Dags för nya tokigheter

Jaha, så var det dags. Jag ska inte säga äntligen, för så är det inte. Men om det inte blir kul blir det i alla fall spännande att se vad som händer. Jag pratar naturligtvis om att det är dags för Trollhättans ultraloppshelg. Jag ska vara med i 12-timmarsloppet, men hur många av dessa 12 timmarna jag ska vara igång i någon form, det får vi se. Det är naturligtvis Sara som har ett finger med i spelet. Inte för att hon har tvingat mig på något sätt, men när hon ändå skulle iväg kunde ju jag följa med.

Jag kan inte påstå att jag är direkt laddad för detta. Det går inte att jämföra med maran, annan tävling eller ens ett eget långpass eller intervallpass. Då laddar jag i alla fall i någon form, nu har jag knappt gjort någonting alls, förutom att jag hittade lite russin som jag tar med.

Men, och det kanske är det mesta jag gjort inför detta, är att jag har köpt en Ipod. Vi gick in på stan igår gjorde ett snabbt och lätt inköp i Machuset och sen var det bara att ladda batteriet och ladda ner låtar. Så här ser den lilla manicken ut.

Min nya kompis på mina framtida långpass

Jag har egentligen inga mål med loppet, inga officiella i alla fall. När jag berättade för pappa att jag skulle ställa upp på denna tokighet tyckte han mest att det lät kul. Förutom att han själv säkert skulle vilja vara med, tyckte att han att det var perfekt för mig, då kunde jag ju få mig ett bra långpass. Han var helt inne på att jag skulle börja med att köra ett långt långpass i bra fart och sen (kanske efter lite vila) fortsätta. "Det gäller ju att vänja kroppen", som han brukar säga!

Vi får se hur det går och om och hur det kommer att rapporteras om det här på bloggen. Men som sagt, ett bra långpass får jag väl i alla fall, även om det kanske inte blir i den fart pappa kanske hade hoppats.