framöver. Jag undrar när man måste vara där för att slippa kö? Nu hann vi precis käka innan informationen drog igång. En jäkla massa ledare som alla skulle säga nåt, en eller flera gånger. Det blev en blandning av korvstoppning och förvirring, kanske speciellt eftersom jag inte fick något program som jag längtat så efter. Fler program av de som tog slut och andra program för andra grupper och andra aktiviteter skulle finnas senare i servicerummet, vilket gjorde att det blev tokmycket folk även där efter den vanliga informationen. Men förhoppningsvis får vi snart lite bättre koll på läget och kan välja vad vi vill vara med på. För min egen del blir det nog ett pass på 30km i lugn fart i eftermiddag. Bättre det än ett pass på 10 km i lagom fart (5 min/km).

Dags för träningsläger i Portugal

Sara har lämnat av mig inne i Stockholm och snart blir det Arlanda och sen Portugal. Det var i och för sig två dagar sen jag åkte hemifrån, det tar tid att komma fram. Det är kallt i Stockholm och det ligger snö på marken. Men det är också sol och blå himmel. Sol och blå himmel hoppas jag på i Portugal också, men snön och det kalla vädret slipper jag gärna.

På radion i bilen in till Stockholm tidigare spelade de "Sommartider" med Gyllene Tider och visst börjar jag längta till sommaren och jag ska ju i alla fall till våren, en bit på väg alltså. Jag kom också på en gammal anekdot. När jag en gång på 90-talet var på träningsläger i Chania på Kreta med ett par klubbar från Halmstad var vi ute på puben en kväll undrade DJ var vi kom från. När vi svarade Sverige drog han igång den enda låten han visste han hade från Sverige, "Sommartider" med Gyllene Tider. Ganska klockrent för ett gäng från Halmstad.

Löparshopping istället för träning

Igår lämnade jag nästan våren i Halmstad och kom fram till ett vintrigt och kallt Stockholm. Det blir ingen träning här i Stockholm, utan planen är att jag ska shoppa lite inför solsemestern, eller jag menar träningslägret, till Portugal som börjar imorgon. Det blir i alla fall ett par nya löpardojjor. Jag försökte beställa på nätet, men antingen hade de inte min storlek eller så kunde de inte leverera i tid, så det får blir gammal hederlig shopping i vanlig affär.

Sen vet jag inte om det kanske blir lite annat smått och gott också. Det snackas lite om compeed, energikakor, vätskebälte, löparryggsäck och annat. Jag vet inte, kanske får bli något av det där också, men blir det använt? Om jag inte använder det hemma i Sverige, blir det använt utomlands då? Och även om det blir det, är det lönt att shoppa på sig en massa som kanske inte blir använt när jag kommer hem? Inte lätt det här, lättare med luff i Thailand! :-)

Styrketräning och andra nyttigheter

Olika former av konditionsidrott har nog alltid varit min grej. På samma sätt har nog aldrig styrketräning varit min grej. Och ser man på vad som också är viktigt nuförtiden så är det ju vad man äter och dricker. Skulle jag kunna börja gilla styrketräning och frukter med konstiga namn? Vad skulle i så fall krävas för denna förändring? Och skulle i så fall den förändringen vara framöver eller bara tillfälligt? Kanske har jag fått dessa funderingar från att ha tittat en del på Biggest Loser. Där kryllar det av folk som börjar styrketräna och äta nyttigt. Det intressanta är varför de lyckas eller hur länge de lyckas efter att programmet är slut. Hur stor del har deras tränare som hjälper dem? Jag är nöjd med min PT och har lätt för att träna när vi ses, men hur skulle det bli om jag sen skulle köra egna styrkeövningar själv? Jag vet faktiskt inte.

Jag styrketränar med meloner!

Och jag dricker nyttig juice!

Laktattest, tydligen inte

Många har på olika bloggar och inom bloggjoggarna pratat sig varma om att göra ett laktattest och jag har blivit nyfiken och vill också göra ett sånt där test. Dels är jag lite nyfiken på mina värden, men eftersom jag inte riktigt vet vad jag får reda på och hur det ska tolkas så är jag minst lika nyfiken på vad jag kommer få reda på från de som håller i testerna.

Nu ligger det här rekommenderade stället för att göra testet i Stockholm och därför passar jag på att åka upp till Stockholm redan på torsdag innan vi åker till Portugal på lördag. På så vis skulle jag kunna göra testet på torsdag em eller fredag, men tydligen inte. När jag försökte boka en tid fick jag reda på att de inte är där på hela veckan. Så något laktattest blir det alltså inte. Jag får fortsätta att fundera på vilka värden jag skulle fått och vilken information jag skulle kunna få.

Jag måste erkänna att jag blev lite bitter på det här! :-(

Kärt barn har många namn, men jag - ett djur!?

Man brukar ju säga att kärt barn har många namn och det kan faktiskt gälla även mig, inte minst mig som löpare. Numera är jag SnabbaFötter här på bloggen och det är ett namn jag tycker är ganska kul. När jag en gång i tiden började springa fick jag ofta höra namnet Löparnisse, utan att egentligen veta var det kom ifrån. Jag har också (i en mindre krets) blivit kallad för kenyan, men det var nog mest just den dagen till ära.

En i vissa löparkretsar inte helt okänd figur är Rosa Pantern, som alltid klär ut sig när han tävlar och då ofta i någon form av rosa panter-klädsel. Jag har genom åren sprungit en hel del med denne Rosa Panter och kunde ju då inte vara sämre själv. Mitt namn blev därmed Tigern, (även om det kanske mer ser ut som leopard). Och varför inte, både tigern och leoparden har väl snabba fötter och springer fort, så jag borde ju inte tacka nej till den jämförelsen.

Av en ren slump kan ni läsa om både Rosa Pantern och Tigern (SnabbaFötter) i senaste numret av Runners World, på sidorna 68-69 och 79. En anledning att rusa som ett djur till kiosken alltså!

Här är ett par exempel på hur det kunde se ut där vi drog fram. Här är vi inbjudna till ett 10000-meterslopp på Bislet i Oslo som invigdes med friidrottsgala och detta 10000-meterslopp.

Rosa Pantern och Tigern med svenska flaggor på Bislet i Oslo!

Även om jag inte vann tog jag i alla fall starten, allt för uppmärksamheten!

OS är slut :-(

OS är slut! Vad händer nu? Jag tycker själv att jag har varit ganska bra på att kombinera träning och OS-tittade. Men o andra sidan har jag nog knappt sett nåt annat på TV än OS de senaste två veckorna heller.

Det känns kanske lite fånigt, men det är lite sorg att OS är slut. Vad händer nu? Inte bara att jag inte kan titta på OS längre, men vilken tomhet det måste bli för alla aktiva och vad händer med anläggningarna som byggdes för OS? Förhoppningsvis kommer Vancouver att använda dessa och dess omgivning på ett bra sätt. Men det är lätt att satsa och tro att allt ska bli så bra, även i efterhand, och sen kanske det inte alls blir så. OS-arenan i Montreal är inte jättegammal och även om den på olika sätt används, så är det inte som förr och den ganska väl tilltagna omgivningen runt arenan står tom och öde. Det enda som händer är ogräset som växer upp mellan den spruckna betongen. Även om OS-arenan i Montreal fortfarande ser ganska pampig ut så känns helheten lite tom och åldrande och jag undrar om de inte kunde utnyttjat detta bättre. Som OS-fantast åker jag bort till OS-arenan när jag är i Montreal och känner historiens vingslag och försöker tänka mig in i hur det var då, när Anders Gärderud och Bernt Johansson tog de svenska guldmedaljerna 1976.

OS är slut, för den här gången. Nästa gång är det sommar-OS och då i London 2012. Kanske skulle man åka dit? Eller, nja, det är väl som vanligt, man ser det bättre på TV. Men, man vet aldrig vad en OS-tok kan få för sig!

Söndagens långpass

Att jag skulle springa långpass idag när det var söndag var det egentligen aldrig någon tvekan om. Det jag kanske däremot var lite orolig för hur det skulle gå rent tidsmässigt. Skulle jag palla stå på bandet i tillräckligt lång tid? Jag visste inte vad det var på TV.

Förra veckan körde jag på ganska hårt på mitt långpass, men idag var planen att ta det lite lugnare. Dels tyckte jag att det räckte och dels ville jag verkligen att det skulle bli ett långpass och då fick jag inte vara slut efter 18 km bara för att det gått för fort.

Jag började i 5.00 min/km fart och ökade farten successivt upp till 4.30 min/km fart under de första 15 kilometerna. Sen tänkte jag att jag blir här, jag kör på i 4.30 min/km, det får räcka. Under första milen ungefär hade jag bra sällskap från TV´n med Biggest Loser, men sen var det roliga slut. Resten av passet hade jag inget kul på TV´n som kunde göra passet lite roligare. Ibland hade jag folk runt omkring mig på konditionsmaskinerna, men ibland var jag nästan helt själv. Sara var också på gymmet på olika 45 minuters pass, så mellan hennes pass fick jag besök så jag hade hela tiden detta att se fram emot.

Jag hade det ganska tungt idag, fick inget gratis (om man nu kan få det när man springer). Det kändes som jag kämpade varje kilometer, varje minut och av någon anledning hade jag knappt några tankar på kommande lopp heller som skulle kunna hjälpt motivationen. Jag vet egentligen inte vad jag höll på med. Men, men, jag kämpade på i 2,5 timme som idag blev 32 kilometer. Visst hade jag kanske tänkt något längre, men det får bli i Portugal.

Idag körde jag i mina gamla Asics Noosa som jag köpte förra decenniet. Jag har för mig att jag var ganska nöjd med dem, men idag var de inte kanon. Jämfört med mina olika skor från Adidas Adizero serie så är Noosa tjockare och varmare och inte lika lättsprungna. Framförallt efteråt var jag också mer öm i fötterna än vanligt. Så tyvärr, mina Noosa får kanske inte följa med till Portugal, vi får se.